För oss pladdriga.
Här kan vi pladdra på om allt och inget istället för att pladdra sönder den andra tråden. 
-
-
Svar på tråden För oss pladdriga.
-
Hoppas jag med.Denebola skrev 2010-08-26 22:02:31 följande:Ja... Hoppas att frånvaron beror på att operationen gick så bra att hon hamnade mitt inne i bebisbubblan direkt
-
Tyvärr inte...Denebola skrev 2010-08-26 22:02:31 följande:Ja... Hoppas att frånvaron beror på att operationen gick så bra att hon hamnade mitt inne i bebisbubblan direkt
Kopierar det jag skrivit på ett annat ställe"Tyvärr gick inte min operation bra alls...
Jag opererades i måndags, det tog ett tag innan jag fick komma in men vid 18 så började man, bestämdes att det blev spinalbedövning igen och inte narkos, kändes så bra.
Man öppnade gamla snittet för att hitta blödningen men hittade inget, efter ett tag, jag vet inte hur länge så gjorde det ont på mig när de höll på att gräva, samtidigt så kallades kirurgjouren in för att hjälpa till. Narkos hade stenkoll på mig och när jag fick ont frågade de om jag ville bli söv villket jag ville. Så man tog paus för att narkosläkaren skulle komma, han la en EDA i rummet brevid. Jag sövdes fort och vaknade upp igen 00:30 på IVA.
Fattade inget alls men insåg att jag opererades och trodde det var uppvaket, de satte en EDA på mig och kopplade till en pump som försåg mig med smärtlindring direkt in i ryggen. Efter 3 timmar på IVA kom jag till BB igen och mådde jättebra, kändes lungt och skönt.
På tisdagen så sänkte man smärtlindringen från 10mg/timme till 1mg/timme och jag fick en fruktansvärd smärta. Låg och skrek rakt ut. Bm som varit inne innan hade glömt att ställa tillbaka bordet så jag nådde inte larmknappen. Men mobilen nådde jag så jag ringde svärmor på apoteket en våning ner, hanen hade lämnat bebis där för att gå och handla lite godis, sa åt henne att han skulle skynda sig.
Några minuter senare gjorde det ännu ondare så jag ringde igen och skrek åt henne att säga att han måste springa. Han sprang med barnvagnen upp och kunde larma. Då började kaoset. Ingen visste vad de skulle göra, läkaren var tydligen svår att nå.
Gick inte att ta prover på mig och inte att sätta nål heller. Tillslut kallades experten från narkos in och även han hade stora problem att sticka mig, de tappade tydligen inte ut i små rör utan större flaskor har sambon förklarat. Jag minns inte.
Efter 1 timme av gallskrik, räckte att någon rörde mig så ökade smärtan så fick jag något som lugnade ner det, jag hyperventilerade så de funderade på att ge mig syrgas men det lyckades jag vända själv.
Man pratade om att skicka mig till IVA där de jobbade på att ordna plats, eller förlossningens IVA, blev förlossningens tillslut. Där kallades en extra bm in för att bara ha koll på mig. Jag fick smärtlindring dels EDA och sen massa morfin.
Har nu i efterhand fått veta att jag dels hade en svår infektion i kroppen och en blödning i bukhålan, vävnaderna i buken, någon skada på tarmen och tarmkexet. Själva operationen tog 4 timmar och inte 1.
Läkarna har varit så förtvivlade och letar för fullt vad som gått fel, bara en av komplikationerna är jätteovanligt att få bägge är superovanligt.
Igår var första dagen sen i måndags som jag fick komma upp och duscha, man tog dränaget från magen och katetern. De kopplade även bort droppet som jag haft på sen jag opererades, jag har fått massa antibiotika och vätskedropp. Jag fick komma ut från rummet på en liten promenad i korridoren, visserligen i rullstol men ändå.
Man sänkte smärtlindringen till hälften och det gick bra så sen på kvällen stängdes den av helt men jag hade slangen i ryggen kvar om det skulle skita sig. Men det gick hyffsat och jag klarade natten på bara piller.
Idag slapp jag droppet helt och läkarna är nöjda med hur jag mår så jag fick komma hem på permission under dagen och natten, och går det bra kanske jag blir utskriven imorgon. Men ska återkomma och plocka lite stygn på måndag och sen ta mer prover om några dagar så man ser att sänkan mm är normal. Igår hade jag en sänka (SR) på 150 och den var 300 efter operation, man ska tydligen ligga på under 10.
