Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Då har man fått vissa sanningar över jul iallafall.

Killen har bullshittat mig sedan länge, han hade kvar mig som en leksak medans han sökte sig till andra.
Tog honom på nätet på bar gärning. Han försökte inte ens smyga med det.
Så samtidigt som han skrivit massa gulliga sms till mig om hur han saknar mig och kallat mig hjärtat och sånt så har han haft kontakt med andra tjejer för sexuell kontakter.
May he burn in hell!!

Jag hittar inget jobb, får ingen hjälp av soc och kommer snart bli utförsäkrad.

Ärligt talat, perioden som gått känns piss o skit helt och hållet.
Igår körde jag bil (ensam) och när kurvan kom närmare så funderade jag på om jag skulle svänga eller inte.
Jag svängde, mina barn dök upp i huvuvet.

Ringde psyk efteråt, fick en tid i nästa vecka.

Under utredning: har han bara haft kontakter på nätet? Var det bara nu när ni har uppehåll?
Är du säker på att han har träffat dem el ens velat träffa dem?
Mitt ex var inne på en sån sida för några år sen , ljög massa om det oxå, jag blev galen när jag fick veta. Men nu i efterhand så tycker jag inte alls att det är så farligt när jag har fått distans till det. Han ville inte träffa dem å gjorde det inte heller. Det var istället för porrsurfing, fantasier bara.
Om ni dessutom har en paus..? Han kanske bara skriver till folk för att han känner sig ensam å för tidsfördriv d kanske inte betyder ett dugg?
Eller så är det som du säger att han vill träffa nån å har gjort det?
Jag ville bara hjälpa dig att se det lite mera kallt nu när jag är ur det. Så du inte mår piss mer än du behöver
å kanske ångrar dig sen hur du reagerar på det..

Jag väntar själv på beslut nu om jag blir utförsäkrad i februari eller inte
chansen med denna jäkla moderatregering är ju inte stor
men jag hoppas allt jag kan att få forts sjukskrivning för jag kan absoult inte jobba å skulle jag bli utförsäkrad skulle alla mina besvär bli såååååå mkt värre. Å ekonomin så jag inte kommer klara att leva.

Känner igen mig såååå att inte kunna hålla mig från att skriva.
Mitt ex gjorde slut i oktober. Vi har prövat 5 ggr. Var förlovade. Han har tröttnat varje gång efter högst ett år. Då orkar han inte mer å känslorna börjar stängas av.
Vi har haft kontakt sen d tog slut , el jag har ringt, inte han, men det har varit ok om jag vill ringa.
Han säger att han älskar mig, vill komma över mej men inte har gjort d än
men han dejtar en tjej nu å försöker gå vidare
och på nyårsdagen ( dagen vi förlovade oss) så skrev han att han inte orka prata m mig
samma dagen efter
igår sa han att jag inte får ringa mer, han orkar inte prta m mig för han är rädd för bråk
jag frågade honom massa saker om känslor å oss innan, å frågade om han inte mådde dåligt att det var ett år sen vi förlova oss
antar att d e därför han inte vill höras mer
men jag är livrädd
att han inte kommer höra av sig
men han sa att jag inte fick höra av mig måste vänta på honom
men jag tror inte han kommer höra av sig
tror han komme gå vidare
jag vill inte
jag vill ha tllbaks honom han är den rätte för mig
han ville ju samma saker som jag
han har ingen tro kvar inget hopp kvar ingen lust kvar
men han ville samma som jag
å önskade han kunde få lusten kraften å längtan tillbaka
för jag går i terapi ( MBT) och jag har insett mina problem å ska göra allt jag kan för att ändra mig.
Men han vill inte försöka mer
undrar varför han itne saknar mig
även om han inte orkar borde han ju va ledsen
jag har mått så jävligt hela julhelgen , idag orkar jag inte känner mer
har stängt av
är rädd när nästa attack kommer
än så länge har inte terapin hjälpt, mår typ värre då jag inser hur sjuk jag är
men jag hoppas d kommer vända

ps under utredning jag förstår verkligen dig
 ville inte förminska det
ville bara hjälpa dig
jag förstår precis hur du känner
har varit där såååå länge
ältade det såååååååå många timmar
litade inte på honom efter d osv
men jag kan samtidigt se nu att i det fallet när han bara skrev som tidsfördriv å fantasi  så var det inget mot mig
å jag tror inte han ville hitta nån annan
tror d var spännande och distraktion

