Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Grattis till lyckat vul SoMa, och till graviditet flickanfin!

Ang ge upp eller inte.... Jag har tagit mensen relativt bra de senaste gångerna, tror hemligheten varit att ha en plan B att fokusera på, SÅ nu drar jag på 1,5 veckas semester, har planerat inzonterapi/ akupunktur 2- 3 ggr, samt att jag börjat med AC ( munkpeppar) igen. Nu j-drar ska det bakas bäbis!!!

Kramar på er alla!!

Tack!

Jaaa, så där ska det låta, that's my girl!  Ha en underbar semester nu och baka för fullt!

Kram på dig!

Kram tebax!! Ha en underbar tre veckors resa du med!!

Åh, stora tummar jowian!!

Klart det ska pixan, i augusti ska vi resterande plussa, det har jag bestämt! :)

Klart ni ska plussa då, brudar!

Ja, nu j-dra måste det vara vår tur... Och vet du vad, oavsett när våra "småfisar" kommer så kommer det att vara helt perfekta för de är just dessa som det är värt att vänta på. SÅ kände jag med dotter, hade jagh vetat att det var just henne jag väntat på hade jag lugnt kunnat vänta, tja i allafall ett halvår till!!!

Ha en underbar helg!!

Ja, det är sant... Det kommer vara värt all väntan, all sorg, alla tester, all ångest osv när det väl händer.. Men man vill ju nu!!! :)

Min mamma fick missfall ett par månader innan hon fick mig och hon har alltid sagt att det var hemskt men "hade jag inte fått missfall så hade jag aldrig fått dig!" Så tänk på det, när ni sitter där med era bebisar. Att hade det inte blivit missfall innan så hade ni inte fått just DEN individen som ni fick. Extremt klen tröst nu när man inte har någon alls, men kanske lite tröst när man väl sitter där med en ny familjemedlem som man lärt känna och inte vill byta för allt i världen.

Tjejer, ni som fått plus efter ma/mf.. hur/när har ni berättat och för vilka?
Jag berättade för två tjejkompisar och sambon med det samma..
Mina föräldrar och jag har en väldigt nära relation där man berättar det mesta..
Sambom samma med sina..

Jag vill skrika ut till hela världen att jag är gravid igen, men samtidigt är jag rädd för ännu ett mf/ma och att behöva berätta om det för alla med...

Hur gjorde ni och hur tänker ni göra ni som inte plussat än? 

Vi väntade ett par veckor sen berättade vi för föräldrar... kompisar har kommit lite undan för undan... vi har sagt att det inte är hemligt men att de inte behöver basunera ut det pga vad som skett tidigare..

Vi resonerar som så att det var ovärderligt med stödet när allt gick åt skogen, och varför inte dela med sig av glädjen också och inte bara sorgen? Sen beror det såklart på hur privat man är annars. Jag är rätt öppen som person.