• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-12-10 20:20:20 följande:
    Men behärska dig nu, försök släppa kontrollen. Annars kommer du att kväva honom totalt. Jag vet att det är svårt, men låt det utvecklas i sin egen takt. Om det är menat så kommer det bli så. Jag vet hur det är, man vill veta att han är sin egen så snabbt det bara går, men det fungerar inte så för andra. Så andas djup!
    Ju hårdare jag försöker hålla i honom, ju mer drar han sig loss.
    Den här gången vill jag inte förlora den jag tycker om, den här gången måste jag försöka ge honom tid.
    Nu handlar allt om att ge honom rum att tänka, och att jag inte reagerar med ilska och svartsjuka på allt.
  • Anonym
    Anonym (under utredning) skrev 2010-12-10 20:24:15 följande:
    Ju hårdare jag försöker hålla i honom, ju mer drar han sig loss.
    Den här gången vill jag inte förlora den jag tycker om, den här gången måste jag försöka ge honom tid.
    Nu handlar allt om att ge honom rum att tänka, och att jag inte reagerar med ilska och svartsjuka på allt.
    Precis. Försök att styra dina impulser, och ta ett steg tillbaka och tänk över innan du reagerar över saker. Skitsvårt jag vet, men det är enda sättet.
  • Anonym (under utredning)

    Gissa tre gånger vad jag gjorde...Jag messade.

    Skrev att jag skulle bli glad om han ringde, att jag var ledsen att allt blev så fel.
    Att jag bara ville prata, inget mer, bara prata.

    Han ringde inte. Och nu hoppas jag att han inte ringer mera. För jag bara skäms.
    Tycker han förtjänar bättre, npgon han verkligen vill vara med och någon han inte undviker i perioder.

    Blä vad jag hatar mitt beteende, jag hatar det verkligen.

  • Anonym
    Anonym (under utredning) skrev 2010-12-11 10:16:33 följande:
    Gissa tre gånger vad jag gjorde...Jag messade.

    Skrev att jag skulle bli glad om han ringde, att jag var ledsen att allt blev så fel.
    Att jag bara ville prata, inget mer, bara prata.

    Han ringde inte. Och nu hoppas jag att han inte ringer mera. För jag bara skäms.
    Tycker han förtjänar bättre, npgon han verkligen vill vara med och någon han inte undviker i perioder.

    Blä vad jag hatar mitt beteende, jag hatar det verkligen.
    Men du, ett sms är väl inte hela världen?

    Jag blir själv sån, att jag undviker partnern i perioder. Det betyder inte att jag inte gillar personen. Och det är säkert samma för honom.

    Men skäms inte, du gör ditt bästa med de förutsättningar du har. Vi är lite socialt handikappade på relationsplanet, vi måste utgå från att vi inte har samma förutsättningar som andra. Då är det snarare en framgång att bara ha skickat ett sms, istället för att ringa till honom och böna, be och förhandla för att få tillbaka honom.
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-12-11 10:36:03 följande:
    Men du, ett sms är väl inte hela världen?

     Då är det snarare en framgång att bara ha skickat ett sms, istället för att ringa till honom och böna, be och förhandla för att få tillbaka honom.
    Där har jag varit en gång innan och det slutade med att jag tjatade sönder stackaren. Han orkade inte med mitt ältande, att alltid gå i cirkel på cirkel. Så han lämnade mig.
    Där lärde jag mig något.

    Denna gången hade jag velat satsa. Men nu vill jag inte mera. Inte idag iallafall.
    Jag hoppas han inte ringer för jag vet inte vad jag ska säga. Om han är smart så håller han sig borta från mig och min orkanlikanande personlighet.
    Kanske hinner jag ändra mig flera gånger om, men just nu, just idag vill jag inte prata med honom.
    För då svingas jag in i samma ekorrhjul som innan. Och jag orkar inte.

    Samtidigt som jag saknar honom...moment 22...typ
  • Anonym (under utredning)
    Anonym skrev 2010-12-11 10:36:03 följande:
    Men du, ett sms är väl inte hela världen?

    Jag blir själv sån, att jag undviker partnern i perioder. Det betyder inte att jag inte gillar personen. Och det är säkert samma för honom.

    Men skäms inte, du gör ditt bästa med de förutsättningar du har. Vi är lite socialt handikappade på relationsplanet, vi måste utgå från att vi inte har samma förutsättningar som andra. Då är det snarare en framgång att bara ha skickat ett sms, istället för att ringa till honom och böna, be och förhandla för att få tillbaka honom.
    Tack för ditt stöd, det betyder mycket med någon som kan se det ur min vinkel istället för att bara skälla på mig och be mig skärpa mig.
    Jag önskar jag kunde "bara skärpa mig" men det går inte, eller jo. I perioder går det, tills det bara rinner över.

    Har tid hos psyk på tisdag, ska ta upp detta då. Se om hon har några konkreta tips om hur jag ska agera i dessa situationer.
  • Anonym
    Anonym (under utredning) skrev 2010-12-11 10:48:23 följande:
    Tack för ditt stöd, det betyder mycket med någon som kan se det ur min vinkel istället för att bara skälla på mig och be mig skärpa mig.
    Jag önskar jag kunde "bara skärpa mig" men det går inte, eller jo. I perioder går det, tills det bara rinner över.

    Har tid hos psyk på tisdag, ska ta upp detta då. Se om hon har några konkreta tips om hur jag ska agera i dessa situationer.
    Det är ju sjukt svårt att bara skärpa sig. För min del känns det som att jag sväljer alla känslorna, ilskan, frustrationen, sorgen, svartsjukan... ja vad det nu kan vara. Till slut svämmar det över och det blir en ännu större reaktion för att man samlat det. Så visst är det svårt... Ibland känns allt så orättvist, som att man drabbats av en förbannelse som gör att man aldrig kan ha en lycklig relation som alla andra. Jag är den enda singeln i min umgängeskrets, och de andra pratar bara om hur underbara killar de har, hur lyckliga de är osv. Good for u, but what about me??
  • Anonym (under utredning)

    Jag har komponerat ett amil som jag funderar på att skicka. Kanske vore det dumt.
    Det är bara det om han tvekar för att jag är som jag är, då borde han inte vara med mig.

    jag är ju den jag är, även om jag jobbar på att bli bättre.

    Vad tror ni?
    Ska jag skicka eller inte?

  • Anonym
    Anonym (under utredning) skrev 2010-12-11 12:30:40 följande:
    Jag har komponerat ett amil som jag funderar på att skicka. Kanske vore det dumt.
    Det är bara det om han tvekar för att jag är som jag är, då borde han inte vara med mig.

    jag är ju den jag är, även om jag jobbar på att bli bättre.

    Vad tror ni?
    Ska jag skicka eller inte?
    Det  beror på vad du skrivit. Jag tycker att du kan säga just det, "jag är som jag är, och klarar du inte det så hitta en annan tjej. Jag försöker få hjälp nu och kommer att kämpa för att bli bättre men det kommer inte att ske över en natt, och jag kommer att göra misstag på vägen."
  • Anonym (under utredning)

    Det är just vad jag skrivit.
    Jag är den jag är och jag jobbar varje dag med att förbättra mig, för min egen skull och för min omgivning.

    Jag förklarar hur jag reagerar på hans tvekan, varför jag ballar ur och hur det känns på insidan.

    Jag avslutar med att ge honom ett val. Fortsätta eller inte.

    Lät det ok?

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?