å förresten vad hemskt att du bara får 10 ggr
d behöver ju så mkt hjälp som d behövs å d lär ju va mer än det
jag fick sådär innan jag fick min MBT
de insåg att jag behövde mer till slut
efter 10 år av olika psykologer
men fortsätt berätta allt skit
dra fram d värsta du känt
så de verkligen förstår hur dåligt du mår

Ni andra känner ni igen er att förlora er kärlek
ert livs kärlek?
för de inte orkar med er?

jag har inte bara förlorat min kärlek
alla vänner har lämnat mig
min mamma orkar inte med mig
har bara en vän kvar hoppas d förblir så
men det är så hemskt att veta att ingen orkar med en
varför ska man då leva
att vara jobbig
å inte kunna ändra på det
så trött på att höra att jag är negativ å självisk
tycker jag är positiv trots allt skit jag varit m om å allt jag känner
att jag fortfarande kämpar
men de vet inget om det för de har väl aldrig vart med om nåt liknande
blir så irriterad på de som får allt å ändå klagar på mig som har d förjävligt å gör d bästa jag kan

En vän:
Jag känner att jag vill försvara din vän
jag förstår att det är jobbigt för er
men tänk hur jobbigt d måste vara för henne
hon vill inte att det ska vara så
hon orkar bara inte bättre
hon behöver er
Det vore bra om ni hittade ett sätt att hjälpa henne istället för att lämna henne
kolla info om borderline å kolla hur man kan hjälpa som anhörig
hur man ska tala med en sen person osv
ett tips är sidan borderlinepersonaltysupport.com eller sök på Tami Green på youtube
bra tips till anhöriga
Försök prata m henne när hon inte är i affekt
tänk det ni vill säga men gör det 10 ggr mjukare
för en borderlinare tar ändå allting så hårt så man behöver inte ta i el vara hård
Jag skulle lägga fram det mer som att ni vill hjälpa henne, ni vill inte att hon ska må dåligt
att ni känner er maktlösa å inte vet hur ni ska hjälpa henne
försök förklara också hur ni känner utan att vara för kritiska
säg kanske att ni skulle önska....att hon lyssnade lite mer t.ex men säg också att ni förstår att det är svårt för henne att vara stöttande å lyssnande när hon är inne i sin hemska känsla
när du gör så här så förstår vi inte...kan du förklara..

och ni som inte tycker att det lät som borderline
jag känner igen mig i det å jagh ar borderline
inte bipolär
jag är jätte empatisk har massa medkänsla blir ledsen om nån annan är ledsen å så vidare
men när jag själv mår piss orkar jag inte se el tänka
det är inget jag gör med flit
man har liksom ingen plats för att tänka på andra
för man står inte ut med sig själv å sina känslor

vad jag vet så är väl bioplära mer i längre perioder väldigt ledsna el väldigt glada
en borderlinare kan ändra humör på några sekunder
för nån sa nåt el gjorde nåt
det har med känsligheten att göra

var tog alla vägen?

är så ensam vill prata m nån..

varrför finns jag
jag borde inte finnas
för ingen tycker bra om mig
alla tycker så mkt illa om mig
ingen förstår mig
alla tolkar allt jag gör negativt
om jag är en så jävla dålig mska så borde jag väl inte finnas
för vem skulle bry sig
jag är så trött på att folk aldrig kan förstå mig
va på min sida
men istället väljer de att tolka allt jag gör så jävla negativt å aldrig vara förstående
aldrig bry sig om vad jag känner
för vad jag känner har aldrig spelat nån roll
men vad alla andra känner det bryr sig alla om
så jag är inpräntad hur oviktig jag är
hur oviktiga mina känslor är
och hur jobbig jag är vilken börda jag är
jag ska tydligen be om ursäkt för att jag finns