Så jag har varit ordentligt sjuk gissar på så personalen och sambon betett sig att det varit mycket kritiskt ett tag.
Men nu är jag hemma, mörbultad och har ont men så skönt att vara hemma med sambo och bebis. Sitter i bäddsoffan och surfar lite men min lilleman sovandes brevid och storemannen hämtar pizza, nu ska vi mysa för nu får det vara slut på hemskheter. "
Hoppas ni har det bra ändå, här ska vi försöka återhämta oss och landa i allt. Sambon blir sjukskriven några veckor och ska få samtalsstöd, jag är redan inkopplad på det genom föräldrastödet och det lär jag behöva nu. Att ligga i en säng och inte ens kunna hålla sin bebis och se andra mata, gosa och leka med honom är så knäckande. Men jag har fått gå på promenad i korridoren igår och körde vagnen idag när vi gick, tror jag inte kommer bli en curlingmorsa utan en igelmorsa som inte släpper honom många mm ;)
Idag kom min pappa på besök också, mamma har varit här sen i onsdags och skött bebis och städat lägenheten åt oss, sen var min bror med hona på besök. De hade varit i sthlm och skulle hem men stannade påvägen. Var skönt att träffa lite folk. -
Men fy att det skulle bli ännu värre!t0va skrev 2010-08-28 18:38:07 följande:Tyvärr inte...
Kopierar det jag skrivit på ett annat ställe"Tyvärr gick inte min operation bra alls...
Jag opererades i måndags, det tog ett tag innan jag fick komma in men vid 18 så började man, bestämdes att det blev spinalbedövning igen och inte narkos, kändes så bra.
Man öppnade gamla snittet för att hitta blödningen men hittade inget, efter ett tag, jag vet inte hur länge så gjorde det ont på mig när de höll på att gräva, samtidigt så kallades kirurgjouren in för att hjälpa till. Narkos hade stenkoll på mig och när jag fick ont frågade de om jag ville bli söv villket jag ville. Så man tog paus för att narkosläkaren skulle komma, han la en EDA i rummet brevid. Jag sövdes fort och vaknade upp igen 00:30 på IVA.
Fattade inget alls men insåg att jag opererades och trodde det var uppvaket, de satte en EDA på mig och kopplade till en pump som försåg mig med smärtlindring direkt in i ryggen. Efter 3 timmar på IVA kom jag till BB igen och mådde jättebra, kändes lungt och skönt.
På tisdagen så sänkte man smärtlindringen från 10mg/timme till 1mg/timme och jag fick en fruktansvärd smärta. Låg och skrek rakt ut. Bm som varit inne innan hade glömt att ställa tillbaka bordet så jag nådde inte larmknappen. Men mobilen nådde jag så jag ringde svärmor på apoteket en våning ner, hanen hade lämnat bebis där för att gå och handla lite godis, sa åt henne att han skulle skynda sig.
Några minuter senare gjorde det ännu ondare så jag ringde igen och skrek åt henne att säga att han måste springa. Han sprang med barnvagnen upp och kunde larma. Då började kaoset. Ingen visste vad de skulle göra, läkaren var tydligen svår att nå.
Gick inte att ta prover på mig och inte att sätta nål heller. Tillslut kallades experten från narkos in och även han hade stora problem att sticka mig, de tappade tydligen inte ut i små rör utan större flaskor har sambon förklarat. Jag minns inte.
Efter 1 timme av gallskrik, räckte att någon rörde mig så ökade smärtan så fick jag något som lugnade ner det, jag hyperventilerade så de funderade på att ge mig syrgas men det lyckades jag vända själv.
Man pratade om att skicka mig till IVA där de jobbade på att ordna plats, eller förlossningens IVA, blev förlossningens tillslut. Där kallades en extra bm in för att bara ha koll på mig. Jag fick smärtlindring dels EDA och sen massa morfin.
Har nu i efterhand fått veta att jag dels hade en svår infektion i kroppen och en blödning i bukhålan, vävnaderna i buken, någon skada på tarmen och tarmkexet. Själva operationen tog 4 timmar och inte 1.
Läkarna har varit så förtvivlade och letar för fullt vad som gått fel, bara en av komplikationerna är jätteovanligt att få bägge är superovanligt.
