Ni som gått hos Dr B, vet ni om han fortfarande "hjälper" gamla patienter?
Hej Lilleskuttan!
Jag förstår verkligen att ni (eller din sambo) tvekar när ni hade det jobbigt sist. Särskilt när det blev så dramatiskt, inte konstigt att han är rädd om dig. För oss var det mest jag som tvekade, kanske för att det tog längst tid för mig att återhämta mig fysiskt och psykiskt efter det första året med lillen. Det var först nu i somras som jag orkade tänka på fler barn. Visst tänker jag lite på nu hur det ska bli med en till liten, om det kan bli lika jobbigt igen. Samtidigt tror jag att man har ett annat perspektiv med andra barnet. Man kan se framåt på ett annat sätt och vet att det blir bättre med tiden. Med första barnet hade man ju ingen aning och visste inte när eller om man alls skulle få andas ut, eller hur mycket man kunde orka med. Jag har inget bra råd att ge, det är nog svårt att övertala din sambo. Men om ni pratar om det jobbiga som varit kanske det känns lättare såhär i efterhand? Kanske kan han bli mindre rädd? Man är ju som sagt både mer erfaren och härdad efter att ha gått igenom en jobbig småbarnsperiod. Åtminstone för egen del hoppas jag kunna hantera sömbrist och sånt bättre. Och förlossningarna brukar också gå lite lättare andra gången.
Lycka till!
Lilleskuttan; kanske skulle ni tillsammans kunna prata med någon i sjukvården (kanske din BM från förra graviditeten om hon var bra) igen om vad som hände och varför och risker vid en ev ny graviditet.
Eldas mamma: jo, du har rätt i att jag kunde uttryckt mig lämpligare, men du måste ju erkänna att det ändå inte var i närheten av de haranger du o Line just dragit av?
Kontentan med mitt inlägg var ju att det var för väl att var o en tycks ha fått sin operation där man velat. Skall vi nu komma överens om att försöka hålla en bättre ton?
Tänker att det är viktigt o bra att kunna delge både positiv o negativ kritik om det sjukhus man själv känner till bäst istf påhopp på varandra. Kan vi säga så?
Sabla mobil o mobilsajt. Hur fan hamnade jag i den här tråden ist?
Bettan; hihihi!
tack krusbär och a80 för era svar. vi har pratat en del om det och han är ju inte helt ovillig vissa gånger men jag förstår hur han tänker och jag vill ju absolut inte tvinga honom till något han inte vill.
Men den här gången har vi ju mediciner att ta så vi kan slippa mf som beror på mina "fel" men dock inte de "vanliga" mf.
God jul till er alla!
Hoppas ni får en riktigt skön helg!
Hej på er och god fortsättning! 
Det är så sjukt, men jag plussade faktiskt idag. På första jävla försöket, och jag känner mig inte redo alls. Kände mig så oredo att jag har rökt, snusat och druckit alkohol sedan ÄL. Tom struntat i att ta vaggisarna eftersom jag blev så jäkla less på allt när det var dags igen (Trombylen har jag tagit halvhjärtat).
Så plussar jag. HUR är det möjligt?!
Jag är dessutom 40 år nu och hade räknat med att jag kanske inte ens kunde bli gravid igen. Panik idag och hämta ut allt, sprutor och skit. Har tagit första sprutan nu och ska ringa imorgon och boka ett vul till v. 7.
Jag vill bara gå och lägga mig och dra täcket över huvudet, försvinna ett tag. Så många tankar. Oddsen är ju inte direkt på min sida och jag undrar när missfallet kommer att komma. Och får jag inte missfall så ska jag genomleva ännu en graviditet. Jag avskydde verkligen att vara gravid med allt strul. Jag vill köpa en bebis på affären, inte vara gravid igen...
Lilleskuttan, jag fick höra att Dr B fortfarande hjälpte sina gamla pat, men efter två mail utan svar gav jag upp. Sökte mig till näst bästa, Anette Sjösten, som efter lite hummande skrev ut allt som jag fick av Dr B. Svagare dos på Fragmin bara.