För oss pladdriga.

jag måste bara berätta... jag tror jag vet vad felet har varit när jag haft så ont... har nog varit lite småförstoppad eller åtminstone hård i magen... tänkte att jag skulle köra en kur med laktulos, en typ sirap som jag fick tips om på efterkontrollen av min bm, o se om det blev bättre med magontet... o jodå... det blev bättre... efter två dagars kur på full dosering så kom jag idag fram till att nu ska jag nog trappa ner... men måste bara rekommendera den... det är kanske inget för den som inte tål laktos, men annars är den faktiskt bra... kostar inte så fasligt mycket o det hjälper verkligen till!!!! smakar inte så värst gott dock, men jag har mätt upp i en måttbägare o sen har jag helt sonika hällt i det i ett glas med juice... då smakar det inte ngt annat än juice...

men om det kommer tillbaka utan att jag är hård i magen eller så så ska jag ringa vc o kolla om det är urinvägsinfektion som spritt sig... har ju inte haft det klassiska symptomet att det svider när man kissar... men man vet ju aldrig... alla symptom dyker ju inte upp...

finns det ngn kvar här inne av de pladdriga som pladdrade så dant när jag var gravid...??

Klart, inte blir du av med mig så lätt

t0va: härligt att höra! hur står det till med dej/er nu då?

skulle vara kul att ses, men frågan är väl bara när man hinner...?? =p

jodå... sambon har nytt jobb som funkar kanon och han stortrivs på, Theo har gått på förskola en termin och det funkar kanon, vi har världens bästa förskola, men tyvärr har han fått fler allergier och nu massa eksem som vi inte vet vad det beror på så i veckan var vi på barnakuten 2 gånger på 3 dagar, men jag har begränsat kosten igen för honom och då verkar det lägga sig. Fördelen är att medicinen han fått gör att han är tröttare så han somnar superfort nu på kvällarna, annars tar nattningarna flrea timmar, men han vaknar fortfarande många gånger på natten inatt var jag uppe 7gånger.

Så jag har blivit sjukskriven 2.5månad för att jag är så utmattad pga. sömnbrist, men theo har fått mer tid på förskolan, går 23timmar istället för 15 så jag börjar hitta lite energi igen. :)

Ja en träff vore inte fel, hur går det för er då?

oj oj oj... det låter som att ni har en hel drös med problem... men skönt att du börjar få tillbaka energin...

här går det bra... just nu är vi förkylda allihopa o Isabelle fick vara hemma från dagis igår o idag... får se hur vi gör imorrn... men hon kändes mycket piggare i allmänhet redan igår, men hostade så mycket så det var bättre att ha henne hemma en dag extra... fullt med energi har ungen... suck...

vi har fortfarande problemet med att hon vaknar om nätterna... inte så roligt... men häromdagen (i söndags) så fick hon för sig att efter att ha somnat om sent så skulle hon minsann ha sovmorgon... så då sov jag också... riktigt skönt... ända fram till halv elva på fm sov vi... =)  eller ja, hon sov tills dess... jag vaknade väl frivilligt vid ca tio o kunde inte somna om... men skönt med en sovmorgon när hon i vanliga fall sällan vaknar senare än 9... oftast vaknar hon vid halv nio...

har precis fått massage också så nu har man lite huvudvärk eftersom jag varit så dålig på att dricka vatten... *skäms*  men men... får skylla mej sj...

trist att höra att nattningen brukar ta så lång tid för er... hur gammal är kiwi (ja, jag kunde inte låta bli) nu...?? Isabelle blir två år i mars... att tiden går så fort..??

