Inlägg från: Party of five |Visa alla inlägg
  • Party of five

    BF November,2010 DEL 2

    Helen C skrev 2010-10-31 14:21:19 följande:
    Att sköta pojkar e mycke enklare på något sätt. Man behöver inte tänka så mycke på hur man torkar dom och sna grejer... Det e väl mer när man sätter på blöjan att ha snoppen nere
    Men lät ju inte så jätte kul om ditt bäcken. Hua mig lät ju riktigt läskigt.....
    Ja, för annars kissar de väl upp på magen?

    MammaD: ja, absolut! Men det är väl också ganska lätt för dem på fl att skicka hem dig om det varje gång varit olika bm, de sätter sig ju inte in i hela historien då inte. Eller? Håller tummarna att det är slut på din väntan och din värk snart.
  • Party of five

    Helen C: klaga så mycket du vill! Känns bättre att höra någon annan klaga när man själv också mår pyton...

    Har igår och idag kännt av ett enormt tryck neråt, så jag knappt kunnat gå. Och magen är såå spänd under naveln och mot blygden. Har också haft ett par starka förvärkar, men inget som gjort att jag tror att det är på G ändå. Men magen har sjunkit!!! Jag hoppas det innebär att babyn sjunkit neråt och blivit t ex ruckbar. Ska ju imorgon på koll, så får se vad de säger.

    Nu blir det iaf plättar med sylt och grädde!

  • Party of five

    Ja, nu är vi då hemma igen. Tack för alla grattisar på fb! Här är full rulle, så skriver lite snabbt (ok, det blev annars också en kort historia ) om min måndag!

    Vi hade tid för TUL 10:30 på måndag, och när läkaren kollat mig gav han följande utlåtande: 3 cm öppen och mjuk, allt för mycket vatten (Amniotic Fluid Index 27 (ska vara typ under 18 så här sent) och babyn uppskattades till 4,1 kg och mycket rörlig. Han kallade på överläkaren och de skickade upp mig till förlossningssalen. Vi fick gå på lunch och förbereda oss mentalt på att det skulle hända grejer snart och sedan gå till förlossningen. 13:30 tog de hål på hinnorna och så fick jag bara ligga på sidan med ctg:n. Fick inte stiga upp förrän huvudet kommit ner tillräckligt lågt. Ingenting hände (ja, svaga värkar, men typ svaga förvärkar fick jag bara). 15:30 lade de oxytocindropp svagt på. Kom någon enstaka värk, men inga svåra värkar. Blev tal om smärtlindring och jag sa att värmedyna och lustgas var det enda jag hittills använt. Så jag fick en värmepåse på magen och lustgasen färdig för användning. Kl 16 började småningom komma regelbundna värkar, kl 16:30 var jag fortfarande bara 3 cm öppen och hade 0,5 cm kanal kvar! Bm sa att de värkar jag hade gjorde ont pga av droppet, men de kom så ofta och höll i så kort stund att de gjorde ingen nytta än. De kunde inte skruva upp droppet heller för fort. Mina höfter gjorde skitont pga att jag bara fick ligga på sida, så kl 16:50 bad jag om att få stiga upp. Gick på toa och sedan satte jag mig på en stor boll bredvid sängen. Bad K ta foto på när jag satt och sög lustgas. Värkarna kom fortfarande som förut, bara att de blev hela tiden lite starkare. Kl 17:30 kom bm och sa att de måste hålla i minst 1 min och komma glesare för att göra någon nytta. Jag började gråta för jag tittade på ctg:n och sa att "hur många rutor är 1 min?!" för de höll ju inte i ens en ruta per gång, men kom lika tätt som de höll i. Kl 17:40 sa K att han ringer på bm för om jag har så ont nu hur har jag inte när det faktiskt är nära? Bm kom in och sa att det låter ju som att det händer grejer. De hjälpte mig upp från bollen och såg att huvudet redan var på väg ut. Två värkar så låg han på min mage. 4140 g och 51 cm. FÖRSTA förlossningen som jag inte skrek ett dugg! Bm sa att om fl skulle startat spontant hade nog min man fått agera bm på motorvägen, för det hade gått ännu fortare då. HUA! De var väldigt förvånade av att det gick så fort.

