Anonym

Äldre 27 Mar 19:33

1644 svar

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?

Anonym (TS)

Äldre 24 Apr 17:22

#1600

Anonym (Psychodrama) skrev 2015-04-23 22:58:44 följande:

Förlåt, men jag blir typ glad över att vi är i så liknande situationer. Jag satt och tänkte på det nyss, att jag gjorde nog ett ganska bra val, jag släppte nog det här "omhändertagandet" så fort jag märkte att han hade problem med sig själv. Jag blev påmind om hur mycket jag ändå då och då kunde sitta och se ner på förhållandet med en människa som är hopplös.

Lyckas jag hålla den inställningen nu så blir jag faktiskt rätt stolt över mig själv. Även om jag har lite ångest tänker jag ibland att det gör inget om det dröjer innan jag träffar någon jag vill vara med, bara det gör mig glad. Jag skrattade ändå åt hela situationen kring honom när jag berättade för min syster.

Jag tycker också det känns bra att vi verkar vara i samma fas just nu. Lite komiskt är det också, för det verkar vara VÄLDIGT mycket i samma fas.

Denna killen hade jag aldrig några direkta känslor för. Jag hade bestämt mig för att inte dejta den sortens killar jag tidigare gjort, den typen som alltid sårar mig, så jag valde denna killen för att han verkade vara så bra. Men mer än så kände jag inte. Därför känns det helt ok att det inte blev mer av det. Det enda som va jobbigt de första dagarna va att jag kände mig oduglig och ovärdig för att han inte kämpade för mig utan direkt accepterade uppbrottet. Det är ju lite barnsligt, men jag vill ändå känna att jag duger för andra.

Efter alla mina misslyckade försök börjar jag nu släppa de höga kraven jag alltid haft på mig själv. Alla vet ändå att jag är misslyckad när det kommer till relationer, så ingen förväntar sig något annat. Så då behöver jag inte känna att jag inte kan leva upp till andras förväntningar på mig...Men ibland har det svidit när kompisar skämtsamt sagt "oj, träffar du fortfarande samma kille efter flera månader? Det måste vara rekord". Inte för att jag byter ofta, men för att de få jag träffat aldrig hållt någon längre period. Alla bara väntar på att det ska ta slut.

Hur känner du inför ditt uppbrott?

Anonym (Psychodrama)

Äldre 26 Apr 00:17

#1601

Anonym (TS) skrev 2015-04-24 17:22:08 följande:

Jag tycker också det känns bra att vi verkar vara i samma fas just nu. Lite komiskt är det också, för det verkar vara VÄLDIGT mycket i samma fas.

Denna killen hade jag aldrig några direkta känslor för. Jag hade bestämt mig för att inte dejta den sortens killar jag tidigare gjort, den typen som alltid sårar mig, så jag valde denna killen för att han verkade vara så bra. Men mer än så kände jag inte. Därför känns det helt ok att det inte blev mer av det. Det enda som va jobbigt de första dagarna va att jag kände mig oduglig och ovärdig för att han inte kämpade för mig utan direkt accepterade uppbrottet. Det är ju lite barnsligt, men jag vill ändå känna att jag duger för andra.

Efter alla mina misslyckade försök börjar jag nu släppa de höga kraven jag alltid haft på mig själv. Alla vet ändå att jag är misslyckad när det kommer till relationer, så ingen förväntar sig något annat. Så då behöver jag inte känna att jag inte kan leva upp till andras förväntningar på mig...Men ibland har det svidit när kompisar skämtsamt sagt "oj, träffar du fortfarande samma kille efter flera månader? Det måste vara rekord". Inte för att jag byter ofta, men för att de få jag träffat aldrig hållt någon längre period. Alla bara väntar på att det ska ta slut.

Hur känner du inför ditt uppbrott?

Det känns ganska bra då jag har insett att han inte var så bra som jag trodde. Dålig självkänsla och verkar lite oförmögen till att ta hand om sig själv, så jag är glad för att jag inte sveptes in i något. Däremot har jag börjat tänka som fan på mitt ex dom sista dagarna och det känns riktigt drygt då jag inte alls kände saknad för bara någon vecka sen. Jag lägger på tok för mycket tankar kring om han tänker på mig eller inte, om han saknar mig ibland och undrar vad jag gör. Men det blir väl lätt så och jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig snart.