här hemma har vi sagt upp kontakten helt med min gamla familjehemsmamma o ett par till... vi fick en anmälan till soc på oss i somras... om att vi skulle vanvårda Isabelle... för vi hade aspergers o allt vad det var... men soc var nöjda när de kom ut andra gången... första gången såg det ut som ett bombnedslag i köket o till viss del i sovrummet o även i vardagsrummet... men sambon förklarade för dem att vi nyligen hade flyttat o helt enkelt inte hunnit packa upp så mycket än eftersom han jobbade så mycket o på helgerna hade vi haft fullt upp också ett tag... o jag o Isabelle var dessutom på dagisinskolning den dagen de kom ut första ggn... men andra ggn hade vi ordnat till det o de var så nöjda så o de kunde ju se att Isabelle mådde bra... skönt att slippa dom mer... men anmälan var anonym så vi vet ju inte säkert vem som anmälde oss... vi kan bara säga att vi tror vi vet, men vi kan inte vara helt säkra...

men hallå käraste vänner... saknar erat pladdrande... ;)

har ni gått o skaffat er ett liv utanför fl...??

nejdå, herregud vad får du för dig för knasigheter. ;)

Däremot har lilleman varit sjuk, dels en massa förkylningar osv. Så har vi träffat hans allergiläkare som var asförbannad över att inget hade gjorts. Så de började med tester direkt som inte visade något och nu i veckan har han haft små plåster med ämnen han troligen inte tål på sig som vi ska till sjukhuset och avläsa idag. Jag tycker inte det ser ut som något resultat men vi får se.

Han har varit knasigt dålig i allergierna och blev knallröd i ansiktet efter att vi stått vid fiskdisken på ica så jag vet inte om det är något sånt också eller om han hittat något att äta igen. Dagen innan vi var där så såg jag att han gick och tuggade på något, då hade han hittat en godisbit... Så det blev en helvetesnatt där jag sa upp mig som förälder ett tag.

Är så extremt mycket nu, förskolan har börjat prata om att Theo nog ska gå på allergiförskola istället... då måste vi åka bil eller spårvagn ca 4km, dessutom så måste vi göra oss av med kaninerna för man får inte ha djur hemma eller röka, sambon kan sluta röka men pälsbollarna är värre. Så jag mår ordentligt dåligt psykiskt pga. det. Är så viktigt för oss att förskolan funkar.

Sen är nya barnpsykologen helt knasig, hon säger att vi måste sluta ge honom mat på natten för det är därför han sover dåligt. Jag tror på allergierna men hon verkar tycka att jag borförklarar allt med allergierna.

Hon verkar dessutom tro att jag inte leker med honom, fick en föreläsning om att det är viktigt att ta tid då det bara är full fokus på honom. Jag förklarade att vi hittar på massa saker, tex. åkt till kolmårdens akvarium, pulka nu på vintern osv. Då satte hon igång och tjatade om att jag måste göra sånt i vardagen också. Som om jag inte gör det. Kändes skitjobbigt och när jag pratade med sambon så hade han också reagerat över det.

Hon verkar inte ha fattat hur mycket vi haft det och hur slut jag är nu. Så vi har bestämt att vi går dit nästa vecka också men är det lika dåligt då så får vi ta paus för det stressar mig mer.

Sjukt så folk anmäler hit och dit, tur att de fattade läget för er med. Jag tänkte ta kontakt igen och kolla om det finns något stöd att få, speciellt om nu psykologen inte funkar, jag har inte ork att sitta och bli behandlad som om jag vore dum i huvudet. Hon sa åt mig att jag måste ha tålamod... jo tjena vi kan byta en vecka så kan hon få se om hon har tålamod nog att ta hand om  min familj...

Jo idag blir kiwin 1.5år, förhoppningsvis ska pappan åka iväg i helgen till en kompis så vi blir själva och kan ta det lite lungt. Är lite mycket just nu med honom, eller mer att jag inte har ork att vara så pedagogisk som jag behöver vara för att stötta honom så det är skönt när han är på jobbet på dagarna. Men jag börjar nog återhämta mig lite även om det är långt kvar.

