skruttnorpan skrev 2010-12-18 21:36:47 följande:
Hahaha, jag förstår PRECIIS vad du menar med att man blir fylld av kärlek av tanken på en liten, och det är en sån FIN känsla! Tänk då bara vad som kommer sprudla i en när man väl får hålla sin lill* i famnen! Det är SÅÅÅ långt borta, men känslan är så verklig att man nästan kan ta på den...
Önskar också att jag fick vara så naiv...men å andra sidan har hela den här resan lärt mig mycket. Om mig själv, om min partner, om vilka som är mina vänner och vilka som inte är det. Det har fått mig att omvärdera mycket i min vardag och att ändra mycket som jag tidigare gjort av gammal vana, men nu insett att jag inte bryr mig det minsta om. Får den här sagan bara ett lyckligt slut så kommer allt det här ha gjort mig till en bättre människa och mitt liv till en bättre plats för ett barn att växa upp i. Det är kanske därför allt har tagit sådan tid...som om bitarna var tvungna att falla på plats först...
Jag hoppas på det
Du tar verkligen orden ut ur min mun!!!!
Man märker vem som är ''dina riktiga vänner'' och vilka som inte är, och jag och sambon har fått ett starkare band tillsammans och jag har verkligen insett (när det gäller barn) Att man har hittat rätt man! Mannen som kämpar MED dig genom tårar och glädje att få den lilla knodden.
Jo exakt som du säger, den hära glädjen över att bli överöst med kärlek av den lilla knodden, känns så nära att man kan ta på den, jag kan sitta o föreställa mig en graviditetsmage där lilla knodden växer, o hela hjärtat fylls av lycka.
Jo exakt som du säger, och jag är säker på att det är snart ett lyckligt slut, både för mig och dig o alla andra här, det känns liksom att den här kärleken till den efterlängtade barnet bara stiger månad efter månad, känns som att knodden är omöjlig att få tag i tills alla bitar sitter på plats. Ju längre det tar, desso mer bara vill jag ha knodden!!!! Jag trodde från första början att det inte alls skulle vara så svårt att få knodden, trodde från första månad, men icke, här sitter man efter att tårarna tagit slut o ett par långa tårar och fortfarande inte fått knodden in i magen!
Försöker få bort den tanken...men den vill liksom leta sig in titt som tätt när jag ser hur bra det gått för alla andra. Känner någon igen sig?? 
Såååå fiiint! *snyftar*
