Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym

Äldre 27 Mar 19:33
1644 svar

Citera Visa endast Anmäl

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?
- «
- ‹
- Sida 155 av 164
- 149
- 150
- 151
- 152
- 153
- 154
- 155
- 156
- 157
- 158
- 159
- 160
- 161
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym (TS)

Äldre 31 Mar 16:17
#1540

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trött) skrev 2015-03-31 09:41:46 följande:
Har funderat på en sak, om det här kan vara någonting jag delar med andra med probmatiken...

Jag har, sedan jag var kanske 6-7 år, haft ett stort tryck över bröstet. Det finns där jämt, men kan försvinna korta stunder om jag t ex är glad. Men glädje är alltid ytligt och blir aldrig djupt för trycket ligger och lurar där bakom. När jag connectat med folk och kanske särskilt när jag varit kär så känns bröstet lätt. Blir jag triggad så skär det i bröstet och nu på senare år får jag också förmaksflimmer ibland när det blir som värst.

Jag tror att det är en sorg som ligger där och vill bli bearbetad, och jag jobbar på den. Men jag är nyfiken på om ni andra kan relatera alls till känningar i bröstet? Eller andra kroppsliga sensationer? Hur yttrar sig smärtan för er?

Jag har fått bröstsmärtor i vuxen ålder. I perioder så har jag en tryckande smärta konstant, ibland är den huggande. För mig triggas det av stress eller ångest. Medicinering har inte hjälp mot detta, så misstänker att det är saker som jag flytt från som egentligen behöver bearbetas. När man lägger locket på så kommer känslorna ta sig utlopp just i fysiska krämpor. För min del så känns det inte så farligt. Jag vet att det är ofarligt, och konstaterar mest att det finns där. Det som oroar mig är det som jag tydligen behöver bearbeta.

Men att du fått förmaksflimmer låter allvarligt? Vad har läkaren sagt?
Anonym (trött)

Äldre 31 Mar 21:44
#1541

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (TS) skrev 2015-03-31 16:17:54 följande:
Jag har fått bröstsmärtor i vuxen ålder. I perioder så har jag en tryckande smärta konstant, ibland är den huggande. För mig triggas det av stress eller ångest. Medicinering har inte hjälp mot detta, så misstänker att det är saker som jag flytt från som egentligen behöver bearbetas. När man lägger locket på så kommer känslorna ta sig utlopp just i fysiska krämpor. För min del så känns det inte så farligt. Jag vet att det är ofarligt, och konstaterar mest att det finns där. Det som oroar mig är det som jag tydligen behöver bearbeta.

Men att du fått förmaksflimmer låter allvarligt? Vad har läkaren sagt?
Intressant, hade en känsla av att jag inte var ensam.. Hur kom de i vuxen ålder för dig? Helt plötsligt eller gradvis?

Jag tycker det är väldigt jobbigt. Känns som jag går runt och inte riktigt kan andas och gör så sjukt ont ibland. Förmaksflimret, läkaren säger att det är vanligt och allra oftast ofarligt. Men jag är ju "lite" extra orolig av mig och tror inte riktigt på det. Så det motiverar också till att jag vill lätta på trycket..

Vad tänker du om att bearbeta? Är det något du vill göra eller funderar på eller så? Det är ju inte något som alla väljer att göra, vilket jag kan förstå.
Anonym (hmm)

Äldre 31 Mar 23:01
#1542

Citera Visa endast Anmäl

Jag är lite nyfiken på hur just ni beter er i familjerelationer. Jag är själv bipolär men min mamma som jag vet är psykiskt sjuk men de utreder fortfarande. Mycket stämmer in på borderline men även på kriterierna för en psykopat. Så är rätt nyfiken på hur det fungerar för er.
Anonym (Psychodrama)

Äldre 31 Mar 23:12
#1543

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (hmm) skrev 2015-03-31 23:01:59 följande:
Jag är lite nyfiken på hur just ni beter er i familjerelationer. Jag är själv bipolär men min mamma som jag vet är psykiskt sjuk men de utreder fortfarande. Mycket stämmer in på borderline men även på kriterierna för en psykopat. Så är rätt nyfiken på hur det fungerar för er.

