Jag blir oxå imponerad av att du ger dig in i den studien LillaD. Säger som Finesssan, jag skulle var för egoistisk för att vilja riskera att få placebo. Vilket ju i ett samhällsperspektiv är idiotiskt för hur ska det komma på behandling för upprepade missfall om de inte kan göra vettiga studier...?
Jag är mer distanserad den här graviditeten. Eller var i början, det tog nog udden av oron lite. Men visst låg jag och grät över mitt potentiellt döda barn på kvällarna även den här gången. Tack och lov blödde jag inte lika mycket så det bidrog ju förstås oxå till att jag inte blev lika nedbruten av att kastas mellan hopp och förtvivlan. Jag hoppas era blödningar avtar så att ni kanske slipper litelite av oron. Och så hoppas jag att tiden går fort.
Nu är det rätt likt förra gången, jag tror att bebisen är död när den inte rört sig på en stund, jag tror att den håller på att dö när den är stillsammare ett par dagar. Jag är lycklig när den (som idag) buffar och knuffar ordentligt utan alltför långa mellanrum. Jag är lycklig för varje vecka som går och vet visst precis vilken vecka jag är i, jag tycker tiden går alldeles för långsamt och jag tror vi ska boka ett tillväxt-UL privat om några veckor.
Det där med att man som andragångs-gravid inte skulle ha tid att tänka på att man är gravid för det är såååå mycket annat som tar ens tid förstår jag inte alls. Det här lilla knytet är ständigt i mitt medvetande, i form av oro eller glädje.
Ja, jag är nog inte så altruistisk... Jag har funderat mkt på den där studien, såklart - och jag har kommit fram till att jag, för egen del, tror mkt på det här med TLC, och för mig stod valet mellan å ena sidan studien+TLC+Leif/föda i Hbg under hans övervakning osv, och å andra sidan Innohep utan täta kontroller och en nära relation med en läkare.
Och då valde jag det förstnämnda, mycket för att det var otroligt skönt att träffa Leif så ofta (han testar ju för TLC nu, så det blir återigen täta kontroller), och för att jag visste att jag skulle få föda i Helsingborg där han är överläkare på förlossningen. Detta känns särskilt skönt eftersom det var så mkt problem med min förra förlossning (akutsnitt), och att jag kände mig väldigt trygg och "bevakad" där sist.
Men det är klart att det också är lite oroligt att inte veta!
Bettan och Cia, jag förstår att det måste ha varit tufft för er! Cia, vad händer nu, kommer de att fortsätta följa upp med kontroller?
LillaD: Iom att han inte har besvär, det enda är att de tror att det är lite trångt i urinröret och erbjöd att gå in och titta och ev skära upp det på samma gång. 10min in och ut liksom.
MEn som sagt har han inga besvär så vi vill inte söva i onödan.
Nästa kontroll är runt 5år, han närmar sig 3,5 nu.
Ang TLC så tycker jag också du resonerar klokt, men frågan är om jag hade vågat som de andra säger...
Men heja dig! Vi håller tummarna för dig!
Åh, nu får ni sluta säga att ni inte hade vågat vara med i studien! 
Kanske är det fel val av mig, det får väl tiden utvisa antar jag.
Vi fick inte tid hos Leif förrän på onsdag om en vecka, om jag ff är gravid då, så kommer jag vara i 8+3... Kanske är det redan för sent, vi får se.
Cia: det låter väl klokt! Tänk att han redan är 3.5 år, stora killen! Vad tiden går fort, jag minns den tiden otroligt väl faktiskt, med clementinkastande och en liten - men väldigt livlig - A! 
Fniss
Jag med! Tänk att det gått så lång tid!
Minns ni vad vi satt i andra tråden och hade ångest för bim och delade råd och tips och läkare?!
Det är ju lite lika nu med en ny babyboom i tråden!
Men inte lika hysteriskt som då, eller är det bara för att jag står utanför tro? 
Och han är fortfarande lika livlig (läs galen )
Bettan, vad skönt! Bara tid att njuta nu då. :)
Bra beslut Cia, inte söva i onödan. Hoppas det fortsätter besvärsfritt.
LillaD, du är beundransvärd. 
Ska bli spännande att se resultatet av studien sedan. TLC var väl också något som vi diskuterade flitigt way back och var tämligen överens om att det spelade en roll. Tänk Dr B och fina Inga-Lill, deras omtanke. 
Två veckor före mig alltså. Hur mår du själv? Har du symptom?
Det var tider det. :) Jag är glad att det är förbi och jag är glad för att jag hade tråden då. Kommer aldrig glömma vår tid tillsammans och hur vi fanns för varandra. Kärlek!
*Sitter och blir lite tårögd*
För det är ju så sant, utan Cia, DrB, och alla er andra hade jag nu inte suttit och ammat lilla E och haft S som sitter brevid och kollar Barbapappa
Jag hade inte klarat mig genom IVF:er, mf, graviditeten och Hellp om det inte vore för FL!