Finns det fler här som lider av denna sjukdom? Skulle vilja veta hur ni har det och om någon blivit botad av detta.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-30 21:45
"Botad från detta" ska det ju stå.
Kan tänka mig att man nästan är helt ensam om detta sjukdom. Men men. Skulle va intressens om någon iaf hade det.
ni som har detta äter ni hår med?
Terapin var i princip tio sessioner med hemläxor mellan varje gång (c:a en gång i veckan) och sedan uppföljning efter en månad. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad som fungerar. Men jag är mer medveten om att förebygga situationer där jag riskerar att börja rycka och när man väl lyckats sluta är det jätteviktigt. Annars sitter man där och läser och börjar fingra på hårstråna utan att tänka på det, och vips så har man ryckt utan att reflektera över det. Sen är det rutschkana liksom.
Något som varit avgörande för mig är att sluta tänka "allt eller inget". Om jag ryckt så att det syns ordentligt brukade mitt mönster vara att jag blev så arg och uppgiven att jag fortsatte för att "det spelar ju ingen roll nu". Nu slutar jag även halvvägs och lider igenom att mitt symmetrisinne är alldeles upprört. Efter en stund släpper det. Och just att inte hacka på sig själv är viktigt, annars blir det nästan att jag tycker att jag inte förtjänar att må bättre än jag gör och skulle jag falla tillbaka i att vara självdestruktiv.
Men jag har fortfarande "pet - och pill"beteenden; jag biter på naglarna, bryter kluvna hårtoppar och rycker lös hud om någon finns (händer, näsa, fötter). Jag har även problem med att inte ge mig på pormaskar och liknande. Men inget av dessa beteenden har konsumerat så mycket tid och gett mig så mycket ångest som trichotillomanin, så jag gör inget åt dem i nuläget, jag fokuserar på att inte få ett trich-återfall istället. Min terapeut sa att man får se trichotillomani lite som ett beroende; man blir aldrig riktigt frisk, men man avstår beteendet, och det finns alltid en återfallsrisk. Då får man resa sig upp, borsta av sig, fortsätta framåt och inte fastna i självanklagelser.
Nån nytta ska jag väl lyckas klämma ut ur mina dyrköpta erfarenheter :)
Tack vare denna tråd har jag kommit på att jag nog lider av dermatillomani! Jag biter på mig. Konstant. På fingrarna. Utan att tänka på det. Ser jag nån ojämnhet så måste jag bita, pilla etc. Blir galen. =( Ojämnheter på övriga ställen pillas bort. Känner liksom tillfredsställelse när jag "lyckas". Inte sexuell dårå, men ni fattar nog.
Nån mer som känner igen detta?