Inga spermier..

Jag ringde till Kvinnokliniken idag :)  Vi får komma dit den 11/3 ;) Åhh vad glad ja blev.. Vi kommer få komma till en läkare på en gång istället för barnmorska..

TB1: Lycka till med din äggledarspolning idag, hoppas det inte gjorde så ont som för mig!
Det kändes lite som mensvärk men hundra ggr värre, kändes som man skulle sprängas lite... usch nu pratar vi inte mer om det...

På RMC berättade de om min makes kromosonfel och vad det innebar.
För det första var det ju väldigt liten chans att finna spermier genom biopsi och att göra biopsi på så små testiklar kunde påverka hormonerna och det lät ju inte bra.
Skulle vi ändå finna spermier och göra IVF och jag skulle bli gravid så var det stor risk för missfall eller missbildning på barnet. Då skulle man få göra fostervattenprov/Fosterdiagnostik i v.12 och sedan få reda på svaret i v.16.
Jag skulle aldrig klara av att göra abort.
Därför blev inte detta ett alternativ för oss, vi orkar inte gå igenom fler besvikelser därför bestämde vi oss för adoption och det sa vi till RMC.

Har ni fått reda på mer om din sambos kromosonfel?

Hej! Jag har följt den här tråden ett tag, men inte haft så mycket att säga. Jag och sambon väntar på att komma igång med DI på sahlgrenska sjukhuset (ca 1,5 års kö). Min sambo har kleinfelters syndrom som kom fram under fertilitetsutredningen vi gjorde efter två års egna försök. Han hade testosteronvärden strax under det normala och svag kroppsbyggnad, lite skägg och dåligt självförtroende. Jag kollade runt lite och hittade en artickel där det skrevs om testosteronbehandling för män med kleinfelters. Enligt den kunde andra hormoner motverka testosteronet hos kleinfeltare trots att testosteronhalten inte var så hög och de rekomenderade testosteronbehandling. Tills saken hör att min sambo har haft problem med ryggen och om det fanns en chans att testosteronet kunde hjälpa muskelbyggnaden på traven hade det varit guld värd.

Vi diskuterade en remiss till hormonspecialist med våran andrologläkare men han ansåg det vara onödigt. Efter några veckor ringde han och sa att han hade ändrat sig. Så nu har min sambo tagit testosteron sedan maj förra året. Till en början tefosterongel som han smörjde på bröst och axlar och nu senaste månaden tar han sprutor. De ville att han skulle börja med gel för att de hur han reagerade och sedan kunde man övergå till sprutor senare.

Gelen funkade bra, men jag kunde inte röra honom  på området innan han dushade av det, och det var ju lite jobbigt

Vi har märkt stor skillnad på just muskelmassan vilket ju var det viktigaste. Men jag tycker också att han har blivit självsäkrare och nöjdare med sig själv, och han hittar på mer saker nu än han gjorde innan. Dock får man stå ut med att ha en tonåring till sambo ibland, för när han började och vid ökad dos blev han allt lite grinigare och så sov han hur mycket som helst i somras.

Ett gigantinlägg, kanske därför jag inte gör så många

Om ni undrar något ska jag försöka svara så bra jag kan!