popcornplaya skrev 2010-11-11 17:26:27 följande:
Hej alla i tråden. Tänkte uppdatera lite om vad som hänt oss men håll det gärna borta från Facebook då inte alla vet än.
Jag har i alla fall varit med om dom värsta dagarna hitills i mitt liv. Det började med att jag fick åka in med ambulans till akuten i tisdags kväll. Konstaterades att jag hade dubbelsidig lunginflammation. Blev inlagd och mådde skit och hade jätte, jätte ont. På onsdagen så fick vi i alla fall göra ctg och ultraljud för att se att allt var bra med bebis och allt så bra ut.
Sen på natten tyckte jag att jag började få lite förvärkar som känndes lite mer och att det kom flera efter varandra, fick ringa på sköterska som kontaktade förlossningen som skulle komma ner och ta en kik. Medans vi väntade på att dom skulle komma så gick vattnet, då var klockan 20 över 1 på natten. När barnmorskan kom sen vid tjugo i 2 så kände hon på mig och jag var då öppen 5 cm. Efter lite dividerande så körde dom i alla fall upp mig i sängen till förlossningen. Då var klockan ungefär 2 på natten när vi kom in på rummet. Kvart över 2 kom min man äntligen också, han hade fått skynda sig rätt bra..... Då hade krystvärkarna redan börjat men jag försökte att bara andas igenom dom. 02:25 så var hon ute sen i alla fall.
Var inte världens roligaste att föda barn när man mådde som jag mådde men när våran dotter kom ut så var vi världens lyckligaste. Nu var våran familj fullbordad....... Lyckan blev tyvärr väldigt kortvarig.......... Det visade sig tillslut att våran dotter har down.......
Så nu i princip så rinner tårarna för det mesta, har panik för framtiden och allt känns bara skit. Har svårt att ens titta på min dotter, vill inte ta i henne än mindre amma. Mår även fortfarande fruktansvärt dåligt och får antibiotika intravenöst.
Så jag tackar så fruktansvärt mkt för era grattis men jag har svårt att känna att det är nått att gratta............
Skriv som sagt inget om detta på facebook.......
Lider med dig men hoppas att du snart hittar styrka att ta hand om din flicka för hon behöver dig väldigt mycket. Förstår att allt detta måste kännas så frunktansvärt jobbigt. Kramar om.
Oj sorry caps... Sambon har gjort samma grej hihi 
jag måste väcka henne ofta och stoppa i henne vad jag kan. Men hon är slö och svårväckt... 
De va riktigt jobbigt psykiskt med för jag ville så gärna amma. Men nappen och pumpning så ordnade det upp sig tillslut. Hoppas det gör det för dig med! Det är verkligen en konst att amma.
