• Lokatt

    K*B*N, pratar del 11

    K*B*N snackar vidare del 11
    {#lang_emotions_cool} Kreativa barnvagnsnördars tillhåll {#lang_emotions_cool}

    Vi som hänger här pratar barnvagnar, barnvagnstillbehör, barnkläder, annonser på Blocket, saker vi fyndat, pysselgrejer... ja, inget är OT. En varning är dock på sin plats att utfärda redan här, det smittar!

    Detta är del 11 (!!!) av tråden och nu är vi som en enda stor familj här! {#lang_emotions_sunny}
  • Svar på tråden K*B*N, pratar del 11
  • Tant Pruselius
    Nifelheim skrev 2010-04-25 15:31:16 följande:
    Hihi jag fattade nu iaf. Inte mindes jag att jag hade skrivit "rätt" håll
    bra, då är vi på samma spår då
  • Fröken Småland

    IKEA hade inget roligt i sy-väg så det bidde inget där. Däremot hittade jag två fina kuddfodral till soffkuddarna som fick mig att spåna iväg så nu vill jag göra om i vardagsrummet. Helt plötsligt är det blått som hägrar, jag som aldrig gillat blått {#lang_emotions_undecided} Men det var lite allmogestil på dem som jag föll som en fura för och sen på väg ut hittade jag en superläcker matta som tyvärr inte stämde alls med måtten vi behöver i vardagsrummet, utan den fanns bara som lååång (tras-)matta *gråter en skvätt och letar vidare*

    Hittade en fin cykel till Maja också, en råååsa med växlar. Och när jag monterat den och hon cyklade runt jättestolt här hemma så såg lillebror så trånande och längtande ut att jag monterade ihop hans gå-cykel som jag köpte på mässan och som han skulle få i födelsedagspresent . Han får något annat

    På Rusta köpte jag en vit lurv-filt som jag skall prova att sy en lurvtröja av. Grått kantband? Rosa? Jag återkommer

  • Asereht

    Frk S, du ska få hjälpa mig med lite buggaprissättning men det får vänta tills imorrn för jag är färdig för sängen nu.

    Gilalr vårt vardagsrum. Tänk att ett par begagnade soffor kan göra en så glad. *s* Nu måste jag hitta nåt snyggt tyg att sy gardiner av och sen måste jag få till lite roliga soffkuddar i olika färger/mönster.

    Nästa projekt är att fixa ny tvbänk/hylla. Men det får väl vänta till skatteåterbäringen skulle jag tro. Svårt att tro att vi har tur en gång till att någon som flyttar blir desperat och nästan skänker bort möblerna.

    Hittade en fin teutonia jag skulle vilja lägga vantarna på men oddsen för att min käre man skulle vilja åka till Örebro och köpa en vagn är inte stora. Lika bra det för jag har ändå inga pengar att spendera, men jag kan ju vilja ändå!


    ♥ Grabbarna Bus, Syrrans & Lillgrisens Mamma ♥   Blogg: stickig.blogspot.com
  • Nifelheim
    zasata skrev 2010-04-25 21:49:27 följande:
    www.familjeliv.se/Forum-2-13/m52170633.html vad tror ni? ÄR dom där gå cyklarna något att ha? Mamma har tjatat om att hon tycker ebba skall ha en sådna på landet, men njar.. Hon har ju fått en vanlig hon börja på kläm på nu, skall bara lära sig trampa samtidigt som man styr För övrigt är det 10 min kvar på min tävling i bloggen om någon är sugen
    Hmm såg inget om nån cykel där, men jag tycker att "vanlig" cykel är rätt kasst för så små barn. Har hon stödhjul?
    Det enda som är värt att dö för är att LEVA ! Frågan är! Vad får dig att känna att du LEVER?
  • Ekorrfamiljen
    Lindadjo: Vi kan bilda klubb. Här är jag värsta hormonhäxan, arg som ett bi och gråter för minsta lilla om vartannat.

    Det som fick mig att tappa konceptet helt nu senast är Vendels konstanta trots. Helt ärligt, jag orkar inte mer!! Jag måste söka hjälp och få prata om det här med någon.

    Det som blev droppen var när Vendel igår hämtade en kniv i köket, jag sa att honom att lägga tillbaka den, han hämtade den igen men la tillbaka så länge jag tittade. Sedan gick jag och matade Vemund. Då tog Vendel kniven och gick ner till soffan och körde kniven i den en 5-6 gånger!! Jag är rädd för vad han kan hitta på mot både hund, lillebror, oss och sig själv nu.

    Han lovade så snällt att inte röra knivar eller saxar och förut har han bara tagit saker och gömt, men nu har det gått för långt. Nu samlade jag ihop allt jag hittade av knivar och gömde i ett skåp, men problemet är att Vendel klättrar som en apa och når högt upp även i köksskåpen (fast han givetvis inte får! men det hindrar inte honom) så nu får det bli låsbara skåp att förvara farligheterna i. Jag oooorkar inte!! Fattar ni hur mycket potentiellt farliga saker det finns i ett ordinärt hem? Från nålar, vassa blyertspennor och laddare till kameran till köksknivar, saxar och matberedarkniven..

