• TB1

    Inga spermier..

    Idag har våran värld gått under.. Dom hittade inga spermier i provet usch vi är så ledsna! Läkaren skulle skicka en remiss till ureolog eller hur det nu stavas.. FAN!!!

    Vad händer nu?.. nån mer som sitter/suttit i samma situation och hur går det/har gått för er? Snälla ge oss hopp

  • Svar på tråden Inga spermier..
  • SmillaK

    Memphis: Ja här lever man dubbelliv
    Det är säkert olika i olika landsting hur lång tid det tar, men om det är en sak som jag har lärt mig genom den här resan så är det att det är aldrig fel att ringa och kolla en gång extra. Vi har som sagt hamnat mellan stolarna ett par gånger. Man förlorar inget på att ligga på.

    Green gal: Det är verkligen inget lätt beslut, men skönt när man väl kommit fram till ett och känner sig bekväm med det. Hur långt har ni kommit i adoptionsprocessen? Jag har pratat lite med min sambo om att sätta upp oss i kö, men han är inte intresserad ännu. Vi har dock bestämt att om jag inte är gravid till hösten så ska vi kolla upp om adoption. Jag vill gärna ha en plan b

    Förresten kollade vi på filmen du tipsade om, och den var ju aldeles fantastisk. Den perfekta donatorn tycker jag, han var underbar  

  • TB1
    Memphis skrev 2011-02-17 19:32:35 följande:
    Här finns ni ju igen, SmillaK och TBI Glad
    Känner mig plötsligt som en stalker! Men jag antar att man stöter på lite samma tjejer i de här trådarna.
    Tur att de finns!

    Jag undrar, hur länge har ni fått vänta från att ni skickat in hälsodeklarationer, till första "mötet"?
    Jag blir knäpp av att kika posten varje dag efter kallelse!
    Man kan väl inte ringa och skjutsa på litegrann?
    Jag är så försiktig av mig..

    Men ibland kanske det är det som krävs?

    För er som inte har läst det tidigare så är min sambo steril.
    Han har blivit strålbehandlad två gånger som barn då han hade leukemi under många år, innan spermieproduktionen var igång.
    Till följd av det är testiklarna "brända" och kommer aldrig att kunna fungera som de ska.
    Han har till följd av cancern gjort två tester med något år imellan. Har testat noll båda gångerna.
    Så, de har sagt att han förmodligen inte kommer att gå igenom nån direkt utredning, det är väl mig man kollar med den här spolningen som låter så läskig osv..!

    För att göra en lång historia kort liksom Glad

    Men som sagt, jag är jättespänd och vill sätta igång direkt!
    Ser verkligen ingen anledning att vänta!

    Kämpa på alla starka tjejer!
    Haha ja jag är överallt och ingenstanns :-P Och du med ser jag {#emotions_dlg.flower}
  • TB1
    SmillaK skrev 2011-02-17 11:48:47 följande:
    TB1: Ja han mår rätt bra av testosteronet, som jag nog nämnde innan så hade han lite humörsvängningar i början, och sov jättemycket, som en tonåring ungefär Det possetiva som har märkts mest är hans muskler, han är en riktig heting nu från att ha varit en rätt mager och gänglig grabb. Skäggväxten har inte ändrats så mycket, det lilla han hade växer lite snabbare och så har han lite tjockare hår över resten av ansiktet. Med risk att bli lite väl personlig så är sambon lite oftare sugen nu för tiden...Sen tycker jag han känns självsäkrare och tryggare med sig själv, men det är ju så svårt att bedömma. Det kan ju bero på de andra effekterna också, vem blir inte mer självsäker av en snyggare kropp...

    Vad skönt att magen är bättre!

    GreenGal: Tack för tipset, ska definitivt bänka mig framför det programmet och se till att sambon hänger på. Jag läste om någon undersökning av de som har kommit upp i vuxen ålder efter att donatorerna kunde spåras upp om barnaen ville, och det var typ ingen som hade försökt. Men samtidigt tror jag att de flesta inte hade fått reda på att de var donatorsbarn. Hemskt tycker jag, att inte få veta allt som finns att berätta om sitt ursprung.

    Förresten, du skrev tidigare att ni bestämt er för adoption för riskeran var för stora med IVF, men du nämner inget om donations insemination, varför valde ni bort det?
    Men det låter ju super :) killen vill ju bli lite större för han är så smal nu. Så hoppas han får sätta igång med behandlingen.
  • TB1
    Hjärtat längtar skrev 2011-02-17 09:11:27 följande:
    Jag blev ju förvånad att vi fick tid för jag trodde inte vi skulle få göra biopsi. Men vi åkte dit iaf och fick prata med en överläkare och en kurator samtidigt. Jag vet inte om kuratorn var med just ifall vi skulle pratat om DI, men det gjorde vi ju inte.
    Det var bra att vi fick lite info om vad som gällde om min mans kromosonfel, lite risker och chanser vid biopsi, IVF osv.
    Men det blev ett lätt val för oss att inte gå vidare med biopsi.

    Hoppas ni får komma till rmc snart!

    Jag börjar fundera på det där med testosteroners. jag har sagt till mannen att ringa läkaren, men det har han inte gjort än. Men lite större muskelbyggnad och tätare skäggväxt var väl inte fel tyckte han.