Mina vänner försöker verkligen övertala mig till att inte träffa någon just nu och dom har ju faktiskt rätt, en relation är det sista jag behöver just nu. Men jag saknar närheten väldigt mycket. Vet dina vänner om hela den här grejen med borderline?

Anonym (TS)

Äldre 26 Apr 09:15

#1602

Anonym (Psychodrama) skrev 2015-04-26 00:17:23 följande:

Det känns ganska bra då jag har insett att han inte var så bra som jag trodde. Dålig självkänsla och verkar lite oförmögen till att ta hand om sig själv, så jag är glad för att jag inte sveptes in i något. Däremot har jag börjat tänka som fan på mitt ex dom sista dagarna och det känns riktigt drygt då jag inte alls kände saknad för bara någon vecka sen. Jag lägger på tok för mycket tankar kring om han tänker på mig eller inte, om han saknar mig ibland och undrar vad jag gör. Men det blir väl lätt så och jag hoppas verkligen att det lugnar ner sig snart.

Mina vänner försöker verkligen övertala mig till att inte träffa någon just nu och dom har ju faktiskt rätt, en relation är det sista jag behöver just nu. Men jag saknar närheten väldigt mycket. Vet dina vänner om hela den här grejen med borderline?

Jag klarar mig ganska bra mitt i veckorna, men under helgerna när jag är så mycket ensam tänker jag på exet hela tiden också. Och skäms över hur jag gjort bort mig inför honom. Samtidigt va han ingen bra man att ha ett förhållande med så jag borde inte se det som en förlust, men jag kommer nog ha svårt att släppa honom fram tills att jag kan känna att det inte va pga att jag inte dög som det tog slut.

Nej, mina vänner vet inga detaljer. Jag har ibland försökt att förklara mina svårigheter med relationer, men de viftar bara bort det och säger saker som att jag inte alls är så "störd" som jag tror, att det löser sig osv. De menar väl, men de känner inte mig i de situationerna. Jag är absolut så störd som jag tror, och det har exet även varit noga med att berätta för mig. Det hjälper inte mig med en massa pepp och förminskade av mina problem. Men sen å andra sidan är mina vänner inte några psykologer som ska ta ansvar för mitt mående. Men det hade varit skönt att ha någon IRL som faktiskt förstod mig.

Det är kanske en bra idé att läka efter förra relationen innan man går in i en ny. För min del känns det som att jag inte gjort något annat. Träffat en kille, varit olycklig i relationen, spenderat jättelång tid med att läka för att sedan göra om samma sak igen. Jag har varit ensam väldigt mycket i mitt liv och jag vill inte ha det så. Ensamheten gör att jag mår så mycket sämre. Det kändes mer ok att vara ensam och trasig när jag va 20, men nu är jag över 30 och då känns det inte lika ok längre.
Det är svårt att förlåta sig själv för de val man gjort, men jag vet också att jag gjort så gott jag kunnat utifrån mitt tvistade sätt att tänka och fungera.

Anonym (Psychodrama)

Äldre 26 Apr 16:24

#1603

Anonym (TS) skrev 2015-04-26 09:15:15 följande:

Jag klarar mig ganska bra mitt i veckorna, men under helgerna när jag är så mycket ensam tänker jag på exet hela tiden också. Och skäms över hur jag gjort bort mig inför honom. Samtidigt va han ingen bra man att ha ett förhållande med så jag borde inte se det som en förlust, men jag kommer nog ha svårt att släppa honom fram tills att jag kan känna att det inte va pga att jag inte dög som det tog slut.

Nej, mina vänner vet inga detaljer. Jag har ibland försökt att förklara mina svårigheter med relationer, men de viftar bara bort det och säger saker som att jag inte alls är så "störd" som jag tror, att det löser sig osv. De menar väl, men de känner inte mig i de situationerna. Jag är absolut så störd som jag tror, och det har exet även varit noga med att berätta för mig. Det hjälper inte mig med en massa pepp och förminskade av mina problem. Men sen å andra sidan är mina vänner inte några psykologer som ska ta ansvar för mitt mående. Men det hade varit skönt att ha någon IRL som faktiskt förstod mig.