Ska bli spännande att se idag om det blir några mer bekräftade allergier, men hans läkare är så kanonbra och går inte efter prover utan efter hur han reagerar. Men nu har vi någon att bolla tankar med och lägga upp en plan tillskillnad mot förut när jag fått dra allt själv. Läkaren gick iväg och skällde ut dietisten så hon blev lite lättare att ha att göra med men är ändå heltknasig.

Hur gammal är isabelle nu?

o kära nån... jag lider med er... hoppas att ni får bra hjälp snart...

o jo, nog är det bra att soc finns, men ibland känns det som att de kan ta en del med en nypa salt... men som sagt... de förstod att det inte var ngt att reagera över i uppgifterna när de kom ut andra ggn... som de sa då att de såg ju att vi kunde sköta hushållet o att vi haft mycket ett tag... förklarade även att jag inte orkar så mycket rent fysiskt när Isabelle är som mammigast o bara ska sitta på höften... det tär på kroppen...

bara det också att mellan det att jag fått veta att vi blivit anmälda o tills soc kom andra ggn så hade jag fruktansvärt ont i magen... trodde det berodde på psykisk stress helt enkelt pga anmälan på oss... men det gick inte över när soc varit o det blev ännu värre helgen efter att de varit ute... så på måndagen fick jag snällt ringa praktikplatsen o säga att jag inte kunde komma pga att jag inte mådde bra... o sen var det bara ringa läkaren o säga att jag behövde en tid samma dag o det akut eftersom jag misstänkte gallsten... vc var jättebra o gjorde allt för att hjälpa mej så mycket som möjligt... o sen skickades jag vidare till akuten (svärfar var snäll o skjutsade o han o svärmor tog hand om Isabelle så länge eftersom pappan jobbade) där de inte kunde göra så mycket mer än smärtlindra o säga åt mej att inte stänga av telen för de skulle ringa mej dagen efter för att jag skulle få tid till röntgen... så fick komma dit dagen efter igen o de gjorde ul av magen (eftersom jag inte kunde svara 100 & säkert att jag inte var gravid så ville de inte riskera ngt) o såg att det satt en sten i gallgången o täppte för o så såg de att min gallblåsa var onormalt stor... hoppsan... kanske skulle sökt vård liiiite tidigare... när de kom tillbaka för att berätta om resultatet av ul så sa de att de ringt efter en ambulans som skulle köra mej in till lkpg för jag skulle bli inlagd...

så fick ligga i lkpg ett tag o vänta på operation... fick antibiotika i dropp också o självklart reagerade jag på den sorten jag fick först... de sa åt mej redan på akuten i motala att den antibiotikasorten var kärlretande... så tänkte inte så mycket på det först... men när jag fick tredje omgången antibiotika o blev jätteröd o fick massa klåda tyckte jag att det var lika bra att säga till... så de tog bort den sorten o senare fick jag en annan sort istället... så numera är det visst två sorter jag inte tål då jag reagerat på kåvepenin tidigare... en vecka efter att jag blev inlagd blev jag iaf opererad o de tog bort min gallblåsa o sen fick jag komma tillbaka för att de skulle plocka ut stenarna som var kvar i gallgången... första ggn skulle jag vara vaken... de kör ner en slang genom halsen på en o jag fick sån panik så de fick avbryta... jag bröt ihop totalt på britsen... så fick komma tillbaka en gg till o den ggn blev jag sövd... men nu mår jag bra igen... förutom lite vanliga sjukperioder i form av huvudvärk ibland, ryggont o förkylningar...

Isabelle blir två år i mars... =)  så hon blir nästa vecka (lördagen den 25) 23 månader... 

hoppas det funkar bättre med barnpsykologen nästa gg istället o skönt att ni har en läkare som verkligen lyssnar o bryr sig... 

menar du att du ibland känner för att säga upp dej som förälder...?? förstår inte vad du menar...

www.familjeliv.se/Forum-26-176/m62579094.html

en lite halvintressant tråd... iaf om man som jag är lite språknörd o kan störa sig oerhört mycket på felstavningar o särskrivningar...