Trichotillomani

Åh, vad "kul" att springa på den här tråden! Letade runt för ca 5 år sen när jag insåg vad det är jag lider av men hittade ingen tråd då. Jag river ögonbrynen och skinn från läpparna i perioder. Läpparna är värst för de blir ju så sargade. Har gjort det sedan jag var liten. Älskar att riva bort sol-flagnad hud! Det är en underbar känsla...normalt? Kommer igåg när jag var liten att jag brukade ha klister på händerna som jag sedan pillade bort, det kändes som flagor nästan.

För mig handlar det mycket också om att "komma ut" med att jag har problem.
Kan koppla det till en viss (eller, emellanåt väldigt uttalad) utseendefixering hos mig. Den är på den nivån att jag stannar hemma från jobbet ibland eller ställer in träffar från vänner osv. för att jag känner mig så ful och värdelös. Jag fick ofta höra (innan!) att "min skönhet satt i håret", därför vill jag koppla ihop det.
Jag skulle mer än gärna påbörja behandling imorrn, men att söka hos landstinget känns, hm... ja...

Blä vad jag svamlar. Hoppas ni fattar. 

Godnatt

Jag förstår precis.

jag vill ha hjälp men mest av allt vill jag berätta för alla jag känner att jag har min jävla sjukdom så att alla visste hur dåligt jag mår. Men att berätta känns som en jävla lång och jobbig prosess,
Jag har en väninna jag berättat för och hon bryr sig inte ett skvatt. Men kan bero på att hon har damp och har bibolär typ 2.

Bipolär *

Sa folk det?!

Jag förstår hur det är när det sitter i håret, men det är inget man säger liksom.

Har jag en bad hair day är jag jätteful och är det snyggt speglar det av sig påp hela mig...åsså gör man såhär med sig själv.

Min mamma brukar säga det...
Jag försökte prata med henne om det här igår, men fick responsen "Alla gör så där! Klipp av det om det är så jobbigt!"
Tror inte riktigt att hon förstår min situation.

...det skulle behövas rakas för att inte jag ska dra i det, en cm hårstrån är inga problem att dra i.

Det behövs botas på annat sätt...du har rätt folk förstår inte.

nej folk förstår inte om man inte trycker upp ett informationsblad om sjukdomen i ansiktet på dem, kanske inte ens då! du kan ju maila en länk till henne kanske, med information om trichyn...

jag tänker lite på en kompis jag hade för några år sedan som var bulimiker. hennes föräldrar visste inget (unga föräldrar, obildade, allmänt omedvetna om något annat än sig själva) och en dag hade min kompis bulimi gått så långt att hon svimmade eller tuppade av på något sätt när hon satt på biblioteket och pluggade, så folk sprang fram och hjälpte henne. hon berättade om detta för mig när hon kom hem (vi bodde tillsammans då) och jag hade då länge uppmanat henne att prata med sina föräldrar för att få stöd. när hon inget gjorde och jag inte längre kunde stå på och titta utan att göra något bestämde jag mig för att kontakta hennes föräldrar. pappans respons var lite såhär "jaha, det är en sjukdom alltså? att kräkas upp mat man har ätit?"
han hade ju NOLL koll, jag blev så arg att han inte fattade eller tog det på allvar.

så kontentan av detta är väl egentligen att har man aldrig förstått det destruktiva i att hetsäta/rycka hår/pilla på hud eller vad det nu rör sig om, då behöver man INFORMERAS. det kanske tar ett tag innan de fattar allvaret, men ge dem en chans att begripa. jag visade länkar på nätet för min mamma och sambo, det gav bra resultat...

nu menar jag såklart inte att din mamma är obildad, trichyn är ju så sällsynt, iallafall kännedomen om den. men att inte veta vad ätstörningar är, det för mig är att vara väldigt obildad eler omedveten om vilken värld man lever i.

Jag har också Trich och har haft det sedan jag var kanske 12-14 år, minns inte riktigt när det startade. Plockar i stort sett på alla ställen där man kan men speciellt strax bakom/ovanför öronen och från bakhuvudet. När jag känner att huvudet är lite för kalt flyttar jag över till ögonbrynen som vid vissa tillfällen bara haft någon cm kvar när jag vart klar. Målet är att få med sig roten ut med hårstråt eftersom jag tuggar i mig rötterna (ja jag vet, äckligt men så är det). Oftast kan jag känna redan i förväg om strået jag håller i kommer att få med sig roten eller inte så jag känner för det mesta runt tills jag hittar rätt strå innan jag drar ut det. Bikinilinjen fixar jag för hand och underbenen behöver jag sällan raka på sommaren då jag ser till att de är kalhyggen genom mitt plockande.

Jag plockar även på andra människor... Familjemedlemmar och pokjvännen till exempel. Fast då givetvis inte i samma utsräckning som på mig själv utan endast om det är något hårstrå som inte sitter där det borde. Ett mörkt hår på axeln till exempel. Givetvis är dom alltid emot det eftersom dom tror att det ska göra ont men jag brukar köra med ursäkter som att jag är proffs och att det inte kommer kännas ens. Vilket det heller aldrig gör till deras förvåning. Plockar för övrigt alltid för hand, både på mig själv och andra. Behöver ingen pincett då jag har sån precision.

Nu mer är jag helt öppen med det både på arbetsplats och bland vänner/familj. Är till o med helt öppen om det ute i nattvimmlet då jag några gånger har hamnat i diskussion om frisyrer/skönhet och liknande med vänners vänner och deras vänner. De flesta har inte lagt märke till mina kala fläckar även om de är mycket väl synliga förrens jag påtalar det. Vissa andra kommer fram och frågar varför man ser ut som man gör. Förr i tiden ljög jag ihop något men nu säger jag som det är istället och det är väldigt skönt att kunna va ärlig.

Dom som har svårast att fatta verkar vara frisörer av någon konstig anledning. "Oj, vad har hänt, blabla, men kan du inte, blabla". Kanske vore en ide att införa en del i frisörutbildningen där man pratar om sådant som stressrelaterat håravfall, Trich och andra liknande saker så man slipper förklara/försvara sig jämt.

Någon frisyr att tala om har jag inte. Ja har lång lugg och hår lite här och där. Bakpå är det oftast ganska kalt med kort hår som håller på att växa ut och sedan kommer det lite stripigt glest hår längst ner som då får falla ner på rygg/axlar och leka hårsvall.. Jag har oftast för lite och olika långt hår för att kunna sätta upp det i tofs och peruk eller förlängningar vill jag inte ha. Det vore som ett erkännande för mig själv att det är ok att fortsätta pillra eftersom man då bara kan dölja eländet med låssashår. Lösningen brukar istället bli att med jämna mellanrum raka av mig på sidorna/bakpå och bara sparar luggen och håret uppepå. (Se bilden)

På tal om bild ja.. Jag har vid flera tillfällen editerat foton på mig själv där min Trich har synts och målat dit ögonbryn och hår. Har även tvingat vänner att göra samma sak om de vill ha bilden kvar av mig från fester eller vad annat det kan vara i sina publika fotoalbum.

Min "rädda läget" frisyr =)
Observera ögonbrynen som i stort sett är obefintliga efter halva längden. (syns iofs inte så bra på denna bilden)