Det är kanske en bra idé att läka efter förra relationen innan man går in i en ny. För min del känns det som att jag inte gjort något annat. Träffat en kille, varit olycklig i relationen, spenderat jättelång tid med att läka för att sedan göra om samma sak igen. Jag har varit ensam väldigt mycket i mitt liv och jag vill inte ha det så. Ensamheten gör att jag mår så mycket sämre. Det kändes mer ok att vara ensam och trasig när jag va 20, men nu är jag över 30 och då känns det inte lika ok längre.
Det är svårt att förlåta sig själv för de val man gjort, men jag vet också att jag gjort så gott jag kunnat utifrån mitt tvistade sätt att tänka och fungera.

Okej, jag har berättat för mina vänner runt mig att jag håller på med en utredning och dom har varit väldigt förstående (vilket jag inte hade förväntat mig). Dom delar med sig av sina brister och olika problem som dom känner att dom har med sig själva och det är jag väldigt tacksam för. Jag har ju gått in i förhållande efter förhållande sen jag var tonåring så jag behöver verkligen den här tiden för att främst jobba med mig själv och forma mitt liv efter hur jag vill att det ska se ut. När jag är i ett förhållande skiter jag i mig själv helt och lägger allt fokus och all energi på honom, så långt att jag tappar greppet och blir dum i huvudet.

Kom ihåg att även om du tycker att du är störd så lever vi i en störd värld med fullt av störda människor. Många människor har brister och även om dina problem inte ska förminskas för din egen skull så ska du inte glömma bort dina fina sidor, sidor som kanske andra saknar. Dessutom tycker jag att vi ska vara stolta över oss själva som faktiskt försöker jobba med våra problem. Det är många som går igenom livet olyckliga och trasiga men fortsätter leva med offerkoftorna på och aldrig riktigt kommer till insikt.

Förstår att det kan vara tufft att bära på allt ensam, det beror ju också mycket på vilka typ av människor man har runt sig. Jag går i vilket fall in här ganska ofta och delar gärna det här med dig.

Anonym (TS)

Äldre 26 Apr 16:32

#1604

Anonym (Psychodrama) skrev 2015-04-26 16:24:53 följande:

Okej, jag har berättat för mina vänner runt mig att jag håller på med en utredning och dom har varit väldigt förstående (vilket jag inte hade förväntat mig). Dom delar med sig av sina brister och olika problem som dom känner att dom har med sig själva och det är jag väldigt tacksam för. Jag har ju gått in i förhållande efter förhållande sen jag var tonåring så jag behöver verkligen den här tiden för att främst jobba med mig själv och forma mitt liv efter hur jag vill att det ska se ut. När jag är i ett förhållande skiter jag i mig själv helt och lägger allt fokus och all energi på honom, så långt att jag tappar greppet och blir dum i huvudet.

Kom ihåg att även om du tycker att du är störd så lever vi i en störd värld med fullt av störda människor. Många människor har brister och även om dina problem inte ska förminskas för din egen skull så ska du inte glömma bort dina fina sidor, sidor som kanske andra saknar. Dessutom tycker jag att vi ska vara stolta över oss själva som faktiskt försöker jobba med våra problem. Det är många som går igenom livet olyckliga och trasiga men fortsätter leva med offerkoftorna på och aldrig riktigt kommer till insikt.

Förstår att det kan vara tufft att bära på allt ensam, det beror ju också mycket på vilka typ av människor man har runt sig. Jag går i vilket fall in här ganska ofta och delar gärna det här med dig.

Vilka underbara vänner du verkar ha! En del av mig vill berätta allt för mina vänner för att känna mig accepterad för den jag är, men jag är för feg för det. Men jag tänker inte ge upp, även om saker känns som skit ibland så tänker jag fortsätta att försöka. När vi sen lyckats få en bra relation så kommer vi verkligen ha gjort oss förtjänta av den.

imadreamer

Äldre 26 Apr 20:42

#1605

Är lite nyfiken ni som lider borderline hur ni ser ut ett förhållande, hur en kille ska vara så ni ska vara nöjda? Min erfarenhet säger för att kunna funka, killen måste be hela tiden förlåt å tackar varje sekund om det är möjligt. Ska bekräfta er å skämma borta er så mkt så möligt å ska göra allt enligt era sätt. Kille få inte vara trött å få inte må dåligt men samtidigt ska vara känslig å igen är inte säkert hundra procent att det kommer att funka man går på nålar. Kille ska inte kritisera lr säga något emot er å inte ens få ha en annan åsikt å bara bekräfta er, oavsett om har inte gjort något fel ska be om ursäkt. Om killen är inte så i slutändan ni beskriver honom som en svin. Å igen om kille är så förmodligen ska vara så mkt tråkigt så ni kommer att bli trötta å lämna honom. På min förhållande jag var på en ständig försvar att försöka förklara att jag har inte gjort det som jag har blivit anklagat. Har blivit anklagat att jag har bekräftelse å kontrollbehov samt att jag är svartsjuk medan jag hade mina ursäkt som förmodligen har reagerat på denna sätt vid två lr tre tillfällen men jag har blivit stämplat utan att vara så å samtidigt min ex har reagerat å har bevisat flera gången att faktiskt det är hon som har dem känslorna som jag nämnde å inte jag å hon har lagt över mig. Har ni nån aning hur mkt krävande ni är? I verkligheten tror oavsett kille hur ska vara i slutändan kommer att vara alltid den svinen som har besviken er. Så det finns den perfekt kille där ute för er? Å om jo hur ni tror den kille ska vara?

Anonym (Psychodrama)

Äldre 26 Apr 20:57

#1606

imadreamer skrev 2015-04-26 20:42:21 följande:

Är lite nyfiken ni som lider borderline hur ni ser ut ett förhållande, hur en kille ska vara så ni ska vara nöjda? Min erfarenhet säger för att kunna funka, killen måste be hela tiden förlåt å tackar varje sekund om det är möjligt. Ska bekräfta er å skämma borta er så mkt så möligt å ska göra allt enligt era sätt. Kille få inte vara trött å få inte må dåligt men samtidigt ska vara känslig å igen är inte säkert hundra procent att det kommer att funka man går på nålar. Kille ska inte kritisera lr säga något emot er å inte ens få ha en annan åsikt å bara bekräfta er, oavsett om har inte gjort något fel ska be om ursäkt. Om killen är inte så i slutändan ni beskriver honom som en svin. Å igen om kille är så förmodligen ska vara så mkt tråkigt så ni kommer att bli trötta å lämna honom. På min förhållande jag var på en ständig försvar att försöka förklara att jag har inte gjort det som jag har blivit anklagat. Har blivit anklagat att jag har bekräftelse å kontrollbehov samt att jag är svartsjuk medan jag hade mina ursäkt som förmodligen har reagerat på denna sätt vid två lr tre tillfällen men jag har blivit stämplat utan att vara så å samtidigt min ex har reagerat å har bevisat flera gången att faktiskt det är hon som har dem känslorna som jag nämnde å inte jag å hon har lagt över mig. Har ni nån aning hur mkt krävande ni är? I verkligheten tror oavsett kille hur ska vara i slutändan kommer att vara alltid den svinen som har besviken er. Så det finns den perfekt kille där ute för er? Å om jo hur ni tror den kille ska vara?

Jag orkar knappt läsa din klump av text. Men alla är olika, bara för att man har borderline innebär inte det att man är exakt som alla andra med borderline. Jag vet att du har skrivit här förut och du har redan fått dina svar. Älta ditt ex någon annanstans! I den här tråden samlas vi som vill jobba med oss själva, dela med oss och hjälpa varandra.

Anonym (TS)

Äldre 26 Apr 21:05

#1607

imadreamer skrev 2015-04-26 20:42:21 följande:

Är lite nyfiken ni som lider borderline hur ni ser ut ett förhållande, hur en kille ska vara så ni ska vara nöjda? Min erfarenhet säger för att kunna funka, killen måste be hela tiden förlåt å tackar varje sekund om det är möjligt. Ska bekräfta er å skämma borta er så mkt så möligt å ska göra allt enligt era sätt. Kille få inte vara trött å få inte må dåligt men samtidigt ska vara känslig å igen är inte säkert hundra procent att det kommer att funka man går på nålar. Kille ska inte kritisera lr säga något emot er å inte ens få ha en annan åsikt å bara bekräfta er, oavsett om har inte gjort något fel ska be om ursäkt. Om killen är inte så i slutändan ni beskriver honom som en svin. Å igen om kille är så förmodligen ska vara så mkt tråkigt så ni kommer att bli trötta å lämna honom. På min förhållande jag var på en ständig försvar att försöka förklara att jag har inte gjort det som jag har blivit anklagat. Har blivit anklagat att jag har bekräftelse å kontrollbehov samt att jag är svartsjuk medan jag hade mina ursäkt som förmodligen har reagerat på denna sätt vid två lr tre tillfällen men jag har blivit stämplat utan att vara så å samtidigt min ex har reagerat å har bevisat flera gången att faktiskt det är hon som har dem känslorna som jag nämnde å inte jag å hon har lagt över mig. Har ni nån aning hur mkt krävande ni är? I verkligheten tror oavsett kille hur ska vara i slutändan kommer att vara alltid den svinen som har besviken er. Så det finns den perfekt kille där ute för er? Å om jo hur ni tror den kille ska vara?

Om vi har någon aning om hur krävande vi är? Hur kan du veta hur krävande "vi" är? Du har erfarenhet av en tjej med borderline, men guess what? Vi är inte klonade, vi fungerar alla på olika sätt och behöver olika saker. Allt jag någonsin velat ha var kärlek och trygghet, men har man inte det med sig sen uppväxten så är det svårt att veta hur det ser ut i de män man stöter på i livet. Och det är också svårt att på riktigt känna att man förtjänar den kärleken när man har så låga tankar om sig själv. Tråkigt att du har den bilden av "oss", men du borde vara försiktig med att döma människor du inte känner. Hur hade du känt om jag kallade dig för svin nu enbart för att du är män och jag har dålig erfarenhet av män?

Anonym (TS)

Äldre 26 Apr 21:12

#1608

imadreamer skrev 2015-04-26 20:42:21 följande:

Är lite nyfiken ni som lider borderline hur ni ser ut ett förhållande, hur en kille ska vara så ni ska vara nöjda? Min erfarenhet säger för att kunna funka, killen måste be hela tiden förlåt å tackar varje sekund om det är möjligt. Ska bekräfta er å skämma borta er så mkt så möligt å ska göra allt enligt era sätt. Kille få inte vara trött å få inte må dåligt men samtidigt ska vara känslig å igen är inte säkert hundra procent att det kommer att funka man går på nålar. Kille ska inte kritisera lr säga något emot er å inte ens få ha en annan åsikt å bara bekräfta er, oavsett om har inte gjort något fel ska be om ursäkt. Om killen är inte så i slutändan ni beskriver honom som en svin. Å igen om kille är så förmodligen ska vara så mkt tråkigt så ni kommer att bli trötta å lämna honom. På min förhållande jag var på en ständig försvar att försöka förklara att jag har inte gjort det som jag har blivit anklagat. Har blivit anklagat att jag har bekräftelse å kontrollbehov samt att jag är svartsjuk medan jag hade mina ursäkt som förmodligen har reagerat på denna sätt vid två lr tre tillfällen men jag har blivit stämplat utan att vara så å samtidigt min ex har reagerat å har bevisat flera gången att faktiskt det är hon som har dem känslorna som jag nämnde å inte jag å hon har lagt över mig. Har ni nån aning hur mkt krävande ni är? I verkligheten tror oavsett kille hur ska vara i slutändan kommer att vara alltid den svinen som har besviken er. Så det finns den perfekt kille där ute för er? Å om jo hur ni tror den kille ska vara?

Ditt ex är för övrigt inte diagnostiserad med borderline, så du kanske ska ligga lite lågt med att stämpla henne som det då. Det är svårt för professionella att sätta såna diagnoser, så helt ärligt så ger jag inte så mycket för din bedömning. Det kan finnas hundra orsaker till ditt ex beteende som inte har något med borderline att göra.

imadreamer

Äldre 26 Apr 21:14

#1609

Anonym (Psychodrama) skrev 2015-04-26 20:57:06 följande:

Jag orkar knappt läsa din klump av text. Men alla är olika, bara för att man har borderline innebär inte det att man är exakt som alla andra med borderline. Jag vet att du har skrivit här förut och du har redan fått dina svar. Älta ditt ex någon annanstans! I den här tråden samlas vi som vill jobba med oss själva, dela med oss och hjälpa varandra.

Jag vet att språket är inte min starka sidan å såklart ingen som tvingar dig att läsa, du få skrolla bara vidare om det stör dig men om du frågar mig att ha en åsikt från anhöriga ser ingen fel på den stund man pratar om relationer. Allt som ni berättar för era förhållande typ samma berättar min ex för mig oxå. Vill ni tro att alla killar är svin då det är era rättighet.

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL