Trichotillomani

Glömde. Jag drar sönder naglarna från tårna så att det blöder och blir infektioner..fast det gör inget att det blir så för då får jag klämma var och det älskar jag...

Jag tillhör också "pillarna" har jag insett. Visste inte att det fanns namn för det tidigare. Jag har ADD. Pillar från läppen nu när det är kallt och dom blir torra, annars från sårskorpor från acneärr, runt fingrarna och liknande. Dock undrar jag om jag har lite hårryckande också, jag rycker alltid hår från fingrarna. Jag brukade göra det från resten av kroppen också, men nu gör jag laserbehandling och det förstörs om man plockar från de områden man behandlar. Det är jättejobbigt att låta bli, men eftersom det är dyra pengar så vill jag få så bra resultat som möjligt... Men pillandet kvarstår.
Jag måste bara fråga, ni som rycker ögonbryn och fransar, gör ni det med naglarna eller med typ pincett?

När fransarna och brynen växt ut brukar jag åka dit på att jag rycker med fingrarna medan jag läser eller liknande. När jag är i en dålig period använder jag pincett för att komma åt de strån som irriterar mig mest. Nu har jag ingen riktig pincett dock, och jag tänker inte skaffa en heller. 

Jag rycker bryn med pincett och ögonfransar med fingrarna.
Är så arg på mig själv för jag har verkligen försöka att inte dra ögonfransarna på ett litet tag, men så igår fick jag ett återfall :(
Orkar snart inte detta, hela min vardag blir lidande då jag inte vill gå ut ens.

Jävligaste är när man är ensam och har tråkigt.

Det här med att dölja fläckarna/de korta hårtussarna har jag nog blivit lite av en expert på. Hårnålar, spännen, uppsättningar av alla dess slag som döljer fläckarna har jag ägnat mig åt genom åren. Fick dessutom alopecia som pricken över iet för några år sedan och då kan vi snacka kala fläckar, så utsläppt hår har jag inte haft på åratal. Ja hemma då, men inte ute bland folk. Gör inte saken bättre att hårbotten lyser vit mot mitt svarta hår!

Lovade ju att uppdatera här efter mitt andra Cereb-besök så en liten update kommer här. Vi talade om bakgrunden till KBT, och terapeuten ritade upp ett trekantsschema där känslor, tankar och beteende utgjorde varje hörn av triangeln. Hon pratade om hur allt hänger ihop, tankar kan leda till en vss känsla; känslor kan leda till beteenden, beteenden kan leda till en tanke osv.

Själva trichotillomanin delas upp i medvetet och omedvetet ryckande, och när man rycker omedvetet är det för att impulsen från att vilja rycka till handling går blixtsnabbt, och att man ska försöka hitta vilken känsla det är som infinner sig där emellan för att försöka styra om beteendet. Jag hade fått fylla i ett självskattningsformulär första gången som jag lämnade in nu andra gången, som handlade om när och hur jag rycker. Frågor om vilka känslor jag upplever innan/när jag rycker skulle besvaras. Tyckte de var svåra att besvara för att jag själv inte anser mig känna något särskilt när jag rycker. Men terapeuten menade på att det är någon känsla som man upplever, men att det ofta går så snabbt från impuls till handling att man själv inte är medveten om vad man egentligen känner där emellan.

Har desstom varit till landstingets psykiatriska mottagning för att förhoppningsvis få remiss till en kbt-terapeut där för att få hjälp med trichyn, för att slippa betala svindyra pengar för varje Cereb-besök. Men jag väntar på att höra ifrån landstinget nu, det är nog långa väntetider för att få komma i kontakt med en kbt-terapeut, det är väl väldigt många som vill gå hos dem och slippa betala privata avgifter för sessionerna, så jag fortsätter hos Cereb tills jag vet hur det blir.

Är det någon annan här som har sökt hjälp som vill följas åt?

Jag jobbar för att ta mig dit.
Jag skulle verkligen vilja bli av med detta, mer än jag vill mycket annat.
 Men just nu är det för känsligt. Kostar psykiatri och kbt skitmycket alltså?

Hur vågade ni söka hjälp?

Om du söker hjälp hos en privat klinik kostar det en hel del. På Cereb i Stockholm kostar besöken 1200kr per 45 minuters session. Så om du ska gå en 2-3 ggr för utredning, och sedan påbörja deras behandlingsprogram som är en 10 besök ca, då landar ju totalsumman på ca 15.000 kr.

Men söker du hjälp via landstinget, din lokala psykiatriska mottagning, kan du kanske få remiss till en kbt-terapeut om de har en sådan på den mottagningen. Men det lär väl vara långa köer, som vanligt inom vården, och du kanske inte blir prioriterad.
Jag fick höra att jag eventuellt hade förtur för att jag är småbarnsförälder, och den gruppen blir automatiskt prioriterade för att "mottagningen har ett ansvar att värna om välbefinnandet hos de människor som ansvarar för våra kommande generationer" eller något i den stilen.

Jag bestämde mig för att släppa sargen och lita på att kompetenta terapeuter kan bemöta mig professionellt. De har nog sett och hört många gånger värre så det sista du behöer oroa dig för är hur en terapeut kommer att reagera. Men hör dig gärna för (via telefon, anonymt om det känns bättre) ifall mottagningen/kliniken där du bor har erfarenhet av just trichotillomani. Så gjorde jag, jag googlade fram Cereb för att de har utbildats specifikt av någon forskare eller läkare från USA som har utvecklat behandlingsprogrammet som de nu erbjuder.

Hehe, ja en av psykologerna på cereb utbildades genom att ha mig som första patient och handledas av ovannämnde amerikan, som även var med på min första session. Heja Cereb säger jag, som nu haft långa ögonfransar i ett halvår! (Har haft återfall, men aldrig så att jag ryckt ut precis allt, utan jag har lyckats bryta mönstret)

Jag har inte sökt hjälp eftersom jag är rädd att bli besviken...hur ska jag hinna dit...man vill inte säga att man ska på behandling.

Vad jag menar är att det blir en enorm process för en som inte ens hinner saker som ska hinnas...dessutom vet jag inte vad man säger till jobbet eftersom man gör allt för att dölja det.