Igår var första dagen sen i måndags som jag fick komma upp och duscha, man tog dränaget från magen och katetern. De kopplade även bort droppet som jag haft på sen jag opererades, jag har fått massa antibiotika och vätskedropp. Jag fick komma ut från rummet på en liten promenad i korridoren, visserligen i rullstol men ändå.
Man sänkte smärtlindringen till hälften och det gick bra så sen på kvällen stängdes den av helt men jag hade slangen i ryggen kvar om det skulle skita sig. Men det gick hyffsat och jag klarade natten på bara piller.
Idag slapp jag droppet helt och läkarna är nöjda med hur jag mår så jag fick komma hem på permission under dagen och natten, och går det bra kanske jag blir utskriven imorgon. Men ska återkomma och plocka lite stygn på måndag och sen ta mer prover om några dagar så man ser att sänkan mm är normal. Igår hade jag en sänka (SR) på 150 och den var 300 efter operation, man ska tydligen ligga på under 10.
Så jag har varit ordentligt sjuk gissar på så personalen och sambon betett sig att det varit mycket kritiskt ett tag.
Men nu är jag hemma, mörbultad och har ont men så skönt att vara hemma med sambo och bebis. Sitter i bäddsoffan och surfar lite men min lilleman sovandes brevid och storemannen hämtar pizza, nu ska vi mysa för nu får det vara slut på hemskheter. "
Hoppas ni har det bra ändå, här ska vi försöka återhämta oss och landa i allt. Sambon blir sjukskriven några veckor och ska få samtalsstöd, jag är redan inkopplad på det genom föräldrastödet och det lär jag behöva nu. Att ligga i en säng och inte ens kunna hålla sin bebis och se andra mata, gosa och leka med honom är så knäckande. Men jag har fått gå på promenad i korridoren igår och körde vagnen idag när vi gick, tror jag inte kommer bli en curlingmorsa utan en igelmorsa som inte släpper honom många mm ;)
Idag kom min pappa på besök också, mamma har varit här sen i onsdags och skött bebis och städat lägenheten åt oss, sen var min bror med hona på besök. De hade varit i sthlm och skulle hem men stannade påvägen. Var skönt att träffa lite folk.
Nu hoppas jag verkligen att det inte händer något mer. Kramar 
-
t0va: Fy fan vad hemskt, har gått och undrat vart du tog vägen och så får man läsa detta!
Jag hoppas du blir helt frisk efter detta så fort du kan! Du har många år på dig att vara den perfekta mamman, just nu gör din familj ett jättebra jobb efter vad du skriver, så du ska fokusera på att läka och vila. Mångar krya-på-dig-kramar!
-
Tackar.. jo helvete är det helt klart. Ena sekunden så har jag superdåligt samvete för att bebis ska behöva gå igenom en sånhär sak och andra så ska jag fokusera på mig själv. Men det blir bra tilslut, vi får massa proffshjälp att ta oss igenom det, så nu är vi inte ensamna :)
o
Mina fötter har svullnat så mitt största problem nu är skor, bad sambon ta med sina extra men han glömde så jag åkte utan hem idag, men jag får inte på mig något alls. Köpte sånna där sockar men de får jag inte på mig så nu har jag ett par knäsockar istället. Jag som knappt svullnat alls under graviditeten.
Tänkte väga mig imorgon men jag väger nog 3-4kg mer än innan förlossningen om jag får gissa ;) -
Jag trodde jag hade fått min första varning... Men det var bara ett "du har citerat ett inlägg som har blivit borttaget"-mail. Nästan lite besviken ju
-
Tova, jag har tänkt jättemycket på dig men har haft dåligt med tid att skriva här. Hoppas du är bättre nu
-
Tack, jo jag är aningen bättre men vågar inte tro att det blir bra än. Är jättesjuk fortfarande och har inte mycket ork, känns som influensa. Tog bebis inatt igen och det går hyffsat vi sov till 11 i alla fall, eller jag sover när han sover.Fru U skrev 2010-08-31 14:09:57 följande:Tova, jag har tänkt jättemycket på dig men har haft dåligt med tid att skriva här. Hoppas du är bättre nu
Boendestöd var här precis och dammsög och ställde in i diskmaskinen så skönt att få den hjälpen nu även om de inte får göra sånt så är ju omständigheterna lite annorlunda nu, är mer än tillräckligt för mig att sitta uppe en stund och mata.
