Plus igen efter mf/ma

kajsa-lisa: Jag tänker på dig på torsdag. Fantastiskt att du ska få se din korv!!!! KRAM

Hej tjejer... här är det blödning igen Jag blir tokig på de här småblödningarna. Var på toa imorse och då var det där igen, mer än tidigare i graviditeten (två dagar har jag haft det tidigare, v 5 och 6). Jag blir ett nervvrak. Precis när jag slappnat av lite, som jag gjorde i helgen, är det där igen. Känner mig dock fortfarande gravid och har ont i brösten som vanligt. Och blödningen har avtagit, nästan inget kvar alls nu. Hoppas att det "bara" är ren och skär tortyr som tidigare.

Odd: Jag fortsätter att hålla mina tummar för dig och att allt ska vara lugnt nu. Välkommen åter!

Kajsalisa: Torsdag it is! Då ska jag också på vul (7+2). Det blir så nervöst att jag inte vet hur jag kommer att kunna ta mig dit ens...

Och Bjornis: På torsdag är det dags för dig med! Lycka till!

Torsdag it is!!!
Superläskigt. Får bara hoppas att blixten inte slår ner på samma ställe två gånger och att det faktiskt finns en liten krabat i hinnsäcken den här gången...

Kajsalisa, Bjornis och Sommaren - vilken spännande torsdag vi har att se fram emot här i tråden! Jag förstår om det är nervöst!! Håller tummarna för er allihop!!

Sommaren - vad trist att du blöder, förstår att du blir uppriven av det! Men du har inte ont eller så? Jag tror på ren och skär tortyr och inget värre. Kram!

Odd - vad skönt att det lugnat sig! Vad var det du skrev för några sidor sedan... "jävligt gravid tills motsatsen bevisats", var det inte så? Fortsätter att hålla tummarna för dig också!

Tack för uppmuntrande ord och kram! Det var goda hälsningar till oss alla! Jag håller med Odd - är också djävligt gravid tills motsatsen bevisats. Jag har ingen mensvärk - bara ont i brösten (vilket jag älskar nu för tiden ) och "känner mig gravid" (vad det nu innebär). Samtidigt så är jag mer luttrad nu än den månaden jag fick mf och var helt oförberedd. Nu är jag mer krass. Det värsta är den långa slitsamma längtan, blev gravid nu först på 14:e försöket. Dessförinnan nada. Men, som sagt Odd... djävligt gravid är jag nu...

Åh, vilka egoinlägg jag skriver här då, snacka om att gå upp i allt det här. Men jag är så glad för den här tråden och går ofta in och läser och följer er alla och det blir som en vila mitt i berg- och dalbanan.

Snart är det torsdag - tja na na na na....

Sommaren - luttrad är verkligen ordet. Jag kommer säkert att bli jättenervös när det närmar sig vul (29/6) men just nu känns det som sagt mest som att det skulle bli en glad överraskning om det var något levande där inne. Alltså, jag föreställer mig att jag skulle reagera på ungefär samma sätt som inför ett gravtest - nervöst, men inte så mycket mer än så. Förra gången var det gravtestet som visade att jag var gravid - den här gången blir det vul, om du fattar vad jag menar. Och sedan kan det ju ändå gå hur som helst. Förra gången var jag hysterisk, men nu har jag redan tagit ut besvikelsen i förskott. Fy fasiken vilken trist attityd.

Men som sagt, när det närmar sig blir det nog annat ljud i skällan . Min man är väldigt nervös redan. Han var så himla lugn förra gången och trodde allt skulle gå bra, nu är han helnipprig istället. Hur förhåller sig era män till graviditeten?

Sommaren2005; Ego är helt ok. Det är ju det vi finns till för, att stötta varandra när vi behöver det som bäst.
Stor kram!

TACK för allt du skriver! ÅÅÅH, vad jag känner igen mig i det du skrivit. Jättemycket. Jag var lite nervös men mest "jaha då får vi se hur det här går" när jag testade positivt nu medan min man blev överlycklig igen. Och jag ser också torsdagens vul som ett andra test. Men vi får väl se hur det är när vi väl är där... min stackars man försöker hänga med i svängarna. Han är också jättenervös, inte minst när jag ringer honom så fort det kommer blod på pappret... Stackare. Så jag har nog smittat av mig med min pessimism nu... Men det är inte så konstigt egentligen, eller hur? Vi vill ju det här jättemycket och önskar bara att allt ska gå bra. Visst kan man tycka att det är en trist attityd men samtidigt: det är som det är och vi kan inte känna annorlunda än vi gör. Hur långt är du nu i graviditeten? Min krasshet lugnade sig lite en bit in i v. 6+ men sen har förstås blödningarna mellan varven gjort mig helt bitter och förberedd på en repris av föregående mf... KRAM och tack igen för det du skrev.GulleKajsalisa! Tack för att jag fick ta plats. Jag behövde det verkligen som bäst nu. Stor kram tillbaks!

skitblödningar, men vi får ge oss fan på att det bara är någon som vill jävlas och att allting är bra därinne!

*kram på dig*

Sommaren2005 och Odd: Det KAN gå BRA trots blödningar! och det ska det göra för er denna gång! Håller tummarna!