Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

BIM DECEMBER
13 dec- leaeva -(1försök efter mf okt, mf nov)
18 dec - Sugarrush (1 försöket efter mf nov, ma sep, mf juni) 
24 dec Natur ( 1 försöket efter ma januari, ma okt)
28 dec- Pinglan83 (2:a försöket efter 6mån gravförbud pga partiell mola apr - 10)
28-30 dec - Mjaaw (17:nde försöket efter mf aug -09)

BIM JANUARI
1 jan - Mimmi80 (9:e försöket efter 3 MF)
3 jan  - MCT79 - (3:e försöket efter mf sept -10, aug-10, X jan-10)
10-13 jan - Skruttnorpan (2:a försöket efter MF 15/11)
12-14 jan- Pixan ( mf feb-10 och mf april-10)

VI SOM VÄNTAR PÅ MENS ELLER NY ÄGGLOSSNING
Melitta (3:e försöket efter MF-maj-10 förväntad ÄL 23-24 juni
SoMa72 (väntar på mens efter mf i november)  
ÄL: 24-27 dec Skruttnorpan 

VI SOM TAR EN PAUS
Väntan på en liten
Anneh
soffy83

GRAVIDA
Vi som plussat (namn+BF):
Malten, BF 26/8 -2010
MCH, BF 8/9 -2010
LINO, BF 18/9 -2010
Mabaja, BF 27/9 -1010
MB73 BF 30/9 -2010
Gosemysan, BF 4/10 -2010
Nataliesliv 20/11 -2010
Mikaela 1/12 -2010
2 barns mamma84, BF 14/12 -2010
Anna TheSunshine BF 29/12 -2010
kajsalisa BF 2/1 -2011
PåvägMotSyskon BF 5-6/1 -2011
rontgensyrran BF 7/1 -2011
Bev BF 10/1 -2011
misslouie BF 17/1-2011
fröken SJ BF 23/1-2011
Sommaren2005 BF 24/1 - 2011
Odd BF 5/2-2011
Polarbjörnen BF 20/2 -2011
pinklove BF 6/3-2011
Smålandsjänta BF 5/3- 2011
Puttekulan BF 6/3-2011
Happiness BF 14/3-2011
Kolbodatjej BF 16/3-2011
Färnevik BF 28/3-2011 (6:e graviditeten, förhoppningsvis 2:a barnet...)
LittleJunia BF 30/3-2011
Längtan efter liten BF 3/4 2011
Bechi BF?
Sofy BF 26/4 2011
Havsklippan BF 26/4 2011
Muffe 80 BF 1/5 2011
Pancakes BF 1/6-2011
Mallanis BF 3/6 - 2011
annaj84 BF 24/6- 2011
Pilgrimmen BF 28/6-2011
LillaMy3 BF 9/7-2011
Tejj BF 28/7 -2011
Med två små BF 31/7-2011
Jania BF 8/8 - 2011
Atti BF 9/8-2011
Knuts76 BF 16/8-2011

Ack då gumman , ge inte upp! ''fan vilket neggo-inlägg'' - gumman du vet om att det är okej att skriva av sig faktist! Och jag läser nogrant och känner igen det du skriver, din syster har ingen anledning över att vara skitsur, det är du som ska vara det, jag förstår att hon skulle vara rädd att hon ska få missfall eller något när du sitter o pratar om det, men hon måste lika mycket acceptera att du blir ledsen över att du inte blir gravid just nu och också blir ''skitsur'' över att hon snackar om graviditet. Man kan lika gärna snacka om något som inte har med barn o göra för att båda ska må bra!
Jag måste ärligt talat säga att jag känner mig lika nere som dig, jo jag kanske är i fas 2 egentligen men mitt humör går inte upp för det, jag tror jag börjar ge upp snart, jag tror jag inte blir gravid alls överhuvudtaget och tycker att medicinen som jag tar just nu är i hela stora onödan.. Det är okej att tycka att livet är skit, att inget går bra, tänker oftast att vad skulle hända om jag hade ett litet springande pyre mellan bena på mig ?
Jag förstår hur du mår, och det är inget alls någon vill må, jag brukade smått prata med mamma förut om allt detta, hon brukade peppa mig, men det finns ingen som kan peppa mig förutom såklart ni som finner er i samma situation<3

Gumman snart är det våran tur, lita på mig! Kram

Hej på dig, o grattis för graviditeten (ifall jag inte grattat förr)

Ja absolut tycker att han är väldigt bra,medicinen heter Duphaston, jag har faktist ingen aning om den finns uppe i Sverige, men han bad mig börja i dag BIM+17 , alltså idag, en på kvällen o en på morgonen.
Jo jag tror jag har en aning om att det ska börjas runt äl, just för att den ska biverka.

Hur långt gången är du?

*Tar gärna emot gravbaciller,och en kram, KRAM!*

Jag förstår dig gumman, energin är borta och man vill verkligen inget annat än få de där JÄKLA plusset i stickan att lysa upp, att det ska vara så svårt att få fram 2 streck på en vanlig sticka, det krävs för oss månader av jobb just för att få det där plusset, och att ett liiiiitet pluss ska få våran lycka att bli total!
För er kanske det låter som en positiv situation jag är i, men jag vet inte känns ändå att allt är så hopplöst, känns att allting just nu är i onödan, har börjat gå över med att det inte blir några inom tid.