Nu ska vi iväg till BVC, skönt att det bara är 80m bort, tvättade precis bebis för han hade lyckats kladda ner sig med kräks och ersättning. Lägger honom i vagnen och vad gör han.. jo börjar kräkas igen. Tur att jag inte tog på honom kläder, tänkte göra det precis innan vi ska gå så kanske det är rent ett tag ;)
Jag börjar komma ikapp lite hemma, kollade över alla kläder vi fått. Min mor hade köpt massa begagnade kläder av någon annan lärare så det är fullt med kläder i olika storlekar på vårat bord i vardagsrummet. Kläder och en skötyta för jag kan inte stå och byta på honom riktigt än. Tur att vi satte upp ett stort bord.
Jag har inte ont direkt, men det drar i magen är så rädd att det ska vara tecken på att något är fel. Fick lite näsblod förut det har jag haft under hela graviditeten och då kommer tankarna på att jag blöder igen.
Så läskigt att de säger att jag kanske har en blödningssjukdom men inte vet vad och att man inte hittade vartifrån jag blödde i magen. Tänk om det sätter igång igen?
Fötterna är fortfarande jättesvullna så det får bli raggsockar på tassarna nu när vi ska ut, för jag antar att hanen vill ha sina skor ;) -
men åh, t0va... vad ledsen jag blir för din skull att det blivit så mycket problem...!!!! förstår om det tar udden lite grann av den här bebisyran man får efter förlossningen...
hoppas hoppas hoppas att du snart mår bättre... nästan så jag vill åka över till dej i Norrköping o hjälpa dej med din kiwi...
krya på dej nu tjejen...!!!
ngn som vet vart bluebird tagit vägen btw...?? -
Går inget bra alls här... kroppen blir starkare men skallen kraschar. Jag känner inte speciellt mycket för bebisen, visst han är söt och så men just nu skulle jag ge massor för att någon annan kom och tog honom ett par timmar eller en natt. Jag bara gråter och orkar inget, har slutat äta nu igen eller jag kom inte igång med ätandet efter andra operationen.
Idag har jag druckit en kopp te och ätit en kokt korv och lite mos, sen lite vindruvor och pepsi... det är allt... igår ungefär samma sak fast då fick jag i mig en halv smörgås och lite spagetti. Står inte ut alls, jag har gått ner 11kg sen förlossningen och gick upp 8-9kg, tappade 1.5kg de senaste 3 dagarna...
fy fan såhär skulle det inte vara. På det så strular det på sambons jobb och jag orkar inte bry mig fast jag måste för om han inte orkar jobba mer så blir det soc igen. imorgon ska jag till sjukhuset för fler prover, jag vill inte. Sambon får ta ledit imorgon chefen får säga vad han vill, men jag fixar inte detta längre. Orkar lixom knappt titta på bebisen, tur att vi kör flaska för amma skulle jag nog inte klara av nu.
Ska försöka prata med bm eller läkaren eller vad jag nu ska träffa imorgon, de måste hjälpa mig om jag inte ska gå under. Sambon får ta föräldraledighet och så får de sjukskriva mig, visserligen skiter sig ekonomin så vi måste gå till soc då men hellre det än att jag går under totalt.
Får sån ångest av att bara vänta på att liten ska börja gråta och vilja ha mat och sen försöka få honom att somna om... så ska jag somna och sen vakna när det är dax igen... längtar så tills nästa vecka för då kommer mina föräldrar igen, då ska de få ta honom ett tag så jag kan få slappna av. Behöver få sova men det går inte.
Hoppas att sambons chef fattar och inte ge honom sparken för att han tar föräldraledighet, fast samtidigt om han inte fattar så är det inte värt det. Tror nog det är bättre med soc igen än kämpa vidare själv hemma... jag är helt klart påväg ner i det stora svarta hålet.
Vart tog myset vägen, de känslorna jag hade för bebis dag 3 när vi satt själva på BB på natten och han sov i min famn... de är helt borta var ju så som jag ville känna så som alla säger att det är.
Nu låter han igen... snart dax för mat och ångesten kommer krypande, jag får så dåligt samvete för att jag inte orkar. Försöker hålla honom men det känns inget, är samma med sambon, hans kramar känns inte heller speciellt mycket. Han stänger in sig på sitt rum och glor på film.
Jag behöver en kram, bara attt bli förälder är ju tillräckligt, alla komplikationer som blev är mer än tillräckligt... min sprutfobi verkar vara tillbaka okså, inatt drömde jag mardrömmar om nålar. Får se om de lyckas ta några prover alls imorgon, hoppas det är en av de trevliga bm.