Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

ja mig får du gärna smitta, hade ju mitt förtsa missfall för snart ett år sedan men än är det inte över... nu får det snart lösa sig annars går jag sönder....

Ja vi får hålla tummen jätte hårt ;) Gjorde ni en missfallsutredning? skönt att läkaren hade fel, tycker eg inte man ska uttala sig om sådant försen man är 100% säker, de skapar bara oro...

Mycket handlar ju om rädsla, att man inte vågar tro på att det ska gå, om jag bara visste att allt skulle sluta bra skulle det nog inte vara lika "bråttom"...

Nja...bet hela började med att jag inte haft mens på flera år. Tyckte inte att det var konstigt eftersom jag idrottade väldigt mycket. I okt -09 lade jag ner elitidrottandet och började försöka gå upp i vikt. I Februari hade jag völ kanske haft någon typ av blödning, men fortf ingen mens. Sökte hjälp för det, men det framkom istället att jag hade en för liten äggbank och få äggblåsor i äggstockarna. De såg ut ungefär som att jag skulle vara 45-50 år gammal (är 26). Och som vi vet är det ju inte så lätt att bli gravid vid 50 års ålder. Läkaren rådde mig att börja försöka bli gravid så snabbt som möjligt, men kunde inte garantera att det går. Under årets lopp har jag även fått göra undersökningar på att livmoder och äggledare inte fungerar onormalt + att jag vid något tillfälle haft blodcystor på äggstocken  så att jag inte kunde påbörja behadnling. Står på kö för provrörsbef, men det är inte förr än oktober nästa år pga köerna. Tanken var att jag skulle börja testa med insemination, men först fick jag en cysta och kunde inte behandlas och efter det hade jag blivit gravid! Helt själv! Det slutade ju dock i missfall, men den känsla av att under kan ske som jag kände när jag fick + et var helt magisk!
Nu stänger kliniken för julen så det blir ingen provrörsbef innan 10januari. Försöker se det som att jag får en chans till på mig att fixa det här på egen hand...det gick ju en gång

Stämmer så- det du sa om att vara rädd att det inte ska gå. Jag känner ju stressen i att jag inte vet hur länge jag har ägg kvar. Har fått prognos på max 2 år från i somras. Tänk om man bara visste att det en dag skulle gå- GARANTERAT! Då skulle man säkert kunna ta det mer med ro.

Mjaaw och Natur- hur mår ni?

Odd o Röngen - ni är ju snart färdigbakade, härligt!! Tänk vad fort det gått, kommer ihåg när du ODD plussade, känns inte alls länge sen! Tack för lyckönskningarna, hoppet o bacillerna, jag suger åt mig som en svamp!! Känns trist att fortfarande hänga i den här tråden (även om den är helt underbar o världens bästa!!!) men har gjort det tillräckligt länge nu tycker jag o vill hemskt gärna komma över till plustråden!

Ego- tror äl är här, har haft jättemkt äl-flytningar de senaste dagarna. Tar ju inga tester längre, men har vant mig av med testberoendet (när det gäller äl, grav-test kommer jag nog aldrig att sluta med, inte innan jag blir gravid iaf!) Hoppas hoppas på ett fint plus på nyår!

Kram från mig

Vet ni...igår insåg jag hur långt alla i den här tråden har kommit!
Satt på en fika med en väninna som närmar sig 35. Jag övertalade henne att sluta med P-piller i höstas då jag själv fått erfara att man inte alltid blir gravid på ett kick. 
Trots att hon nu inte blivit gravid på 2 menstrautioner tänker hon skjuta på verkstaden fram till Mars för att hon har ett jobb där hon måste flyga på sensommaren och inte vill vara i tredje trimestern då. Hellst skulle hon vilja skjuta på det ännu längre så att hon får ett barn som kommer på första halvan av året så att det har större chans att bli bra i idrott, men kunde tänka sig att försöka i mars så att vi kanske kunde vara mammalediga i närheten av varandra.
Det är liiite risky att tänka så i 35års ålder, vilket jag tror att vi alla har insett här. Själv är man ju i det läget att vilket j-kla datum som hellst är PERFEKT; julafton-nyårsafton-midsommar- YOU NAME IT! Vilken dag som hellst är BÄST...bara det blir av.

Många av oss har ju dessutom redan gått igenom perioden av undran, undersökningar och utredningar eller är åtminstonne på väg att påbörja den nu. Jag insåg just att det år som passerat sedan vi försökte börja bli gravida kan knappast räknas som ett effektivt försöksår. Jag har ju knappt haft ÄL under året- frånsett de 4-5 månader som gått sedan jag fick Proleva och sedan dess har jag haft regelbunden ÄL och varit gravid en gång. Det är ju faktist när man har fått all hjälp som man verkligen kan börja med rättvisa premisser! Eller hur? Annars famlar man ju i blindo.

Så NU, tjejer! Nu kör vi - 2011 är VÅRAT ÅR!
KRAM    

Skruttnorpan - jag kan inte annat än att hålla med! Samtidigt kan jag avundas din väns naivitet, vore skönt att kunna ha den inställningen! Men för oss som får kämpa lite finns inga dåliga datum/tider på året/månader - precis som du säger, vilken dag som helst är bäst, bara det blir av!!! (Snart!!)

Men tycker du gör rätt i att försiktigt påpeka för din vän att barn är inget man beställer, det är något man eventuellt får.. Sen är det upp till henne.

Kram

O du - 2011 är bara såååå vårt år!!

Verkligen vårt år, inga fler mf/ma utan fina, friska barn hoppas vi på för 2011!

Kram på er gullosar