Happiness skrev 2010-12-12 18:35:46 följande:
Haha jag ser detta spektakel framför mig....ni gav folket en riktig show....!!!! Ni skulle tagit betalt
. Vad var det du var så in i norden förbaskad över? Känslorna skruvas ju upp en sisodär 1000 grader när man är gravid också...åt alla håll och kanter. Själv är jag inne i en gråt period där ALLT är så sentimentalt och vackert. HAha...ingen hejd på det hela. Komiskt!
Bebisarna kan ju höra röster nu (tror det är runt v24) så man får ju passa sig vad man säger.
Men jag har märkt att om jag är orolig då är Sofia stilla men om jag gapar då rör hon på sig. Ska kolla in din magbild.. Skönt att komma tillbka i rutiner. Vad är det du jobbar med?
Hahahaha ja alltså nu i efterhand skrattar jag åt de, så typiskt oss när vi väl blir sådär förbannade! Ska dra grejen snabbt men kort.. får försöka iallafall ;) (
C är min man)
I fredags var vi på 25års fest för C's bästa kompis, vi var hemma kl 1 och han var införstådd med att vi skulle upp och iväg kl 9.30 dan efter. (Skulle på bröllop till en barndomsvän till mig, som han träffat 1-2 ggr kanske) Morgonen kommer och jag väcker honom 1 gång och 5 gånger, han säger 9.25 att han inte orkar åka me just då, han vill sova lite till. Helt ok iofs eftersom jag bara skulle fixa klänning till mig, men likförbannat blev jag sjukt irriterad då han LOVADE dan innan att orka upp den tiden.
Jaja, jag kommer hem igen 12.15 och hoppar in i en dusch, väcker honom IGEN 12.25 och säger att vi åker om senast 40 min. Han går upp surt för att han blivit väckt så sent, muttrar att han måste ha frukost o sätter sig i badet. Jag springer runt o fixar mig, gör frulle till honom samt försöker leta fram hans kläder som jag inte hittar. Han kommer ut 12.55 o är helt lugn. Jag försöker skynda på men han hittar inte heller kläderna han skulle ha (BRA planerat, verkligen!) det slutar med ett par stilrena jeans och en snygg pikétröja, det duger dock inte åt herrn så han blir SKITFÖRBANNAD o börjar skrika, vill inte gå på bröllopet o bli utskrattad osv.
Jag blir förbannad för han skriker på MIG som inte gjort de minsta fel, o säger att han får skylla sig själv som skulle dricka dan innan när han visste att vi skulle upp dan efter. Han blir mer arg o när vi kommer till Ringvägen me bilen öppnar han dörrn o hoppar ut (vi står vid ett rödljus då), jag TOKLACKAR o backar bilen (i körfältet.. hahaha!) och kör in på den enkelriktade gatan han sprang iväg på (jag kör alltså åt fel håll..) parkerar sen halvt på trottoaren o går ut o skriker på honom o komma tillbaka o sätta sitt arsle i bilen igen. Han kommer tillbaka o skriker utanför bilen, jag bryter ihop av ilska och frustration för nu är de bara 10 min kvar innan vigseln börjar! Och vi var inte ens framme.
Han VÄGRAR att följa med, jag är så arg så jag skakar. (Bebis låg o sov HELA tiden, ingen sammandragning ens, han vaknade på kvällen sen, haha!) Men jaja. Jag kör hem idiotjäveln som SOMNAR i soffan direkt. Aaaaah, behöver ja förklara hur arg jag blev då? ;) Jag öppnar alla fönster i vardagsrummet o tar bort täcket han lagt över sig så han ska frysa, sen tar jag me hans cigg så han inte har några när han vaknar, HAHAHA! Sen ringer jag hysteriskt bruden som säger att jag är så välkommen ändå på fikat, så jag åker dit och börjar gråta igen när jag kommer in, dom va sååå fina och jag va så ledsen för jag missade vigseln pga min idiot-adhd-man. Men det var ingen fara alls o dom va glada att jag kom alls, hon förstod läget då hennes numera man dagen innan gjort samma sak som C, hahahaa. Manligt syndrom? Suck.
Nä men de är kul nu i efterhand, men jävlar i mig va förbannad jag var. För att inte tala om honom.
Men sen kom jag hem till någon som skämdes REJÄLT, vi åkte o handlade o han lagade mat o lät mig välja vad vi skulle kolla för film på kvällen o allt, o när vi la oss låg han o skedade mig o klappade på magen haha, ångerfull jotack! ;)
Men de är ett spännande liv ibland, lite action sådär!
).
