• kajsalisa

    Plus igen efter mf/ma

    Hej tjejer!
    Här kommer en tråd för oss som efter mycket längtan och väntan plussat igen efter ett eller flera ma/mf.
    Välkommen att skriva in dig på Bf-listan så följs vi åt.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-06-07 08:32
    www.familjeliv.se/Forum-11-235/m52618450.html

    Här är länken till ursprungstråden "längtan till plus efter mf/ma"

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-05 21:14
    Här kommer länken till magbildstråden.

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m53353323.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-08-24 16:29
    Här kommer länken till nästa fortsättningstråd; Äntligen barn!
    Där kan dom som är intresserade samlas och fortsätta prata även efter bf.

    www.familjeliv.se/Forum-3-28/m54150909.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-06 07:47
    Lägger till en ny tråd med bf-listan, så låter vi listan existera enbart där.

    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m54893153.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-23 19:18
    Här kommer länken till den slutna medlemsgruppen.

    www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/antligen-barn-den-slutna-medlemsgruppen-422

  • Svar på tråden Plus igen efter mf/ma
  • kajsalisa

    Vilken underbar liten filur Mabaja. Grattis!

  • Odetta

    Usch vet ni vad jag drömde om inatt? Jag drömde att den dog

    drömde att den dog, som förra gången. Men drömde att jag när jag upptäckte det var gravid på nytt och jag bara kände att det är fan inte rättvist att jag ska behöva gå igenom illamåendeveckorna om och om igen men aldrig få vår bebis.

    Tack och lov ska vi på UL nästa vecka den 22/7....jag är så nojjig nu. Illamåendet har blivit så mycket bättre och magen känns inte lika uppsvälld längre och det tillsammans med drömmen gör ju inte att jag är direkt lugnare.

    Med MA:et så kände jag på mig att det inte skulle gå vägen....redan från början. När folk gratulerade så fick jag låtsas att vara glad för innerst inne visste jag på nått sätt. Jag såg oss helt enkelt inte få den bebisen.

    Och det känns likadant nu Men det är så förvirrande för känner jag så för att jag vill så gärna att det går bra och skyddar mig för att bli ledsen...eller känner jag så för att det är så? Jag har så otroligt svårt med att knyta an med tanken att vi får ett barn till...att jag är gravid och att det ska gå bra. Det känns så overkligt liksom.

    Dumma drömmar...suck.


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • kajsalisa

    Åh Odd, så fruktansvärt jobbigt. Tänk om vi bara kunde få vara utan alla hjärnspöken och spökveckor och bara känna oss sådär lagom gravida hela tiden. Så enkelt det skulle vara?! Du ska se att allt ser jättefint ut nästa vecka. Tänker på dig och håller tummarna. Kramis

  • Odetta

    Men vad negativ jag låter...inte alls lik mig egentligen. Så nu ska jag berätta en positiv motpool till mitt förra inlägg


     


    Jag tror att barn känner på sig saker som vi vuxna har vuxit ifrån, det har jag alltid trott på. Med det sagt så: Vi har ju en lilleman som är 17 månader gammal. Vi har inte pratat någonting med honom om en bebis utan tänker göra det senare.


    I alla fall....vet ni vad lilleman har gjort dem senaste dagarna? Så  fort han får tillgång till min mage så PUSSAR han på den! Vi kan tex ligga på kökssoffan och filosofera och så sätter han sig upp, petar mig i magen och ger den en puss


     


    Det ger mig så mycket glädje när han gör så. Jag blir alldeles varm i hjärtat och tänker att han kanske vet nått som jag är för orolig för att våga hoppas på. Det ger mig lite hopp faktiskt

    *kram på er alla*


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Odetta
    kajsalisa skrev 2010-07-14 11:24:59 följande:
    Åh Odd, så fruktansvärt jobbigt. Tänk om vi bara kunde få vara utan alla hjärnspöken och spökveckor och bara känna oss sådär lagom gravida hela tiden. Så enkelt det skulle vara?! Du ska se att allt ser jättefint ut nästa vecka. Tänker på dig och håller tummarna. Kramis

    Ja....tänkt att kunna vara sådär naiv som man var första gången man var gravid. Shit...jag var 19 och det positiva gravtestet, ja det var ju lika med bebis. Missfall och allt sådant elände det fanns inte alls i min värld...och då har jag ändå en änglasyster och vet att mamma haft 4mf utöver oss 6 barn. Men det fanns ändå inte på nått sätt.

    Men men...jag tänker såhär: Jag tror faktiskt att vi alla som får kämpa så otroligt för våra barn och som har bagage av förlust...jag tror att vi värdesätter våra barn mer än andra. Vi tar dem inte för givet. det tror jag barnen har nytta av senare i livet, föräldrar som älskar dem och verkligen SER dem. Jag har slutat klaga på sömnlösa nätter, gnälliga dagar och sådant....jag är tacksam för _allt_ jag får uppleva med mina barn!

    *kram på dig*


     


     


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Lallan
    Odetta skrev 2010-07-14 11:25:03 följande:

    Men vad negativ jag låter...inte alls lik mig egentligen. Så nu ska jag berätta en positiv motpool till mitt förra inlägg


     


    Jag tror att barn känner på sig saker som vi vuxna har vuxit ifrån, det har jag alltid trott på. Med det sagt så: Vi har ju en lilleman som är 17 månader gammal. Vi har inte pratat någonting med honom om en bebis utan tänker göra det senare.


