Linnea1986 skrev 2011-04-27 17:57:46 följande:
Min har man Klinefelter syndrom/47xxy.. Han har inga spermier alls..
Körsbärsträd skrev 2011-04-27 17:50:55 följande:
Han kan bli pappa, min man saknar spermier, men han ska bli pappa, och jag ska bli mamma, på något sätt! Biologisk pappa är inte ett måste, det är inte spermierna som gör pappan, det är pappan själv!
Förstår att det är tungt, jag har också varit där...men man vänjer sig vid tanken, och kommer på att det inte är det biologiska som är det viktigaste!
Jo ja vet att han kan bli pappa, men inte vara biologisk pappa.. Vet inte hur han ställer sig riktigt med att vi tar spermier från någon annan.. Hur klarar man av o gå vidare??
Man gör ett val, antingen går man vidare eller så gräver man ner sig. Självklart får man gräva ner sig och vara väldigt ledsen vissa dagar, man måste tillåta sig att vara ledsen också. Men gå vidare genom att kolla vilka möjligheter ni har, vad är ni på för sjukhus? Hur är det med donerade spermier på det sjukhuset? För oss hamnade vi i en kö på 1½ år, vi vill inte vänta så länge till vårt första försök så vi valde istället att ta kontakt med en klinik i Danmark där vi gör inseminationer med donerade spermier. Har gjort tre nu, om det inte har blivit något fram till sommaren går vi över till IVF.
Det som har hjälpt mig och oss genom den här resan, som inte är slut än, men vi har hela tiden sett frammåt, möter vi en motgång, så letar vi reda på något sätt att komma förbi den motgången! Vi ska få ett barn, på något sätt någon gång, och biologiskt eller inte, vi har längtat och vi kommer bli lika bra föräldrar som alla andra trots att vi inte är fullt biologiska! Det är jag säker på!