Trichotillomani

Åh, herregud. Inser efter att jag googlar lider av detta. Även av Trichotillofagi. Visste inte ens att det var en sjukdom. Usch vad jobbigt det blev nu

Hej!
Jag lider också av trich. Jag är 30 år och det började någon gång under mellanstadiet.

Just nu har jag hamnat i en period där jag rycker dagligen. Jag känner inte igen mig i att man hamnar i trans, utan är mycket medveten när jag rycker. När jag hittar skadade hårstrån med konstiga texturer blir jag glad. Då brukar det kännas okej, till och med rätt, att jag rycker dem.

Jag utvecklade en liten "teknik" för att slippa få kala fläckar på huvudet Jag bryter av hårstråna istället för att rycka ut dem med rot. Det resulterar såklart i massa hårstubbar och det syns tydligt när jag speglar mig. Men det var mitt försvar från att bli kal...

Vidare försöker jag hindra mig själv från att bryta många hårstrån för fort genom att leka det brutna hårstrået. Jag drar det mellan tum- och pekfingernaglarna tills hårstrået delar upp sig, bildar konstiga texturer eller kluvningar. Därefter drar jag isär alla kluvna hårdelar... På så vis kan jag sitta ganska länge med ett hårstrå innan jag bryter nästa...

Jag funderar på att söka hjälp. Men vill gärna också veta om det är några som har lyckats bli av med det? Jag drar mig för att söka hjälp för att jag inte vill bli "registrerad" och finnas i några system. :( Men det är kanske bara löjligt

Nu har jag läst tråden och det blev ju inte bättre, tuggar och sliter i nagelbanden och på alla förhårdnader också "suck"

Du är som min mamma *s* 

Själv lider jag av dermatillomani men låter snällt bli mina nagelband och mina naglar (har sett hur fula dom blivit efter ett helt liv av det med min mor). Däremot kan jag inte låta bli mina sår, och har jag inga så skapar jag mig några, min hårbotten är den som tar mest stryk - där syns det inte att man har sår Jag kan omöjligt låta bli finnar och andra ojämnheter på kroppen. Och han jag bor med blir tokig på mig ibland för jag kan inte låta bli honom heller