Inga spermier..

Ja, det är märkligt att det är så lång väntan och det känns som en eeeevighet och plötsligt har tiden bara gått Det gäller att man inte glömmer att leva under tiden också, även om det känns tuft.

Jag håller tummarna för er allihop!

Memphis: Jag fick svar nu av rmc och de skrev att de försöker att inseminera bara ett ägg men så länge det inte finns risk för tvillinggraviditet så kan de kanske inseminera två mogna ägg men de försöker hålla på ett ägg. Sen beror det väl i fall till fall.

Överstimulering ÄR inte så värst vanligt så som jag har förstått det. Och framförallt inte så som din vän har blivit.

Vif min första ivf/icsi så blev jag lite lite överstimulerad och det yttrade sig bara i att jag hade ont och blev svullen. Vad jag fick veta då är att det är riktigt viktigt att dricka massor med vatten under den period man tar sprutor. Det visste jag inte först, hade kanske inte läst helt ordentligt.

Men jag tyckter allt att det är lite meckigt med sprutor och spray och så, men vad är alternativet? För oss inget.

ha flera vänner som använt sig av donator och bara en har lyckats med insemination. De andra har lyckats vid ivf, och en håller just nu på med det.

Jag har gjort en icsi med fryst sperma och det funkade inte nu blir det med färsk och vi hoppas på att det kan fungera bättre. Det ska visst vara så att det är lite bättre med färskförsök om det finns möjlighet till det.

jag hoppas!

Nä, jag har förstått att det, tack och lov, inte är vanligt!
Hon blev som sagt felbehandlad av sin läkare, och han skulle ju naturligtvis haft mer koll på hela processen.
Det gick liksom för långt, så sådär dålig hade hon inte behövt bli om hennes läkare hade varit mer uppmärksam och lyssnat på henne.
Så det var väl en kombination av massa olika faktorer.

Absolut inte meningen att skrämma livet ur er som står inför detta!
Dumt att slänga ur mig det där skräckexemplet såklart..
Borde jag ha tänkt på!

Tur ni finns, ni som berättar om era erfarenheter som inte låter lika skrämmande

Ja, det är ju verkligen så.. att vad man än ställs inför så är man öppen för det..
Så länge det är det som krävs för att få en liten parvel i magen sin.
Man tar det bit för bit. Med tårar, otålighet och evig väntan.
Men nånstans kommer man ju tänka tillbaka på när man var just HÄR och satt och skrev..
Och tänka att, tänk vad snabbt tiden gick ändå. Vi som trodde det skulle dröja för alltid.

Det jag är rädd för är ju att det ska bli så väldigt mycket mer utdraget än det behöver vara..
Det klart, går allt som det ska.. så har man ju obeskrivlig tur!
Men jag tror ju att man kommer ställas inför hinder och fördröjningar hela tiden, och när man dåliga dagar bara ser Det framför sig.. Så känner man sig liten på jorden..

Men vad ska man göra?
Man kan ju inte ge upp!
Det är bara att bryta ihop och gå vidare.. eller var det Bita ihop och gå vidare?

Nä fy vad tråkigt! Är det verkligen så att åldern ska få begränsa. Borde det inte vara en fördel när man är ung, det är ju mycket större chans att bli gravid då sägs det ju. Längtan är ju inte mindre för att man är ung... jag blir så less på detta. Går inte detta att ifrågasätta på något sätt...Som sagt, de ska inte behöva planerea vad som är bra för erat liv.

Och så blir jag lite orolig för min egen del, eftersom jag inte heller är klar med min utbildning. Jag trodde inte att det skulle spela så stor roll.

Har ni funderat vidare något mer, blir det Danmark eller ska ni vänta?

Hittade en länk om DI i örebro http://www.orebroll.se/sv/uso/Patientinformation/Kliniker-och-enheter/Kvinnokliniken/Fertilitetsenheten/Donation1/ I högra hörnet under länkar finns ett dokument med jättebra information om vad som gäller i lagen. Jag tror att det stod att de gör 6 inseminationer varav 4 kan bytas ut mot 2 IVF.

Lite ego:
Nu har vi fått tid till kurator den 16:e maj vilket innebär att det fortfarande finns möjlighet att genomgå en insemination innan de stänger för sommaren. jag är så glad, mår bättre än på väldigt länge. Jag går runt och försöker peppa mig själv att jag är jättefertil och att det kommer att gå hur bra som helst. Om jag intalar min kropp detta så kanske den blir mer mottaglig... vem vet...

Men, tack!
Hur har ja kunnat missa denna? Jag som tyckte jag hade lusläst allt jag kunde komma över!
Jättebra länk!
Jag får en känsla av att dom kan sin sak här i Örebro, och det känns väldigt bra.Skönt att ni fått tiden!
Vi har ju tid med läkare den 18:e så för våran del lär det ju inte hinnas.
Det klart det hjälper med positiva tankar!
Så försöker jag också intala mig.. Men dom dumma tankarna tar över ibland när man har dåliga dagar.
Men det är bara att försöka vita bort dom och fylla på med nytt positivt!

Det Ska bli bebisar här!

Tydligen så spelar åldern in :-/ Känns förjävligt att det ska vara en människa som ska få bestämma när vi ens ska få FÖRSÖKA bli gravida! Hur länge har du kvar på din utbildning? och hur gamal va du? förlåt att jag glömmer :-/ Vi får se hur vi gör, just nu har vi inte tänkt på det så mkt, men om vi väntar så kan vi ju hoppas att det här kommande året går lika fort som det hä året har gjort! :)Åh vad glad jag blir att ni har fått en tid, och det är ju snart!! :) gud va spännande!

Jag är i Örebro. De är mycket trevliga och det känns tryggt trots att man träffar olika läkare och syrror varje gång nästan. :)