    Imorgon ska jag prata med personalen på öppna förskolan och höra om de vet vart man kan vända sig för att få någon att prata med. Kanske, kanske, kanske kan Vendel få lite mer tid på dagis också så att han får mer socialt samspel. På öppna förskolan hamnar han i bråk varje gång nästan och jag känner att jag inte hinner vara social och så måste jag passa Vemund, så det känns som att jag inte hinner något alls, varken ta hand om Vemund, ta hand om Vendel eller prata med de få vänner jag har. *ledsen* Tur att internet finns så man kan passa på nu när barnen sover.

    Jag vill verkligen umgås med Vendel, men jag blir så trött och ledsen (och arg) när han bara trotsar och stjäl och förstör saker. Så fort jag vänder ryggen till för att amma eller byta på Vemund så gör Vendel något för att få uppmärksamhet och 9 av 10 gånger är det ju något negativt. Jag orkar inte vara pedagogisk.. Ahhhh! Sorry, men nu har jag skrivit av mig lite.

    Vad fint ni syr och pysslar allihop!
    Tin 950103, Saga 961003, Vendel 060504, Vemund 091111
  • Nifelheim
    Ekorrfamiljen skrev 2010-04-25 23:51:18 följande:
    Lindadjo: Vi kan bilda klubb. Här är jag värsta hormonhäxan, arg som ett bi och gråter för minsta lilla om vartannat. Det som fick mig att tappa konceptet helt nu senast är Vendels konstanta trots. Helt ärligt, jag orkar inte mer!! Jag måste söka hjälp och få prata om det här med någon. Det som blev droppen var när Vendel igår hämtade en kniv i köket, jag sa att honom att lägga tillbaka den, han hämtade den igen men la tillbaka så länge jag tittade. Sedan gick jag och matade Vemund. Då tog Vendel kniven och gick ner till soffan och körde kniven i den en 5-6 gånger!! Jag är rädd för vad han kan hitta på mot både hund, lillebror, oss och sig själv nu. Han lovade så snällt att inte röra knivar eller saxar och förut har han bara tagit saker och gömt, men nu har det gått för långt. Nu samlade jag ihop allt jag hittade av knivar och gömde i ett skåp, men problemet är att Vendel klättrar som en apa och når högt upp även i köksskåpen (fast han givetvis inte får! men det hindrar inte honom) så nu får det bli låsbara skåp att förvara farligheterna i. Jag oooorkar inte!! Fattar ni hur mycket potentiellt farliga saker det finns i ett ordinärt hem? Från nålar, vassa blyertspennor och laddare till kameran till köksknivar, saxar och matberedarkniven.. Imorgon ska jag prata med personalen på öppna förskolan och höra om de vet vart man kan vända sig för att få någon att prata med. Kanske, kanske, kanske kan Vendel få lite mer tid på dagis också så att han får mer socialt samspel. På öppna förskolan hamnar han i bråk varje gång nästan och jag känner att jag inte hinner vara social och så måste jag passa Vemund, så det känns som att jag inte hinner något alls, varken ta hand om Vemund, ta hand om Vendel eller prata med de få vänner jag har. *ledsen* Tur att internet finns så man kan passa på nu när barnen sover. Jag vill verkligen umgås med Vendel, men jag blir så trött och ledsen (och arg) när han bara trotsar och stjäl och förstör saker. Så fort jag vänder ryggen till för att amma eller byta på Vemund så gör Vendel något för att få uppmärksamhet och 9 av 10 gånger är det ju något negativt. Jag orkar inte vara pedagogisk.. Ahhhh! Sorry, men nu har jag skrivit av mig lite. Vad fint ni syr och pysslar allihop!
    Känner med dig. BVC har alltid en psykolog knuten till sig som man kan få prata med om det är något speciellt. Jag gjorde det när Elric var som värst (då slutade jag helt åka hem till folk för det gick inte att ha honom i möblerade hem) och det hjälpte massor bara att prata om allt och sen fick vi gå till en barnpsykolog (tror jag att det var?) som gjorde en mindre "koll" (steget under utredning alltså, eftersom han var för liten för utredning). Där fick jag sen en massa bra tips för att ta mig igenom vardagen.
    Är förmodligen tusen ggr värre med en supertrotsig 3åring(eller är han 4 nu?), men BVC psykologen är iaf ett tips på något att börja med.
    Det enda som är värt att dö för är att LEVA ! Frågan är! Vad får dig att känna att du LEVER?
  • Fröken Småland

    Ekorren: Vad ledsen jag blir för er skull! Det är så svårt att hantera barnen när de uppför sig illa och det där destruktiva beteendet måste vara riktigt riktigt jobbigt . Jag tycker Nif ger dig kloka råd så där är nog bra att börja. Och sen är det väl "älska honom som mest när han förtjänar det som minst" som gäller även om det är lättare i teorin... *kram på dig*

Svar på tråden K*B*N, pratar del 11