mithrandil skrev 2011-03-26 20:12:52 följande:
Ursäkta, men nu kommer ett riktigt negativt inlägg.
Känner mig inte alls på topp, snarare så är jag helt körd i botten.
Hur klarar ni allt det här? vad får er att fortsätta kämpa?
Hur gör ni med de äldre syskonen när de små kräver så enormt mycket tid?
allt är total kaos och det blir ingen reda på nånting! Jag blir så trött.
Alexander är jätteledsen och jättearg. Han hatar mig just nu, såfort han ser mig säger han "mamma bort" eller så skriker han hela tiden och gör allt precis det han vet att han inte ska göra. Han har även börjat slåss och amanda är han på hela tiden. hon får inte göra nånting utan att han slåss eller puttas eller tar allt hon har i händerna.
Amanda blir ju inte bättre av sin astmamedicin heller känns det som, är det ens förkylningsastma hon har då undrar jag? 4e dagagen med airomir var 3e tim och pulmicort morgon och kväll. När hon vaknade vid 16 efter att ha sovit middag så hade hon indragningar och var allmänt irriterad. inte ville hon somna när det var dags för det heller och stackars alexander fick lov att vara utan saga och somna själv. Sjöng för honom och lovade att komma in såfort amanda somnat och när det väl hände hade han redan somnat.
förstår inte hur man ska klara det här.
Först en stor kram! Det som får mig att kämpa är mina barn. Och till viss del är det ju de som orsakar allt jobb.
Men jag vill att de ska få må bra och försöker få dem att må så bra det bara går, i den mån jag kan. MEN det är körigt när man inte känner att man har tid. Det är superjobbigt när man känner sig som en dålig mamma. Jag kan inte skälla på en bebis som inte sover, då är det lätt att istället pga sömnbristen blir sur på en 3-åring som vägrar ta på sig eller en 5-åring som gör allt för att jävlas med sin lillebror.. Sen är de världens gullungar ibland, men de är ju också barn. Det är lätt att man låter den äldsta göra mer än vad hon borde behöva. Å andra sidan så mår hon inte dåligt för att hon får hjälpa till att ta fram mellanmål eller hämta en blöja eller vad det nu kan vara när jag är upptagen med bebisen.
Men det var jobbigare med två än med tre. Ingen tröst för dig om du inte vill låna en till?
Jag gick hela dagarna med mellansonen i sjal fram till han var 10 månader, då fick vi bort allt han inte tålde så då blev han en helt annan bebis och gick faktiskt att sätta på ett golv i några minuter.. Jag pusslade och läste väldigt mycket med storasyrran. Satt jag och ammade fick hon gå och hämta en bok och så läste vi. Sjöng, vet inte hur många gånger vi haft sångböckerna. Hon lärde sig bilder och kopplade till sången och jag halvlåg med bebis i sjal och sjöng ur minnet för jag orkade inte öppna ögonen ibland.
Så försök att hitta saker ni kan göra tillsammans med Amanda, men som är för Alexander. Hon bryr sig förmodligen inte lika mycket som han gör.
En parallell fråga.
Vad äter de nu? Kan Amanda få i sig något hon inte tål som gör att hon blir tätare och får ,mer astmabesvär?
Alexander har inte fått i sig något han inte tål efter ägget, eller vad det då det började det här arga? För mina stora blir otroligt arga och ilskna och har humörsvängningar när de inte mår bra, efter de fått i sig saker de inte tål...
En sista sak, glöm inte av att ta hand om dig själv.
Jag mådde kasst jätte länge, men barnen mådde ju så mycket sämre så jag sökte aldrig hjälp, för det fanns ju så mycket annat att skylla på med min hälsa... Så dumt, för jag blev bara sämre och sämre tills jag fick gjort glutenprovet och insåg att det fanns andra orsaker till min trötthet och magproblemen mm. Kram!
Finns fler.
)