MEN här ska det ickes ge upp, vi ska nog alla kämpa för att få fram det där extra strecket som tyder på graviditet!Haha jo det var faktist lite uppmuntrandet det där, hade en lust att läsa det om och om igen just för att det vart peppande och ger ett litet extra hopp just nu när man är så nere!

Mjaaw- Förstå mig rätt, menade absolut inte att framställa det som att du har det lätt på något sätt! Tänkte snarast på att det var så härligt att höra att någon var i startgroparna på ett nytt försök! Vi vet ju alla att det inte är garantier för något...men jag upplever ändå alla nya försök som ett steg närmare...(när jag har en positiv dag). Hoppas hur som hellst STENHÅRT på att det funkar för dig den här gången!
Önskar det fanns något jag kunde säga för att få upp energin, men ibland kanske man bara ska låta sig vara nere ett tag.
Det finns inte en elitidrottare som fokuserar sin energi totalt på en uppgift i flera års tid - de har ALLTID en avbrottsperiod där de får vila mentalt. Den mentala vilan får inte vi i vår kamp. Inte konstigt att man tappar gnistan ibland!! Men verkar du bli kvar på backen för länge finns det en bunt med bruttor här för att få dig upp på fötter igen i alla fall

Å gumman, såklart jag förstår dig , nejdå det var inte alls så jag menade, nu kanske det var du som förstog mig fel, jag menade att jag tycker det är på ett annat sätt bra, att ni ser det positivt för mig :D
Hoppas stenhårt på att det är allas tur här!!!

Jo verkligen det har du rätt i , här finns det ingen vilan, vi kör månad efter månad.

Vi kör nu allihop och får till det hoppas jag!

Jag kanske missförstod, hade suttit och tentapluggat hela dagen så vissa analytiska celler hade nog gått och lagt sig  Hur som hellst skriver jag under på att det är dags för oss ALLA att få till det snart.
Kämpar mig igenom den (förhoppningsvis) sista mensdagen och vill bara att det ska börja närma sig ÄL så att jag får göra något aktivt. Att bara vänta står inte på min topp 10-lista

Nu ska jag ge mig ut på en liten längdtur innan jag åker in och skriver tenta! Sen är det HELG!

Godmorgon tjejer!

Grattis till fröet Junia, du får hoppa in i systertråden nu! Yähj!

Angående den här känslan att tröttna, luften går ur och allt bara känns helt åt helvete så förstår jag precis vad ni menar... man blir ju lite manodepressiv av det här... precis dagen innan mens, eller när mensen kommer så känns det som man inte kommer orka resa sig igen.. å sen efter äl så är man plötsligt på g igen, hoppfull och fylld av energi... kroppen ger "tydliga" singnaler och man tror att JA denna gången gick det vägen! Å sen besvikelsen.. när man inser att man tolkade kroppen fel.. (jag tror iofs att kroppen mest jävlas med oss...) denna avgrundsdjupa besvikelse...

Å jag är sååååå himla glad att jag har er här inne som förstår det här... även om min sambo är underbar så förstår han inte denna biten... hans månad är indelad i två delar... "mkt sex" och "lite mindre sex"... win win liksom!
Nu ska jag vara snäll, han har också blivit jätteledsen när mensen kommit men på nått sätt är det ändå inte han som tvingas kladda med bindor och ta värktabletter....

Tack för at ni finns, och nu är det helg snart! Några arbetdagar kvar och sen jul!

Godmorgon! Ja här kommer känslorna aom i en berg-o-dal bana, men mest tror jag att de inte blev något, kanske inte ens hade äl =( Men det här forumet funkar bättre för mig än en kurator, är det någon mer som blivit erbjuden samtalstöd?

God morgon på er tjejer!

Jag blev erbjuden det, fick en massa nr man kunde ringa om man ville ha extra stöd i samband med att läkaren konstaterade mitt MA förra julen. Det blev ju en skrapning också i mitt fall någon dag innan nyårsafton. Men jag kände precis som du att stödet ifrån denna gruppen räckte mer än väl. Fantastiska tjejer i denna tråden!

Jag har svårt att fatta att det redan gått ett år sedan dess. Tyvärr minns jag så väl hur jag satt på julafton på KK-akut och blödde. Och under tiden jag väntade på att bli mottagen kände jag mer och mer hur hoppet försvann, för jag blödde bara mer och mer. För att sedan läkaren konstatera att fostret mitt inte utvecklats normalt och inte hade ett hjärta som slog. Det var inte lätt att gå på julfest efter det!

Men nu är jag här nästan ett år senare och gravid i v 37+0 idag. Helt otroligt att man har kommit så långt. Snart så tittar min bebis fram och jag har fortfarande svårt att inse detta, trots min vikt uppgång på +15 kg förra veckan, sammandragningar, flera ultraljud med fina bilder på lillan, otaliga buffar och sparkar per dag, bebisgrejer överallt här hemma. Jag är överluycklig men fortfarande i nån slags förnekelsefas, tror inte på det förrens hon ligger i min famn.

Jag önskar av hela mitt hjärta att ni här inne får en fantastisk jul med den bästa klappen av alla ett litet pyre i magen. Med detta sagt så blåser jag in graviditetsbaciller över er ALLA och hoppas att min baciller är starkare än vinterkräksjukan och att ni ALLA blir "smittade" . KRAM PÅ ER!