Plus igen efter mf/ma

Här är en till som inte sover på nätterna. sista tiden har det bara blivit enstaka timmar varje dygn. Jag är så uppe i varv, oroar mig, har ont, drömmer mardrömmar och vaknar... Eländigt är det, jag är så trött, men kan ändå inte sova.

På dagens besök på sjukhuset ansågs detta vara ett bekymmer, psykologen var tveksam till hur jag skulle orka en vaginal förlossning och tiden efteråt, så som jag mår nu. Hon ville jag skulle tänka på hurvida jag kunde tänka mig ett ks. Och så skulle hon prata med förlossningsläkaren till på tisdag, så att vi kunde ta upp saken till disskusion då.

Jag vet inte vad jag har för inställning till ks, är inte alls insatt... Helst vill jag nog föda vaginalt, men jag måste ju orka också. Vet inte om jag skulle ångra mig om jag valde snitt? Att jag gick miste om ngt liksom, för att föda barn är det häftigaste jag gjort... Samtidigt vet man ju inte vad man isf går miste om, alla förlossningar är ju så olika... Visst kanske jag vid snitt går miste om en kanonförlossning, snabb och komplikationsfri... Men jag kan ju lika gärna gå miste om 48 timmars helvete som slutar med akutsnitt liksom.

Får nog ägna lite eftertanke åt det här... Vet ju inte heller vad förlossningsläkaren har för såsikt om det hela, så vi får se...

CTG-kurvan såg iaf fin ut idag så besöket gick fort och lätt!

Tack för era tankar och åsikter!

Jag tänker emellanåt som du pinklove, att  det vore skönt med ett ks just för att slippa oroa sig för syrebrist och andra förlossningsskador hos barnet...  Och även för att det enligt vissa läkare är bättre för mitt inflammerade bäcken (reumatisk sjukdom). Men det är väldigt olika vad de tycker där, finns två "läger". Tredje fördelen då är väl just att det blir lättare för mig att orka.

Dock är även jag i riskzonen för förlossningsdeppresion, det är till och med så att vi (jag + sjukvården) räknar med att jag ska få det  (har haft det med första barnet,  och är dessutom deprimerad redan nu enligt läkarna, även om jag nakar till detta) så ur den synpunkten är snitt ju inte optimalt. Dessutom så har vi lantbruk, så det vore förstås bäst att slippa restriktioner på bärande mm. helst vill jag kunna bära hö och vatten till djuren, förlösa tackor mm rätt omgående... (Min stora dotter bär jag däremot aldrig, hon blir 5 och är stor för sin ålder, och jag har en trasig rygg och bäcken...) Och så är  ju ks egentligen lite emot mina ordinarie värderingar: jag vill ha det så naturligt som möjligt vad gäller det mesta i livet, och min "drömförlossning" är egentligen en 100% naturlig hemförlossning...

prommis: visst kan jag få sömntabletter, men jag vill inte det. Jag vägrar medecinera barnet, så är det bara...

Planen är ju ändå igångsättning nästa vecka, men om jag inte orkar kanske man kan göra ks istället, precis som ni föreslagit. Däremot, om de pga omognad inte kan göra igångsättning nästa vecka, utan det kanske dröjer 2, 3, 4 veckor till... Då är frågan hur man ska ställa sig. Hur mkt orkar jag, mitt psyke ochmin trötta, inflammerade kropp?

Gisses vad det skrivits i tråden sedan jag var innte vid lunch... Tyvär består ju 2/3 av tjafs, förbaskat tråkigt! Jag har nu TVINGAT mig själv att inte svara på tjafsinläggen, även om det rycker i fingrarna på mig... Kan väl rekomendera er andra att göra det samma, så måste ju tjafset rimligtvis självdö? Vore väldigt trist om tråden låstes pga de här fåneerna!

sofy:   

Du skulle bara VÅGA föda nu!!! Kom ihåg vad du har lovat, jag (m.fl.) ska faktiskt få ut våra små före dig!!! =)

Skämt å sido, hoppas allt går bra för dig, och att Devin stannar där inne ett tag till. V 33-34 är i tidigaste laget alltså... Ser fram emot uppdatering om let, vet inte om jag vågar lämna datorn ikväll!?! =)

På tal om intimrakning,....

Jag fattar verkligen inte hur man ska lyckas utan att bli omskuren på kuppen. Spegel hjälper dessvärre inte mig, jag ser ju inte ens spegeln under den här kalaskulan! ha ha!