Löpartråden 13

moe: stooort grattis till lille Vilmer! Vilken härlig nyhet

Välkommen till världen, Vilmer!

Moe: Grattis, grattis till lille Vilmer! Så härligt, jag tyckte att det var precis som du skrev att du var gravid. Tiden flyger förbi..

Grattis Moe!

Här är det sjukdom på sjukdom som avlöser varandra. Jag har semester och hade tänkt träna ordentligt men istället fick jag öroninflammation första se semeterdagen. Barnen är riktigt sjuka också!

ÅÅ, vilken rolig tråd. hakar på här! kan presentera mig lite kanske.
Tvåbarnsmor som i höstas fick en "uppenbarelse"..Har alltid avskytt att springa...men helt plötsligt kom bara löplusten till mig....fråga mig inte varför...men kände att nu är det dags att komma igång med  motion igen efter två graviditeter samt förlossningar. Den minste fyllde nyss tre år så det har varit mååånga relativt helt oaktiva år. Dessutom har både jag ocj sambon jobbat skift och avlöst varann i dörren i stort sett vilket inte gett utrymme för träning för nån av oss...Pratade lite om löpning på jobbet och kände direkt att TJEJMILEN 2012 blir ett bra mål! Fick kontakt med en löpcoach som håller grupper och hakade på en av hennes löpargrupper. Hennes mål var/är att fylla ett flygplan med tjejer till Tjemilen, abbonerat för dem alltså. Sagt och gjort...Nu är vi 50 tjejer i olika åldrar och med olika bakgrund och förutsättningar som drar iväg 31/8 två hotellnätter i sthlm och startavgift + flyg....Det bästa är att jag vann en av platserna genom tidningen i stan som tävlade ut två platser. Mot att vi två nu bloggar och skriver träningsdagbok i tidningen en gång per vecka..Roligt, utmanande och peppande....MEN....Har fått besvär med mitt ena knä, troligtvis ett klassiskt löparknä...Så nu blir det inte löpning på ett tag utan strechövningar och så mååååste jag komma igång med styrketräning....FAST JAG HATAR DET!!!!!! Tips på att hitta motivationen till att köra styrka....???

Blir så peppad och löpsugen igen nu när jag läser om era turer......

Beklagar din mors bortgång Waimea. Förstår att det varit tungt och att man inte riktigt är närvarande. Grattis Moe till tillskottet i familjen. Jag ska nu försöka smyga mig tillbaka i gammal god löparform efter tre månaders ofrivillig träningsvila. I sviterna av makens cancerbesked tidigt i höstas åkte jag själv på utmattningssyndrom precis efter halvmaran. Kom knappt ur sängen, hade dom ungar i hænder och fötter, kontant huvudvärk och skyhög puls även i vila... Nu har jag varit sjukskriven och de fysiska symtomen är borta. Jag har långt kvar till att kunna börja jobba igen, men träna ska jag enligt både läkare och psykolog så i sakta mak har jag idag stolpat fram 9 km (varannan gåendes och varanann lunkandes) på löpbandet. Ska försöka röra mig lite åtminstone varannan dag så endorfinerna får jobba, men det kommer dröja innan jag ökar tempot nämnvärt. Men det är skönt att vara tillbaka i alla fall.

Mae: Hur går det för dig och hur mår din man? Jag blir glad när du skriver att du är tillbaks! *kram*

Waimea: Tack för kram - den är välbehövlig. Maken mår bra. De har fått bort hela tumören och med största sannolikhet är han släppt från vården (förutom alla kontroller han nu behöver göra resten av livet - men det är ju egentligen bara bra). Eventuellt vill de göra en kontraströntgen på lymfsystemet "för säkerhet skull". Tumören är klassad som en T1a (bästa möjliga prognos) och då görs egentligen inga vidare undersökningar, men då man kan se att den minskat i storlek på ytan är de osäkra på om den ventuellt även kan ha varit tjockare vilket skulle kunna klassa den som T2 (större risk för spridning) och då gör man vidare kontroller. Det känns i alla fall i huvudsak positivt och vi vågar planera framåt igen.

För min egen del är det uppåtgående men bräckligt. Det behövs inte så mycket för att alla panikkänslor ska komma tillbaka, men jag har fått remiss till stressrehabilitering och ska genomgå ett 3-månaders rehabprogram med start under våren. Känns otroligt märkligt, men är nog både nyttigt och nödvändigt.

Måttot (vill inte kalla det nyårslöfte) för 2012 blir att skynda långsamt. Behöver så här vid 41-års ålder lära mig att man inte MÅSTE göra precis allt i 180 knyck ...

Hur mår du? *kramar tillbaka*

OnTopic: har kört lite lätt på CTn hemma och tränat igenom alla muskler med lätta kettlebells och pilatesboll. Nu blir det vila över nyår.

Grattis moe! Antar att du får vila lite nu då och komma tillrätta med nya familjemedlemmen.

Mae: Vad skönt att det gått så bra! Båda min mans föräldrar har haft cancer de senaste åren men båda är friskförklarade, och vi tänker numera att det är faktiskt inte slutet på allt med ett cancerbesked. Man måste igenom behandlingen bara och det är goda chanser att det går att bli botad idag, vad gäller de typer där forskningen kommit längst.

Hoppas du kan slippa att din kropp får panik nu snart också. Jag hade känningar av det själv i början av året när det var fruktansvärt hektiskt på jobbet och det är ingen hit när hjärtat rusar flera gånger om dagen.
--
Underbart skönt pass i em, och nu lufsar jag omkring i min nya gosiga julklappsmorgonrock....mmm....