    I alla fall....vet ni vad lilleman har gjort dem senaste dagarna? Så  fort han får tillgång till min mage så PUSSAR han på den! Vi kan tex ligga på kökssoffan och filosofera och så sätter han sig upp, petar mig i magen och ger den en puss


     


    Det ger mig så mycket glädje när han gör så. Jag blir alldeles varm i hjärtat och tänker att han kanske vet nått som jag är för orolig för att våga hoppas på. Det ger mig lite hopp faktiskt

    *kram på er alla*


    Så där gjorde min äldsta när jag väntade lillebror också. Han var bara 1 år när jag blev gravid så han hade inte så mycket koll men magen gillade han verkligen. Dom är bra söta dom små.

    Sist när det inte gick så bra för oss hade vi valt att inte berätta något för barnen då det gick som det gick gången innan också. Den här gången blev jag ju dock inlagd för tvåstegsavbrytande och kom inte hem på kvällen. Äldsta sonen drog slutsatser av det mesta han sett hört och hade en historia om vad som hänt och historian stämde väldigt väl in på verkligheten tyvärr. Så ja även om man inte berättar eller pratar om det framför barnen så finns det i alla fall väldigt många barn som uppfattar små signaler och förstår betydligt mer än vad man tror. Lillebror här hemma lever i sin egen lilla värld och verkar åtmnstonet inte uppfatta mycket av vad som händer runt omkring honom istället.
  • Lallan

    Odd, apropå oron så tror jag mera att det beror på tidigare egenskaper än att du skulle känna på dig något. Jag har aldrig varit så orolig tidigare som vid den här graviditeten och vid varje ul så har jag varit lika förvånad över att båda fortfarande lever. Var ju på koll senast i v 15 och trodde att efter det skulle jag slappna av men eller hur! Nu väntar jag på rul den 26:e och efter det ska jag minsann slappna av Jaja, är som det är men det ska gå bra för oss alla här inne den här gången men tyvärr lär vi få dras med oron.

  • Bjornis
    Odd: Va sött av din son. Va mysigt med storasyskon! Men jag förstår också ditt första "orosinlägg". Med ma:t i höstas kände jag hela tiden på mig att det skulle gå snett även om jag hade mer symptom då än denna gång. Denna gång är det lite som Lallan skriver att det varit förvåning varje ul att det är nåt därinne som lever. Jag har inte vågat knyta an alls och jag är i v 17! Kanske för att jag inte kan direkt SE (förutom på morgonen) nåt på magen eller känna nåt?! Jag TROR (och hoppas) att det blir annorlunda om jag bara får känna sparkar. Ska ju på ul i morgon bitti och idag när jag berättade för en kollega på jobbet idag att jag är gravid men att vi ska på ul imorn och att jag är så nervös så började jag nästan gråta. Jag är verkligen så orolig. Och lite som du säger, det känns som att det kanske gått snett men försvarsmekanismen säger att "nä, det såg ju så bra ut sist! och vad är oddsen??!". Men att vi varit ute och rest i 40 gradig värme, ätit lite bristfälligt osv. i 3 veckor gör att jag oroar mig lite extra... Men nä du! Denna gången ska det gå fint för oss alla! Kram
  • Mabaja
    Bjornis skrev 2010-07-14 17:22:20 följande:
    Odd: Va sött av din son. Va mysigt med storasyskon! Men jag förstår också ditt första "orosinlägg". Med ma:t i höstas kände jag hela tiden på mig att det skulle gå snett även om jag hade mer symptom då än denna gång. Denna gång är det lite som Lallan skriver att det varit förvåning varje ul att det är nåt därinne som lever. Jag har inte vågat knyta an alls och jag är i v 17! Kanske för att jag inte kan direkt SE (förutom på morgonen) nåt på magen eller känna nåt?! Jag TROR (och hoppas) att det blir annorlunda om jag bara får känna sparkar. Ska ju på ul i morgon bitti och idag när jag berättade för en kollega på jobbet idag att jag är gravid men att vi ska på ul imorn och att jag är så nervös så började jag nästan gråta. Jag är verkligen så orolig. Och lite som du säger, det känns som att det kanske gått snett men försvarsmekanismen säger att "nä, det såg ju så bra ut sist! och vad är oddsen??!". Men att vi varit ute och rest i 40 gradig värme, ätit lite bristfälligt osv. i 3 veckor gör att jag oroar mig lite extra... Men nä du! Denna gången ska det gå fint för oss alla! Kram
    Oroa dig inte pga värmen och matvanorna. Jag äter som en kratta och var magsjuk i tre veckor, varav två i EGYPTEN där jag inte fick behålla minsta mat. och min krabat hänger i! Så varför skulle din ge upp? :) Du kommer vara stolt som en tupp imorgon efter ul när du ser hur bra den har det där inne och den sparkar, sprattlar och lever rövare som aldrig förr! :)
  • Bjornis
    Mamma till W skrev 2010-07-14 17:27:07 följande:
    Oroa dig inte pga värmen och matvanorna. Jag äter som en kratta och var magsjuk i tre veckor, varav två i EGYPTEN där jag inte fick behålla minsta mat. och min krabat hänger i! Så varför skulle din ge upp? :) Du kommer vara stolt som en tupp imorgon efter ul när du ser hur bra den har det där inne och den sparkar, sprattlar och lever rövare som aldrig förr! :)
    Tack för dina ord! Ja, folk föder ju barn i krig och svält och min kompis blev (sorgligt nog) misshandlad under sin första gravidtiet och det kikade ut en söt tjej som idag är 11 år!
    Så imorn hoppas jag på tupp-grejen! Loggar jag in på förmiddagen så har det inte gått bra och kommer jag inte in förrän efter 16 så är jag på jobbet och tuppar mig där! Hehe.
Svar på tråden Plus igen efter mf/ma