Plus igen efter mf/ma

Men gumman då.

Hoppas det hjälper att du går och lägger dig...småttingarna sover väl nu med va? Jag tänker på dig och hoppas att lillemannen därinne lugnar ner sig lite och är snäll mot sin mamma. Och du, om det inte blir bättre...ring till förlossningen och hör med dem, för säkerhets skull.

*kramisar*

Ego först och sedan ska jag läsa ikapp

Dagens BM besök gick bra, glukosbelastning avklarad med OK-stämpel, så ingen graviddiabetes...bara tjock bebis

Dagens siffror (v27+5):

BT: 120/70
vikt: 90kg
HB: 141

sf: 27cm
hjärta: 140

socker fastande: 4,1
socker efter 2 timmar: 7,6

Sedan världens bästa recept som jag firade min godkända glukosbelastning med

1 dl mjöl
1 ägg
1 kaffemått socker
massor med Daim O´boy pulver
solhavre (mjölk) så smeten blir krämig

blanda så det blir en krämig smet och häll den sedan på en vanlig platt tallrik. Ställ denna i micron och micra i 2-2½ minut (så att kanterna blir som kaka men mitten rinnig) Ha på vaniljglass och NJUT

Gott till är ett stort glas solhavre (mjölk)...*MUMS*


Nu ska jag läsa ikapp...KRAMISAR!!!

GLÖMDE!!!!!

Man ska ha i 25 gr smör också

Färnevik:

Vet du gumman, jag tycker inte alls att det är konstigt att du känner dig deprimerad...och jag ska tala om för dig varför:

Hela historiken med bebislängtan och mf sätter sina spår och tar otroligt på krafterna. då orkar man inte med att balansera denna balansgång som livet kan vara ibland.

Sedan mår du som du gör med illamåendet och allt och gumman, när kroppen har brist på näring så prioriteras inte det psykiska välmåendet heller.

På det har du moment i din vardag som oroar dig.

Så, jag tycker inte alls att det är konstigt att du mår dåligt *kram* Jag funkar också så....så fort mitt blodsocker sjunker så blir jag nere och orkar inte alls med att vara mitt positiva jag....då bubblar alla känslor från mf, saker som oroar mig i vardagen och annat bagage upp och jag snubblar snabbare än man hinner säga OJ. Då brukar min man tala om för mig att det är dags att äta och gör jag det brukar jag må lite lite bättre med det samma...vilket ju då startar en kedjereaktion åt det positiva hållet.. Men när du mår illa som du gör. då får du ju inte i dig maten din kropp vill ha och då blir det ett himlans upp och ner med blodsockret...och det påverkar humöret. Du orkar inte hålla balansen just nu helt enkelt.

Och på tal om man....lyssna inte på din man. En depression eller känslor av att vilja gå i ide, det skakar man inte bara av sig. Det kan man hantera med hjälp av rätt förutsättningar för kroppen och stöd stöd stöd från omgivningen. Har du pratat med en kurator någon gång? Det kan jag varmt rekomendera!!! Nu är jag lite bortskämd med att ha en man som är beteendevetare, så han är ett gyllene stöd, men trots det så har det varit oootroooooligt skönt att ha en kurator att vädra med mellan varven. Kolla med din BM om du kan få träffa mödravårdens, då kostar det inte heller (tror jag).

Och det som oroar dig i din vardag: skriv ner det. Jag lovar att om du skriver ner det så försvinner inte orosmomenten, men däremot så slutar det snurra så förbaskat i huvudet på en. Har du skrivit ner dina tankar och din oro så förflyttar du detta bort från ditt innre och då blir det lite lugnare innaför pannbenet (vilket i sin tur gör att man mår aningens bättre)

Och sisst: EN STOR KRAM TILL DIG!!!!

Det är en balansgång det här med att må bra om man lätt har för att må dåligt och ibland blåser det lite med åt det ena hållet än åt det andra. Det är OK. Och vet du, vinden blåser aldrig åt bara ett håll, snart vänder det vännen!

***bamsekramisar*** 

Det var så lite så vännen! *bamsekram*

hihi...idag var jag på castinsamtal med dem från dokumentären. Fick en massa bra information och jag har goda förhoppningar att kunna övertala älskade mannen min nu. Jag håller er uppdaterade

nu ska lilleman få lite gröt och sedan ska jag natta honom och efter det, då ska jag läsa ikapp. Syns om en liten stund

*kramisar*

*kramisar till kajsalisa*

Vet du, det är OK. Du får också vara ynklig mellan varven, det heter...vänta....vad var det...jusst det, det heter att vara mänsklig

Hoppas att du slipper bli sjuk, för det är inte roligt att vara, varken som gravid eller icke gravid (fast blir du sjuk så är det mer synd om dig än alla icke.gravida ) Och att mannen kan vara hemma lite snart. Stånket och stönandet vid påklädning har jag inte så många tips mer än att ställ en pall i hallen, ha skor man inte behöver knyta och skohorn (världens bästa uppfinning)

Och slutligen. Du är gravid vännen....gå nu och gör en god mikrokaka (la ut ett gott recept i går ), sätt dig i soffan med en filt och bara va lite ynklig och tyck synd om dig själv. Helt i sin ordning och jag lovar att det kommer att kännas bättre i morgon!

*bamsekramisar*

Klart jag har

Altås, det absolut bästa tipset jag kan ge om en förlossning är: ANDAS!

Det kanske inte låter som ett så hett tips, men jag lovar att andning är allt! Hur du andas gör hur din kropp hanterar smärtan och det i sin tur påverkar hur du uppfattar den. Så när en värk kommer så fokusera INTE på "ajajajnukommervärkenochdenblirvärreochAJjävlarvadontdetgööööööör" utan fokusera allt på "andas in.........andas ut......andas in........andas ut"

sedan har jag märkt att för mig har det också hjälpt att tänka på havet. En värk är precis som en våg, den kommer, den stegrar, den når en topp och sedan avtar den igen och försvinner. så tankar på havet med fokus på min andning har för mig betytt skillnaden mellan att kunna hantera eller inte kunna hantera smärtan

Sedan kan man ju göra en massa annat också, men det går liksom inte att planera för bara för att tanken lät som en bra ide innan så betyder det inte alls att det känns bra när man är mitt uppe i födandet. Utan ta det som det kommer och prova dig fram vad som känns bra just då.

Och sedan är det vanligt att man kräks när man föder barn, så du inte blir förvånad. När barnets huvud passerar spinea (en punkt i bäckenet) så retas man till en kräkning. Helkonstigt för man mår inte illa eller nått utan helt plötsligt känner man bara att nu måste jag kräkas...och så gär man det. Inte världens roligaste grej att göra (jag har gjort det 3 av 4...minstingen kräktes jag inte, men han var även minst så det kan ju ha varit av betydelse) MEN å andra sidan kan jag säga att när huvudet har passerat denna punkt, då VET du att det inte är långt kvar

Nått mer så är det bara att fråga, jag älskar att prata förlossning

Men du vännen...du känner inte kanten där för kanten är ju faktiskt inte kvar där utan den finns nu högre upp
Livmodern i sig brukar kännas mjuk (förutom där bebis ligger då eller om man har en sammandragning) så det är helt i sin ordning.

*kram*