Jag stänger ofta ute min familj för att jag känner att jag inte kan lita på dom eller att dom inte finns till hands så mycket. Jag och min mamma blir lätt osams då hon och jag tyvärr är ganska lika. Jag har alltid känt mig som svarta fåret och då det uppstår konfliker är jag den som är ärlig och säger rakt ut vad jag tycker, vilket de oftast ser som ett hot. Dom har missförstått mig många gånger då det enda jag vill är att ha ärlighet och klarspråk men det passar ju tyvärr inte alla.
Anonym (trött)

Äldre 31 Mar 23:12
#1544

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (hmm) skrev 2015-03-31 23:01:59 följande:
Jag är lite nyfiken på hur just ni beter er i familjerelationer. Jag är själv bipolär men min mamma som jag vet är psykiskt sjuk men de utreder fortfarande. Mycket stämmer in på borderline men även på kriterierna för en psykopat. Så är rätt nyfiken på hur det fungerar för er.

Tror att det är väldigt svårt att jämföra, vi är alla individer med egna erfarenheter och personligheter. Men relationsproblem är ju inte helt ovanligt, direkt. Något speciellt du tänker på då?
Anonym (hmm)

Äldre 31 Mar 23:29
#1545

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trött) skrev 2015-03-31 23:12:52 följande:
Tror att det är väldigt svårt att jämföra, vi är alla individer med egna erfarenheter och personligheter. Men relationsproblem är ju inte helt ovanligt, direkt. Något speciellt du tänker på då?

Självklart är jag medveten om detta då jag är bipolär och jag är på många sätt inte som andra bipolära. Men är väl mest nyfiken och försöker förstå hennes beteende. I dagsläget tar jag helt avstånd från henne då jag anser att det är ett rent helvete att ha henne i mitt liv och det är inte bara jag. Nästan alla har sagt upp kontakten med henne då hon så fort hon har ett problem plötsligt påstår att alla andra har problemet och inte hon. Hon hakar upp sig på saker som hände för 10-15 år sedan och maler på om detta, hon kan bli väldigt aggressiv och kan aldrig förlåta någon även fast hon ofta beter sig riktigt illa mot andra i sin omgivning så beter hon sig som att alla andra gör fel men aldrig hon. Sen har ju mycket av det med hennes personlighet att göra men vill bara förstå.

Vill eventuellt i framtiden ha en fungerande relation men det går absolut inte i dagsläget. Sen har både jag och min man fattat beslutet gemensamt att hon aldrig under längre stunder kommer få träffa våra barn när vi bestämmer oss för att skaffa barn och hon kommer aldrig att lämnas själv med ett barn om vi han förhindra det. Skulle aldrig utsätta ett barn för henne. Hon kunde vara så elak mot mig och mina kompisar när jag växte upp så ingen ville leka hemma hos mig för alla var livrädda för henne. Hon kunde även vara riktigt hatisk mot mina kompisar. Sen har hon ju självklart sina bra sidor också men de jobbiga överväger. Men vill gärna förstå hur det kunde bli så här mycket för att jag skulle vilja förändra situationen.
Anonym (trött)

Äldre 31 Mar 23:49
#1546

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (hmm) skrev 2015-03-31 23:29:38 följande:
Självklart är jag medveten om detta då jag är bipolär och jag är på många sätt inte som andra bipolära. Men är väl mest nyfiken och försöker förstå hennes beteende. I dagsläget tar jag helt avstånd från henne då jag anser att det är ett rent helvete att ha henne i mitt liv och det är inte bara jag. Nästan alla har sagt upp kontakten med henne då hon så fort hon har ett problem plötsligt påstår att alla andra har problemet och inte hon. Hon hakar upp sig på saker som hände för 10-15 år sedan och maler på om detta, hon kan bli väldigt aggressiv och kan aldrig förlåta någon även fast hon ofta beter sig riktigt illa mot andra i sin omgivning så beter hon sig som att alla andra gör fel men aldrig hon. Sen har ju mycket av det med hennes personlighet att göra men vill bara förstå.

