Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har känt mig så stark sista tiden men under den här helgen kom bakslaget. Jag tänker på mitt ex hela tiden, jag hatar honom och jag känner sån jävla ilska samtidigt som jag saknar honom. Ångesten är total och jag har kallsvettats hela dagen, jag sitter bara och skakar till följd av ångesten. Ni vet den där kvidande känslan när man bara vill ha kontakt, man vill bara höra någonting från människan.

Jag dras mellan tankarna att tappa hoppet helt eller bara försöka hitta tråden igen. Överanalyserar precis allt och tankarna äter upp mig inifrån. Jag orkar inte starta om från noll igen, jag hade tagit mig så långt men nu känner jag bara fuck it. Känner bara för att totalt flippa ur, göra något sjukt drastiskt för att få utlopp för min smärta.

Vad ska jag göra med den här ilskan och det här hatet? Skickade ett riktigt hatiskt sms till honom tidigare idag, onödigt jag vet men jag behövde verkligen få ut det och jag orkar inte sitta och låtsas som att allt är okej. För jag är fan inte okej, jag är fucked up i en fucked up jävla värld. 

Än en gång har våra relationer skrämmande likheter -

I mitt förhållande, var det Jag som propagerade för öppet förhållande ... för att jag känner mig säkrare, av att veta att han är med nån annan, ironiskt nog ... istället för att konstant gå och oroa mig/misstänka. Det var dock han som ville vara med bara mig ... mycket pga hans känslor för mig, men också för att han inte klarade att "dela"... Han ville ha mig för sig själv.

Detta med bekräftelse - ser jag som något som ligger hos varje individ ... Dvs. - det ligger inte på något sätt hos dig, att hon söker bekräftelse hos andra män, utan det är hennes egen självkänsla det ligger på. Kanske är det för henne inte tillräckligt att få bekräftelse från bara EN individ, dvs dig... Kanske hade du aldrig kunnat komplettera henne så pass, att hon inte behövde bekräftelse från alla de andra.

Förstår dock vad du menar med "kommer detta bara stanna vid mental bekräftelse" - hade samma tankar om mitt ex, och själv har jag en känsla av att bekräftelsesökande riskerar att gå överstyr, och bli till otrohet. Har ingen "källa" på det, utan det är bara en ond aning.

Det där med att hon har en stående invit från en manlig bekant osv .... Mitt ex brukade berätta lite mildare grejer, om andra kvinnor ... men som gav mig exakt samma känsla som du har - "berättar han detta helt oskyldigt - eller för att fiska bekräftelse genom att få mig att bli svartsjuk".

Hade väldigt svårt att tro att han berättade saker om andra kvinnor helt oskyldigt ... Och jag tror fortfarande att han liksom kände sig trygg i att få en svartsjukereaktion av mig ... att ha mig i underläge, ha mig rädd att förlora honom.

Vet inte alltså ... ibland tror jag att det handlar om livsstilar som skär sig. Om man som jag (och kanske du med ?) behöver trygghet, och att känna förtroende ... stabilitet ... Kanske det blir väldigt svårt att ha en partner som flänger runt på alla de sätt som framkallar extrem osäkerhet hos en. (umgås konstant med motsatt kön, bekräftelsesökande, trivs med att locka fram svartsjuka, osv)

"utan det är bara en ond aning" Lustigt vad lika vi är ?

Tack för att du tog dig tid. Jag har själv problem, som förmodligen alla mer eller mindre har i denna sjuka värld. Men att arbeta med detta och att försöka bli bättre människa är otroligt svårt. Inget fastfood-project direkt. 

Det är sant som du säger livsstilar som skär sig, människor som kraschar in i varandra och försöker älska....gnistor flyger och känslor trasas sönder. Det är jobbigt att leva ibland eller oftast. Ibland känns det hopplöst och då vill jag bara vara för mig själv, där jag är säker...me, myself and I  och det är väll där man skall söka...att försöka älska sig själv, så man är kapabel till att älska andra. 

Skall jobba snart :S ...dags att sova....tack en gång !

Det var så lite så - hoppas jag var till någon hjälp!

Det är ju svårt att välja vem man får känslor för liksom ... Och ibland kan det bli en person som absolut inte är kompatibel med en ... Man vrider och vänder för att få det att funka, men jag tycker det är okej att kasta in handduken om förhållandet i slutändan bara orsakar en smärta.

En tröst i detta (en klen tröst) - kan ju vara att du iallafall lärt dig lite mer om vad du INTE behöver nu .... Du verkar inte behöva någon som är så beroende av andra mäns uppmärksamhet, som ger en så otrygg känsla i relationen, och som inte tycks ha bra självkänsla alls.

Jag väljer att se det så, gällande mitt ex ... Känslorna var det inget fel på, för min del, jag älskade honom verkligen ... Men jag klarar inte att ha en livskamrat som får mig att känna mig extremt otrygg och osäker, och som har kontrollbehov och extremt dålig självkänsla. Det är inte vad jag BEHÖVER, liksom.

Tack! Tycker också ditt resonemang är mycket klokt - och det stämmer ...

Vi som har borderline, är ju i andras ögon "kända" för att vara "on"/"off" .... Göra slut och sen ta tillbaka ... och repetera igen.

Men - i mitt fall - när sånt där händer .... Så är det inte nödvändigtvis av ondo, utan en inre vetskap om att relationen känns fel, en jobbig magkänsla ...

Man vet innerst inne att man borde dra - för den man är med passar en inte egentligen alls - och man mår dåligt av konsekvenserna av det. Känslorna säger dock "stanna, du älskar ju honom" - och därför tror jag det kan bli en sån jävla kamp. En konstant kamp mellan logik/bättre vetande - och känslor.

Jo det är typ samma för mig ... Hade bara velat dela livet med en intelligent person, med bra självkänsla, som är ärlig och rak i kommunikationen med mig, och som aldrig skulle gå bakom ryggen på mig. Inte så mycket begärt ... men ack så jävla svårt att hitta.

De där "spelen" andra kör, olika mindgames för att få och hålla en intresserad, är dödliga för mig ... Jag avskyr verkligen alla sorters "mindfuck" - för jag misstolkar å det grövsta och blir ledsen och osäker. Om människor bara kunde förstå det

Tack så mycket - blir glad över att höra det! Jag har nog kommit till den här punkten mycket pga. att jag träffade en psykolog som lärde mig arbeta med DBT-taktiker, och för att jag gav mig fan på att försöka förstå mig själv/försöka underlätta mitt liv.

Du verkar vara en väldigt omtänksam och insiktsfull person - och du förtjänar allt gott, verkligen. Jag hoppas att du finner den kärlek & trygghet du förtjänar!