Lalalong skrev 2011-02-23 16:57:09 följande:
Ja, så är det verkligen och det är inget att hymla med. Jag gick i så många år och sa (men kände inte innerst inne, det är ju en försvarsmekanism) att vaddå, jag har inga problem med att jag är fet. Jag är stolt över den jag är och skiter i vad alla tycker! Men jag borde tagit tag i det mycket tidigare istället och insett att det är skitsamma hur jag ser ut, JA alldeles rätt. Men, för hälsans skull är det inte bra. Och det vet ju alla... Det är som med rökning. Blir galen på folk som säger "Du borde sluta, det är faktiskt farligt". Ehh.. NÄHÄ?? Det visste jag inte! Likadant är det med vikten, det är självklart att alla vet någonstans att det är inte bra. Men man ska vara redo att släppa det också.. Och tyvärr var jag redo alldeles för sent.
Jag vägde 135 kg. Väger 100 nu och har 65 kg som målvikt. Nu vet man inte om man hamnar på målvikt, eller under målvikt eller över målvikt.. Det återstår att se. Men det känns bra att ha ett mål någonstans... En siffra att satsa mot. Sen kommer jag vara jättenöjd om jag så hamnar på 85 eller 75 kg. Oavsett så är det ljusår bättre än 135!! Och redan nu har jag nått det ytliga målet att jag kan handla tröjor i vilken affär som helst. Byxor får jag krympa någon strl till innan jag kan handla var som.. Men när det också är uppnått så är varenda kg och varenda klädstorlek bara en bonus känns det som
Ja det är imponerande. Man har nog som person lätt att slå vissa saker ifrån sig, precis som du säger. Ibland är det jobbigt att inse vissa saker. Oavsett om det handlar om vikt, beteende eller personlighet.
Jag håller på att gå ner mina graviditetskilon och jag är inte överviktig men det finns lite att ta av och vissa dagar är det jobbigt. Men jag vet hur mycket bättre jag mår med några till kilon minus så det är bara att ha det som målbild. Jag har väl ca 6 kg kvar. Inte mycket men de där sista är sååå sega.
Sorry för allt OT!
Nu ska jag börja med middagen
CU