    I tisdags var en dokumentär på ettan som hette: Donator okänd. Den var väldigt intressant. Förvånande att så många var intresserad av sin donator (biologiska far). Men på ett sätt inte så konsitgt att man funderar på vems näsa man har fått eller vilka talanger....De kunde också hitta donatorsyskon via en sida på internet, där man skrev in donatorns nummer. Det var typ 14 st som var födda mellan 87 och 91. Så de träffade varandra. De var väldigt lika. Det måste ju varit roligt för dem att träffa någon i samma situation... Se den!
    svtplay.se/v/2320601/dox/donator_okand
    Men det låter ju bra att man fick träffa både läkare och kurator samma dag, hoppas vi också får den turen så det kanske går lite snabbare :)

    Åh den dokumentären ska jag se, ska försöka få med sambo också :) Tack så mkt för länken!
  • Hjärtat längtar
    SmillaK skrev 2011-02-17 23:02:20 följande:
    Memphis: Ja här lever man dubbelliv
    Det är säkert olika i olika landsting hur lång tid det tar, men om det är en sak som jag har lärt mig genom den här resan så är det att det är aldrig fel att ringa och kolla en gång extra. Vi har som sagt hamnat mellan stolarna ett par gånger. Man förlorar inget på att ligga på.

    Green gal: Det är verkligen inget lätt beslut, men skönt när man väl kommit fram till ett och känner sig bekväm med det. Hur långt har ni kommit i adoptionsprocessen? Jag har pratat lite med min sambo om att sätta upp oss i kö, men han är inte intresserad ännu. Vi har dock bestämt att om jag inte är gravid till hösten så ska vi kolla upp om adoption. Jag vill gärna ha en plan b

    Förresten kollade vi på filmen du tipsade om, och den var ju aldeles fantastisk. Den perfekta donatorn tycker jag, han var underbar  
    Vi har köat ett år, vi gick föräldrautb i höstas och ska utredas till hösten, så jag hoppas vi får medgivande i dec och att vi sen kan skicka papper till nåt land nästa vår och vänta barn på riktigt!
    Även om det inte skulle bli adoption för er så skulle jag ändå tipsa er om att ställa er i kö så fort som möjligt. köerna är ju långa. det kostar mellan 2-3000 att stå i kö per år. Så det är ju det enda ni skulle förlora, men skulle ni sen börja intressera er för adoption i höst så har ni redan stått i kö ett halvår och det kommer ni vara jätteglada för då. Bara ett tips! adoptionsorganisationerna hittar du på mia.eu
    Kul att ni gillade filmen!
    TB1 skrev 2011-02-17 23:19:54 följande:
    Men det låter ju bra att man fick träffa både läkare och kurator samma dag, hoppas vi också får den turen så det kanske går lite snabbare :)

    Åh den dokumentären ska jag se, ska försöka få med sambo också :) Tack så mkt för länken!
    Ja, se den! Lite sjukt i USA att en donator kan få 56 "barn" som en hade fått i filmen. Det finns ju ingen gräns där. Typiskt USA. I Sverige har de ju åtminstone en gräns och uppföljning antar jag. 16 barn eller nåt sånt.
  • Memphis

    Vi såg dokumentären igår!
    Älskar dokumentärer!
    Den var bra, men jag tycker som GreenGal, galet att en person kan bli "pappa" till såå många ungar!


    Känns skönt att det finns gränser i Sverige så barnen slipper oroa sig när de blir stora och börjar dejta, för att de ska råka få ihop det med sin halvbror/syster.


    Skum grej!


    Undrar om det finns fler dokumentärer? mer om hur det går till osv.
    Fler känsloaspekter osv.
    Vet att det finns en bra dokumentär om surrogatmammor tex. Men det är ju inte direkt samma sak.
    Den här donatorsdokumentären handlade ju ganska specifikt om just hans historia.

  • TB1

    Nej va sjukt att man kan få va donator till så många där! Men det är ju typsikt USA att överdriva :-P Tur det är en gräns här iaf :)

  • Aurora1979

    Angående dokumentären tyckte jag mig höra att de även i USA påstår sig ha en gräns på hur många barn en donator kan få men att det inte följs upp på riktigt. Så jag funderar på om det är likadant i tex Danmark där många gör DI... hur kan vi vara säkra på att dem inte gör som i USA? Alla vill ju tjäna pengar liksom... jag är lite synisk jag vet... ;)

  • Memphis

    Tänkte faktiskt som du när de berättade att alla företag säger att de har gränser, men att det inte är så i själva verket. Dock litar jag på att det är rätt hårda regler i Sverige, Danmark är jag mer tveksam till. Men man kanske bara är cynisk som du säger :) Dock tror jag ändå att det inte går att jämföra med Usa, dom är ju värst när det gäller allt, haha :)

  • Aurora1979

    Memphis: Jo man får ju verkligen hoppas på att reglerna efterföljs... för vete tusan om jag skulle vilja att mitt barn hade 56 "halvsyskon"?! Nu slipper vi antagligen det problemet eftersom just jag och mannen till slut slapp hela b iten med DI, men ändå.

Svar på tråden Inga spermier..