vi unga med PCO

Jag hoppar in här! Jag är 23 år, fick min PCO konstaterad hösten 2008.Jag känner verkligen igen mig att inte bli tagen på allvar när man är ung...Jag har inte fått gehör från någon läkare jag pratat med, de ha bara antytt att jag varit så ung och inte behöver stressa med att få barn.Jag lever sen 4 år tillsammans med min sambo, och vi har varit utan preventivmedel sen mars 2007.Det jag kan glädja med är att allt handlar om att träffa RÄTT läkare som är beredda att hjälpa er! Jag har precis träffat min rätta läkare! Han tyckte inte alls att jag var för ung, han ville hjälpa mig direkt! Och det gjorde han. Jag har ätit min första kur med Pergotime nu, och idag när jag var på VUL var mitt ägg 12 mm stort :) Så dom närmaste dagarna borde jag ha ägglossning!Kan säga att jag har mens max 2 gånger/år.Det finns massor med hjälp att få, bara man träffar rätt som sagt! Hoppas, hoppas att ni kan få hjälp! Och om ni inte redan gjort det, så sök till en privat läkare!! De är oftast mer tillmötesgående!Lycka till! :)

Tack snälla!Jaa, visst är det så, och vad skönt att även du träffat rätt läkare!Vad har du fått för hjälp?Jag åt Provera innan jag skulle börja med Pergotime, men fick ingen mens av den, min slemhinna var så tunn, så jag "behövde" inte blöda denna gången.Ja, jag längtar jättemycket till en härlig ägglossning och förhoppningsvis att det ska bli befruktat såklart! :)

Hej,Bra tråd!:) Jag är 21 år och jag och min sambo har försökt att bli gravid i ett år. Har sökt hjälp och fick reda på för några månader sen att jag har pco, men var tvungen att ha försökt 1 år för att få hjälp. Men det tar väl 3-4 mån innan man får tid.. Har försökt med bla. biidrottningsgele, agnus cactus, progesterAll kräm för att försöka få igång regelbunden mens utan resultat. Har läst mycket om LCHF-metoden och den ska tydligen vara jättebra. Så Har ätit enligt LCHF i snart 3 veckor. Hoppas verkligen att det ska hjälpa.. Har gått ner 2 kilo så något possitivt iaf:) Lycka till er!!

Jättebra tråd! Så sant att det finns många trådar men inte någon av unga för unga! Jag fick diagnosen för ca 3 år sen, gick till en privat läkare som rent av tyckte att jag var för ung, jag märkte tydligt att hon inte ville hjälpa mig, att jag hade många många år på mig (va 21 år då) osv.. Men jag bytte till en äldre man, som va specialiserad på detta och han va superbra.. Gjorde en undersökning där han kolla om det var fri passage i mina äggledare, tog lite prover o sen fick jag pergo.. Kan säga att min mens inte existerade så jag fick äta tabletter för att framkalla mensen innan jag fick försöka med pergo.. Första omgången med pergo hjälpte inte alls, inga ägg i sikte under VUL.. Hann bara med första kuren pergo innan kliniken stängde för sommaren.. Så vi tog "semester" från barnverkstan här hemma o reste o köpte lägenhet osv.. Skulle tillbaka för dubbel kur i augusti, men sköt upp det pga av att jag mådde så dåligt psykiskt av allt kämpande.. Iaf, oktober kom och jag kände mig lite konstig i kroppen, det visade sig visst att jag hade en liten liten i magen, jag fick ett pluss på stickan! Heelt otroligt.. Trodde inte mina ögon, testade med ca 5 olika stickor för att bli säker.. Min mens hade inte visat sig på hela sommaren så jag hade ingen aning om hur långt gången jag va, gick på VUL o hade en liten 5 mm plutt som satt så fint fast... Nu är jag i v 34 och längtar så tills jag får hålla om och krama det som jag längtat efter så otroligt!!Det jag vill säga tjejer, är att ge inte upp! Jag trodde på fullt allvar att det inte fanns en chans i världen att vi någongång skulle få ett barn ihop.. Jag har varit så otroligt ledsenoch gråtit så mkt över problemet! Jag valde ganska snart efter diagnosen att prata mkt med vänner och familj om problemet, vilket jag tyckte hjälpte mkt.. Folk förstod.. Någon underbar dag, kanske inom snarare framtid än ni tror, så kommer ni också få ett fett pluss på stickan.. Men som sagt! Ge inte upp, jag vet att det är svårt, men jag kan lätt säga att detta är värt varenda tår som fallit på min kind!!  Många många kramar till er alla!!!

Depression, trötthet, koncentrationsvårigheter. Ökad risk för missfall, Underviktig, superbra sidmuskelvärk hade hittat en a för nåt år sen men hittar den inte igen.Har haft min diagnos i ca 10 år. Pco-s. Fick veta att jag hade 25% chans att få barn med läkarhjälp.Men jag vet att jag ä säkert för gammal men jag vill bara säga ge inte upp om barn, testa allt ni kan när ni minst anar så kan det lyckas.Jag ä nu i v38+1 tack vare pergotime å då har jag inte bara pco-s utan jag för ett år sen tagit bort ca 2cm av livmodertappen pga svåra cellförändringar. hade gett upp helt å hållet. Hade pergotime hemma testade å ja de lyckades... Så ge inte upp... ska hålla tummarna för er jag vet hur ont de gör att inte veta om man kan få bli gravid ... men mirakel kan ske...

Tack.  Jag fick ingen reaktion alls. . okej jobbigt. Jag har läst att bidrottningel inte är bra för dom med pco. Har inte ringt och fått tid än.. min sambo vill helst inte gå in i en utredning.. Med lchf så tar man bort alla kolhydrater och socker, och äter mycket  fett.  om man googlar så finns massor av information. . Jag är inte heller överviktig har normalt bmi men äter lchf för att få igång mens och äl.