  • Party of five

    Kwackie: grattade dig på fb, men grattis här också!

    MammaD: ja, man är faktiskt sexig i de kläderna! Lycka till nu!


     


    Jag fick sova hela natten! Ok, visst vaknade jag typ 5 ggr, men då bara för att hjälpa honom få bröstet i mun. Härligt att sovamma! Nu sover han bara. Jag är pigg. Hoppas att det fortsätter så här... *håller tummarna*


     


    Min 2-åring som nyss blivit storasyster har vi däremot lite problem med just nu... Hon tog det väldigt hårt att jag var borta ett par dagar. Jag har försökt prata med henne och idag har jag gett hela förmiddagen åt henne, nu när jag kan sitta på golvet igen så har vi byggt klossar, lagt pussel och läst sagor. Hon har varit glad att få uppmärksamheten. MEN hon smäller till katten och oss och sparkar! Alltså, man får nog vara på sin vakt - och jag är livrädd att hon kommer åt att smälla till babyn! Varifrån får hon det? Hon har tidigare nog smällt till, men nu riktigt på allvar. Och vi slår aldrig här hemma, hon är inte heller på dagis - enda jag kan komma att tänka på är att hon sett min kompis son på 7 år göra så (han kan smälla till sin syster). Men hjälp, alltså - hur får man bort sådant här beteende??

  • Party of five
    Jojo 85 skrev 2010-11-04 13:44:59 följande:
    Libra: Jag tror inte att slag ät något som man får från någon annan alla gånger. Hon känner säkert en frustration i kroppen som måste komma ut på något vis o då blir det genom slag o sparkar. Jobbigt! Man får nog bara försöka prata lugnt o förklara att man inte får göra så o kanske fråga varför hon gör som hon gör. Hur mycket pratar hon? Förklara varför du varit borta mm.. ofta förstår barn mer än man tror.. men man kan behöva upprepa sej. Fortsätter det så hör efter med BVC om ni kan få hjälp där igenom.
    Ja, vi har pratat med henne och hon har sagt att hon var ledsen när jag var borta. Hon pratar jättemycket. Men nu är det också som att hon inte vill lyssna när man pratar. Jag har hållt om henne och berättat att jag förstår henne och tagit henne på allvar - sagt ord på hennes känslor som hon bekräftat. Hon har visat att hon uppskattat det. Jag har hela tiden (under sengraviditeten) sagt att jag längtar efter att få världens största kram av henne när min mage är borta - och det fick jag, har kramat henne mycket och sagt att det är så härligt att kunna krama henne och leka med henne igen (det tyckte hon om också). Jag tror att hon inte riktigt hittar sin nya "plats" i familjen. Visst tror jag att hon hittar den snart med lite hjälp. Men med de andra två äldre hade vi aldrig sådana här problem då de blev storasystrar första gångerna.
  • Party of five
    nica83 skrev 2010-11-04 13:47:48 följande:
    Det är verkligen svårt då alla barn reagerar olika. Jag vet att vår son var lite mer fysisk i 2-årsåldern, han testade gränser genom att puttas och ge små smällar. Det var också pga en gruffig period de hade på dagis, dvs alla barn där var lite extra fysiska och tog efter varandra. Men för Jonathan så var det en kort period som gick över och vi var tydliga med vad som var OK och inte. 

    Nu vet man ju dock inte om er dotter går igenom detta för att hon plötsligt har fått konkurrens i familjen. MItt bästa tips, vilket vi kommer att försöka med när lillasyster/lillebror kommer, är att engagera storasyskonet så mycket som möjligt. Jonathan vet att bebisen i magen också är hans bebis som han ska hjälpa till att ta hand om och det gör honom stolt. Det är sällan barn gör dem de älskar väldigt väldigt illa, visst små syskontyvnyp kommer det säkerligen bli men förhoppningsvis inte aggresiva "jag vill dig väldigt illa"-nyp.  
    Jag hoppas ja att vi får det att gå över snabbt just genom att engagera oss i henne (och det går ju bra nu när min man är hemma tre veckor, de äldre är i skolan på dagarna och han (hoppeligen) sover största delen av dagen. Hon har iof varit hela familjens ögonsten. Vi försöker hålla kvar den känslan nu (de äldre två är med på idén). För de är ju alla ögonstenar.

    Det var någon som frågade om namn. Vi hade namn klart, men nu har vi inte mera. För han ser inte ut som en Lucas... Så nu skrapar vi oss i huvudet och funderar...
  • Party of five

    Har inte läst det sista så förlåt att jag inte kommenterar. Jag har åkt på livmoderinflammation - igen, för fick det efter förra fl också. Då hade det blivit kvar en bit av fosterhinnan, nu ett hematom (tror de efter ul). Jag var till förlossningssjukhuset igår och kollade, för hade så ont i livmodern (som knivar) och kände mig inte bra. Hade stegring också när bm mätte. Förra gången lades jag in, skrapades och fick iv-antibiotika i fyra dagar. Var så rädd att hamna dit igen. Men nu fick jag ett par piller som skulle få livmodern att trycka ut det som fanns kvar, och så två antibiotikakurer. Går på starka smärtstillande och känner mig svag. Jag har varit skitorolig för det här hela graviditeten, och bm var underbar och tog mig verkligen på allvar och kollade extra noga att moderkaka och hinnor var hela, för att stilla min oro, och så var det ett blodkoagel! Jag kan inte fatta att jag har sådan otur. Ingentrevlig start på det nya mammalivet. Tur sover min pojke hela tiden, så jag får vila. Min man tar hand om hem och barn och mig.

  • Party of five

    Rosen: jag äter också värktabletter - samtidigt ibuprofen och paracetamol - annars kan jag inte röra mig alls, men min kille har inga magproblem av det, inte heller bajsar han så ofta (trots värktabletter OCH två antibiotika). Har du någon slags zinkpasta hemma? Natusan och Libero har bra. Det är kanon på röda rumpor!

    Barnen är mitt liv: jag hade också tre tjejer och fick nu en kille som idag är en vecka gammal!

    Min första förlossning (bf-4): haft värkar i två dygn och öppnade mig inte mycket trots det (var 1 cm öppen då jag kom till BB), så fick några piller som skulle hjälpa mig öppna mig eller sova. Åtta timmar senare var jag 4 cm öppen, bm tog hål på hinnorna, jag fick petidin för att jag var så trött, dottern föddes 11 timmar senare efter 38 min krystskede (fick syntocinondropp för att jag var värksvag i slutet)

    Min andra förlossning (bf+9): vattnet gick lite efter midnatt, värkar började 10 min senare med 3 min emellan. 3 timmar senare 4 cm öppen, öppnade mig de 4 sista cm på 15 min och krystade 7 min (asa fl-tid 5 timmar efter vattenavgång)

    Min tredje förlossning (bf+2): vattnet gick på eftermiddagen, värkar startade 10 min senare och vi åkte in. Var 3 cm öppen 1 timme efter vattenavgång. Värkar kom glest och öppnade mig 4 cm på 9 timmar, och de sista 3 cm på 1 timme. Krystade 2 min. (Asa-fl tid 12 timmar efter vattenavgång).

    Min fjärde förlossning (bf-6): igångsättning pga mycket fostervatten och rörlig bebis. Öppen 3 cm då de tog hål på hinnorna 13:30. Värkar börjar 15:30, men regelbundet 16:00. Öppen 3 cm ännu kl 16:45. Värkar kommer "hela tiden" men korta (höll i ca halv minut). 17:40 10 cm öppen och 17:45 är han född.

    Min livmoderinflammation är bättre. Var till bvc idag på 1 veckas koll, och sedan till laboratoriet på blodprov som BB skickat mig till och matbutiken - åååååh vad jag hade ont i livmodern efter det!! Jag kan fortfarande inte förstå att jag hade sådan otur att jag fick det IGEN?! Alltså, hur vanligt är det egentligen att det blir kvar rester efter fl som inflammeras? Håller tummarna att jag är på bättringen och inte symtomen återvänder när antibiotikan är slut...

Svar på tråden BF November,2010 DEL 2