Vill eventuellt i framtiden ha en fungerande relation men det går absolut inte i dagsläget. Sen har både jag och min man fattat beslutet gemensamt att hon aldrig under längre stunder kommer få träffa våra barn när vi bestämmer oss för att skaffa barn och hon kommer aldrig att lämnas själv med ett barn om vi han förhindra det. Skulle aldrig utsätta ett barn för henne. Hon kunde vara så elak mot mig och mina kompisar när jag växte upp så ingen ville leka hemma hos mig för alla var livrädda för henne. Hon kunde även vara riktigt hatisk mot mina kompisar. Sen har hon ju självklart sina bra sidor också men de jobbiga överväger. Men vill gärna förstå hur det kunde bli så här mycket för att jag skulle vilja förändra situationen.
Låter riktigt jobbigt. Jag känner igen mig själv i att jag har svårt att släppa saker. Handlar väl mer om att jag inte riktigt kan processa känslomässigt och acceptera, så jag hakar mig fast i händelser och ältar, men mest för mig själv. Annars så känner jag igen min mamma väldigt mycket i beskrivningen..

Vad hon "lider av" vet jag inte, hon ser inte sina problem och skulle aldrig undersöka sitt välmående. Men hon har helt klart en stark separationsångest och pendlar mellan hat och kärlek, så..

Hur skulle du vilja förändra situationen?
Anonym (hmm)

Äldre 31 Mar 23:56
#1547

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trött) skrev 2015-03-31 23:49:34 följande:
Låter riktigt jobbigt. Jag känner igen mig själv i att jag har svårt att släppa saker. Handlar väl mer om att jag inte riktigt kan processa känslomässigt och acceptera, så jag hakar mig fast i händelser och ältar, men mest för mig själv. Annars så känner jag igen min mamma väldigt mycket i beskrivningen..

Vad hon "lider av" vet jag inte, hon ser inte sina problem och skulle aldrig undersöka sitt välmående. Men hon har helt klart en stark separationsångest och pendlar mellan hat och kärlek, så..

Hur skulle du vilja förändra situationen?

Jag skulle vilja kunna ta en fika någon gång utan att få höra massa elaka saker eller kanske gå på bio eller gå ut att äta. Har aldrig riktigt haft en mamma som jag kunnat slappna av med utan har alltid varit på helspänn och väntat på nästa elaka sak som hon kläcker ur sig. Tänker mig inte att umgås särskilt ofta men kanske någon gång ibland. Sen kommer jag aldrig lita på saker hon lovar men att kunna ha det trevligt hade varit skönt.
Anonym (trött)

Äldre 1 Apr 00:04
#1548

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (hmm) skrev 2015-03-31 23:56:58 följande:
Jag skulle vilja kunna ta en fika någon gång utan att få höra massa elaka saker eller kanske gå på bio eller gå ut att äta. Har aldrig riktigt haft en mamma som jag kunnat slappna av med utan har alltid varit på helspänn och väntat på nästa elaka sak som hon kläcker ur sig. Tänker mig inte att umgås särskilt ofta men kanske någon gång ibland. Sen kommer jag aldrig lita på saker hon lovar men att kunna ha det trevligt hade varit skönt.
Om det inte fungerar idag att bara umgås utan att hon blir elak så finns det ju tyvärr inte mycket du kan göra. Hon måste själv vilja förändras..
Anonym ("ond")

Äldre 1 Apr 04:08
#1549

Citera Visa endast Anmäl

- En fråga ...

Har nyligen fått upp ögonen för ett beteende hos mig själv, som jag undrar om någon känner igen sig i.

Jag känner att jag ofta slits mellan "ja" och "nej" ... Jag vet aldrig om jag vill något HELT OCH HÅLLET, utan min vilja är alltid ... väldigt diffus.

Låt säga - om jag blir fysiskt involverad med en man - och vi kysser varandra - och det håller på att leda till något ytterligare ... Då kan jag plötsligt få en helt sjuk "nej jag vill inte!!!"-känsla, och behöva backa ur, fast jag ville till en början...

Händer ofta att jag gör saker jag egentligen inte vill, rent allmänt, då hela mitt inre är ett stort "jag vet inte" ... det är som om mitt psyke består av "fördelar" som vägs mot "nackdelar" ... Aldrig en FAST, STABIL, DEFINIERAD VILJA.

Finner detta brutalt irriterande... Nån annan som också är såhär ? Alltid velar & aldrig vet säkert ?

«
‹
Sida 155 av 164
149
150
151
152
153
154
155
156
157
158
159
160
161
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL