Inga spermier..

TB1: Just nu tar han testosteronsprutor lite oftare eftersom han precis har börjat med sprutorna, men efter att ha kollat halten testosteron någon gång i mars april så kommer de bestämma hur det blir framöver. Någonstans mellan var tionde till var fjortonde vecka kommer det i vart fall bli har de sagt.

Vi har stått i kö för DI sen i mars förra året och troligtvis får vi kallelse till kuratorssamtal nu i slutet av februari, så det gick lite fortare. Jätteskönt Den här väntan är olidlig, att leva som i ett vakum.

När jag gjorde äggledarspolning hade jag lite molvärk, som svag mensverk, något dygn. Men jag tror inte heller att jag blödde. men det är nog en riska att de kommer åt något blodkärl på väg in så det är nog bara något sådant.

nightangel86: Nej, vi har inte fått några barn. Sambon gick igenom en biopsi i testickeln, men läkaren hittade inte en tillstymmelse till spermier, så det finns inget att förstöra Därför vet jag inte vad de säger om det finns spermier.

TB1: Ja han mår rätt bra av testosteronet, som jag nog nämnde innan så hade han lite humörsvängningar i början, och sov jättemycket, som en tonåring ungefär Det possetiva som har märkts mest är hans muskler, han är en riktig heting nu från att ha varit en rätt mager och gänglig grabb. Skäggväxten har inte ändrats så mycket, det lilla han hade växer lite snabbare och så har han lite tjockare hår över resten av ansiktet. Med risk att bli lite väl personlig så är sambon lite oftare sugen nu för tiden...Sen tycker jag han känns självsäkrare och tryggare med sig själv, men det är ju så svårt att bedömma. Det kan ju bero på de andra effekterna också, vem blir inte mer självsäker av en snyggare kropp...

Vad skönt att magen är bättre!

GreenGal: Tack för tipset, ska definitivt bänka mig framför det programmet och se till att sambon hänger på. Jag läste om någon undersökning av de som har kommit upp i vuxen ålder efter att donatorerna kunde spåras upp om barnaen ville, och det var typ ingen som hade försökt. Men samtidigt tror jag att de flesta inte hade fått reda på att de var donatorsbarn. Hemskt tycker jag, att inte få veta allt som finns att berätta om sitt ursprung.

Förresten, du skrev tidigare att ni bestämt er för adoption för riskeran var för stora med IVF, men du nämner inget om donations insemination, varför valde ni bort det?

Här finns ni ju igen, SmillaK och TBI
Känner mig plötsligt som en stalker! Men jag antar att man stöter på lite samma tjejer i de här trådarna.
Tur att de finns!

Jag undrar, hur länge har ni fått vänta från att ni skickat in hälsodeklarationer, till första "mötet"?
Jag blir knäpp av att kika posten varje dag efter kallelse!
Man kan väl inte ringa och skjutsa på litegrann?
Jag är så försiktig av mig..

Men ibland kanske det är det som krävs?

För er som inte har läst det tidigare så är min sambo steril.
Han har blivit strålbehandlad två gånger som barn då han hade leukemi under många år, innan spermieproduktionen var igång.
Till följd av det är testiklarna "brända" och kommer aldrig att kunna fungera som de ska.
Han har till följd av cancern gjort två tester med något år imellan. Har testat noll båda gångerna.
Så, de har sagt att han förmodligen inte kommer att gå igenom nån direkt utredning, det är väl mig man kollar med den här spolningen som låter så läskig osv..!

För att göra en lång historia kort liksom

Men som sagt, jag är jättespänd och vill sätta igång direkt!
Ser verkligen ingen anledning att vänta!

Kämpa på alla starka tjejer!

Smilla K: Anledningen till att det inte blev DI, var för att det inte kändes rätt helt enkelt. Men jag var jättevelig i början. Det hade ju antagligen gått mycket fortare att få barn genom DI och jag hade fått uppleva graviditet och förlossning, men känns det inte rätt så går det ju inte. Vi kände att adoption var rätt för oss.