MCT79 skrev 2011-03-23 16:50:16 följande:
Jag måste hålla med Sugar.. jag var nyss i 7+4.. vad hände??
Sen håller jag också med om att man fått en ödmjukare inställning.. jag har en kollega som blev gravid rätt fort och det gick hela vägen och hennes välmenande kommentarer hade jag lust att köra ner i halsen på henne... "ha massa sex!"
Men gud vilken bra idé, det har jag inte tänkt på!! *gah*
Nu tänker jag mig för, när jag plussade första gången pratade jag massor om det... nu gör jag inte det.. man vet inte vem som försöker, vem som just nu går igenom det jag har gått igenom tidigare... jag har varit öppen med mina erfarenheter och jag hoppas att den som går igenom samma sak söker upp mig om det är så att de har ett behov av det...
Jag skulle numera aldrig säga till nån "jaha, ska ni skaffa barn nu då?" Eller såna saker.... för man vet inte vad folk har för erfarenheter...
Jag fick ett inboxmeddelande från en gammal klasskompis på facebook precis när jag hade plussat nu i februari... hon vet om våra erfarenheter, vi inboxade lite om det i höstas... hon har haft ett tidigt mf och efter de har de inte blivit gravida alls..
Hon skrev att nu ska de äntligen få hjälp med utredning privat.. landstinget ville inte ta emot dem.. (hon väger säkert 60 kilo för mkt..om inte mer...) och hon var rätt glad... så frågade hon hur det gick för oss.. eller hon skrev "antar att det inte går så bra för er heller??"
Skitsvårt.. men jag bestämde mig för att svara att jo jag hade precis fått ett positivt test men med mina erfarenheter så vågade jag inte tro nått alls... på länge. Hon blev nog ledsen för jag har fortfarande inte fått svar på det... :(
Men å andra sidan vet jag hur ont det gjorde när jag fick reda på att en annan jobbarkompis var gravid... det var i april/maj som vi pratade och hon sa att hennes sambo ville börja försöka och hon ville vänta... i juli fick jag veta att hon var i vecka 16... lite snabbt räknat insåg jag att hon var gravid i v 6-8 när vi hade vårt samtal... och det gjorde VANSINNIGT ONT... jag menar jag förstår att hon inte ville berätta.... MEN?! Att ens ha samtalet på det sättet vi hade?? Usch...
Oj vad långt det blev!
Håller med dig MCT. Jag håller det inte hemligt alls längre, jag heller.
Just när vi var mitt i det höll jag det hemligt för de flesta för jag orkade inte... ibland ville jag bara umgås med folk utan att få frågor om missfallen. Men nu när jag berättar om att jag är gravid är det jätteviktigt för mig att även berätta om missfallen, för de är en så stor del i hur vi kom hit. Missfallen är en del av den jag är idag, och hur jag känner i graviditeten. Min enorma tacksamhet för att vara gravid grundar sig delvis i att vi fick kämpa oss hit. Och jag vill gärna vara den som kan hjälpa och stötta när andra går igenom samma sak.
Vad tråkigt att din gamla klasskompis blev ledsen.. men det är ju inte något att göra något åt. Hon kommer kanske tillbaks så småningom. Jag tycker du gjorde rätt i att vara ärlig.
Efter mitt första missfall blev jag väldigt dåligt bemött av min egen syster. Hon hade precis blivit gravid, och jag berättade att jag fått missfall, för jag orkade inte hålla tyst, jag ville att hon skulle veta. Veckan därpå träffades vi, när jag fortfarande blödde ut mitt missfall. Då satt hon och beklagade sig på hur SYND det var om henne för att hon inte fick äta getost och dricka vin. Ja, hemskt synd om henne... Jag kunde inte hålla tyst utan muttrade "i-landsproblem". Då blev hon skitsur och gick hem. Dagen därpå sade hon att jag tagit hela hennes glädje för hennes egen graviditet ifrån henne för att jag berättat om missfallen.... Kan väl säga att vår relation har varit rätt frostig efter det...
Nej sådan vill jag ALDRIG vara! Därför kommer jag aldrig att beklaga mig över några graviditetskrämpor, för som du säger så vet man inte vad folk omkring en varit med om.
Och hallå, den där frågan är ju en riktig höjdare.. "är du sugen på att skaffa barn?" Jaså, är det bara att skaffa, det har jag missat! Var skaffar man det då, på postorder eller?
Eller en ännu bättre fråga: "är du gravid?" bara för att man råkar dricka alkoholfritt någon kväll. Man KAN faktiskt dricka alkoholfritt av andra orsakare, ex. att man äter antibiotika eftersom man fått en allvarlig infektion i sin livmoder efter sitt andra missfall på tre månader!
Nu ska jag åka och klippa mig på första gången sedan jul. Ser ut som en luffare i håret. Ska bli intressant att se om man det där mytomspunna tjocka snygga gravidhåret.. hade varit najs!
känner mig hur hemsk som helst