Ja, KUB är på fredag och ja, det är ju jävligt att vänta... Skitnervöst och jag har väl inte gjort det lättare att jag försökt lyssna med AS utan att hitta hjärtljud... Samtidigt känner jag fladder till och från, inbillar mig att det skulle kunna vara bebis, men det är kanske helt omöjligt att känna nåt i v 13?? Kanske tur att jag har en intensiv vecka framför mig på jobbet. När jag försöker tänka positivt tänker jag på hur vi på fredag ska berätta för lilla N att hon ska bli storasyster. Har ni några tips att drömma om?
Lycka: Tack för tummarna. 
Jag tror (hoppas) att jag blir lugnare om KUB går bra. Sen blir det nog lättare när man börjar känna bebisen också. Hur går det för er? Har ni kommit in i vardagen som tvåbarnsfamilj?
a80: Tycker mig också känna fladder ibland, men tror inte att det är möjligt faktiskt. Och isåfall skulle det väl bara vara långt ner, eftersom livmodern inte är så stor än? Jobbigt med din AS, men det beror säkert på samma sak - dvs att bebisen ännu ligger så långt ner i bäckenet att det är svårt att höra. Har inget bra tips om hur man berättar, i vilket fall är det väl svårt för dem att förstå? Hur gammal är din dotter?
L är 3 1/2 månad ungefär. Och han går upp i vikt jättefint. Allmäntillståndet så att säga är bra. När det jobbiga inte händer. Tyvärr har Enfamilet gjort att han fått jätteont i magen. Så vi fick bort grundproblemet men ett nytt istället. Så nu har vi plockat bort Enfamilet, BVC-tanten hade en ide om att det kanske blev lite julbordskänsla för lilleman när han inte kan spy upp överflödet + magknip, svårt att få ut det. Så nu avvaktar vi och ser. Igår vid lunch var sista gången han fick enfamilet. Har haft en fin natt utan varesig "jojo-i-halsen" eller magont. Får avvakta och se hur det utvecklar sig.
Krus & a80: Lider också med er! Hoppas på finfina siffror och gräddfilsgraviditeter!
Busfröet lever! Ligger och viftar på armar och ben och gör små svanhopp!!! Vi var sjukt nervösa, maken vågade inte titta på skärmen, jag vågade inte släppa den med blicken. Men jag såg direkt att liten rörde på sig!
Hjärta, magsäck, urinblåsa såg vi. Och att huvudet inte var tomt eller obefintligt (min näst största skräck efter missfallsskräcken...). Och KUB-siffran slutade på 1:10600. Det är ju helt sjukt att det går så här bra!
Ikväll ska vi berätta för den blivande storasystern, så spännande!
a80: 
Irma: Om han går upp bra får han ju i sig det han behöver iallafall, även om det är jobbigt för er båda med magont och "tuppande". Hoppas att det försvinner snart!
a80: Hipp hipp hurra! Grattis!
hurra, grattis a80!
Jippi a80!!! Grattis!
a80: Grattis! Härligt!
Jaaa! Jippi! Grattis a80!