• Anonym (rädd)

    Blodpropp i benet - rädd

    ag fick för tre dagar sedan veta att jag har en blodpropp i benet - djup ventrombos (DVT). Det kom som en total överraskning. Jag hade i några veckor varit lite öm i ena vaden och den var lite svullen - det skilde ca i halv cm i omkrets jämfört med den andra. Jag trodde att det kanske var en muskelbristning. Jag var hos läkaren två gånger som skrev ut anti-inflammatoriskt och smärtstillande. När det inte hjälpa skrev han en remiss till en ultraljudsundersökning av vaden - "för säkerhets skull". Och där får jag beskedet, DVT. Och sen skickar de iväg en och säger att man måste ta sig till sjukhuset. 

    Ingen vet varför jag har fått detta. Jag är inte överviktig, jag röker inte, ingen i släkten har haft proppar. Jag är i princip hälsan själv. Och nu detta. Visserligen har jag ätit p-piller i flera år, men de trodde att det var osannolikt att det skulle bero på det.

    Jag har börjat få ta medicin och sprutor, jag har varit på blodprov en gång redan och det är värdet stiger som det ska. Men...så började jag tänka på detta i dag när jag upptäckte att jag verkar ha tappat bort mitt Waran-halsband. Bara en sån sak. Att man nu måste bära något sådant runt halsen. Som pekar ut en som sjuk. Jag är bara 29 år!!! Jag fattar ingenting. 

    Och nu då?  Tänk om någon del av proppen lossnar och vandrar till lungorna?! Tänk om jag dör? Läste en artikel på nätet om en tjej som haft DVT och som sa att hennes vener nu är förstörda för alltid. Är det så? Jag vill bara gråta. Hur hanterar man detta? Mentalt alltså. Att gå från frisk till diffust "sjuk". Jag mår inte dåligt fysiskt. Min vad är knappt svullen, jag har inte ens ont i den. Men ändå är det så allvarligt. Har någon annan varit med om DVT?
    Kan ni berätta lite? 

  • Svar på tråden Blodpropp i benet - rädd
  • Anonym (rädd)

    Ja alltså venerna blir ju aldrig som förut. De har ju blivit lite skadade av proppen och fungerar inte precis lika bra som innan så det flesta lever ju med en viss svullnad jämfört med innan vad jag förstår. Min ena vad är iaf lite mer svullen än den andra, och enligt ssk:n så kan man inte hoppas på att allt blir som förut. 

  • Maddisen80
    Anonym (jag med) skrev 2010-12-18 16:26:16 följande:
    OK. Vilken tur att det inte var något!
    jo men de är jobbigt när de inte hittar något .
  • Maddisen80
    Anonym (rädd) skrev 2010-12-18 17:01:23 följande:
    Visst hjälper mediciner så det är ju skönt. Men tyvärr blir ju aldrig kroppen som den var innan man fick en blodpropp, även efter medicineringen. 
    jobbigt att de inte blir som innan :(
  • dahrma74

    Nu har jag tyvärr inte läst igenom hela tråden om någon redan skrivit om detta men jag har också haft 3 st dvt, 2 st i hö ben och 1 i armen. Jag är APC resistent vilket innebär att jag har en liten ökad risk för proppbildning, kanske du också är det? Ca 10% av befolkningen är det så det är stor risk att du är det om du inte har några andra faktorer. Så fort du börjar med behandling, i ditt fall Waran så är det ingen fara. Fråga mig inte varför för det är ju inte logiskt men det är vad min läkare har sagt till mig. Är insatt på livslång varanbehandling, inte så kul när man är 36 år. Fick min första propp hösten 2004. Hoppas det går bra för dig och att det var en engångsföreteelse.
    Kram på dig....

  • knasigflikka
    Anonym (jag med) skrev 2010-12-17 16:51:33 följande:
    Och nu då? Du ska väl koagulationsutredas hoppas jag? Eller är du utredd redan? Använder du stödstrumpa?
    ja alltså jag har väl utretts tillräckligt tycker dom på koagulationsmottagningen, de har tagit alla tester de kan ta och det visade sig att jag har en minimalt ökade risk för proppar, men jag fick propparna tack vara ppiller. Stödstrumpan ska få sitta på hela livet så mycket som möjligt, jag ska vara försiktigt med typ.. ja allt nästan, får inte resa för långt bort utan sprutor och när jag blir äldre så kommer jag har en jättestor risk för proppar, vilket är riktigt jäkla roligt att veta..
    Medusan skrev 2010-12-17 21:59:05 följande:
    Vi är lika gamla du och jag

    Jag har också haft lungemboli (eller har antar jag, för det upptäcktes i mitten på september). Berätta jättegärna om hur du haft det med lungorna i början, mitten och långt efter. Jag har mycket känningar i lungorna och är ofta väldigt orolig för det och det vore därför intressant att höra om andras erfarenheter. Har de kontrollerat din lungkapacitet och konstaterat att den är nedsatt alltså?
    knasigflikka skrev 2010-12-17 13:16:35 följande:
    Hej!
    Jag är en 17 årig tjej som åkt på en större propp i vänsterbenet, en större i magen och sen flera små längsmed samma ben. Jag har bahandlats sedan april 2010 och jag avslutade min behandling igår kväll. Men jag fick bara höra att jag kan avsluta tvärt, åt 4 tabletter och 3 st 3 ggr i veckan.

    Jag är verkligen livrädd för vad som kan hända nu, jag känner massa konstiga saker i benet, det har jag gjort i över en vecka, och det är precis som när jag fick proppen, samma känsla liksom, typ som att man kan känna propparna och att blodet inte kommer förbi.. Och jag har även hemskt tydliga vener på hela baksidan av mitt ben och de syns även nere på magen, ser förjäkligt ut, har ni haft så också och har det kanske försvunnit lite?
    Jag känner verkligen igen mig i det du säger med att det är jobbigt med att man hela tiden känner saker som man direkt får panik över, det är fan inte roligt alltså.. 
    Skönt för dig att du slipper behandling nu men jobbigt att det inte känns så bra i vaden. Det verkar vara vanligt att det känns så så det är säkert inget, men jag förstår absolut att du känner dig jätteorolig (jag nojar redan över att avsluta behandlingen trots att det är flera månader kvar på den för mig). Hur märkte de att du hade propp i magen?
    Ja jag har märkt nu när jag läst lite på nätet att det verkar vara rätt så vanligt att det känns i benet eller där man nu har proppar, så det lugnar mig väl lite men inte så värst mycket, finns inte så mycket man kan göra åt en hederlig noja och oro om att man ska dö vilken sekund som helst.
    Jag förstår att du är nojig, det är ändå en trygghet att veta att man är "skyddad" för att blodet är för tunt för att det ska kunna bli proppar.

    Jag märkte att det fanns i magen eftersom att jag inte kunde stå upprätt. Eller egentligen så var det väl benet jag kände mest eftersom jag hade så många proppar, jag kunde inte gå på benet alls, det var helt otroligt hur ont det gjorde, och jag var även tvungen att hålla mig konstant dubbelvikt för jag kunde inte räta ut mig. Det var nog pga att det satt i magen med, den sitter långt ner på vänstersidan med, precis under midjan.
  • knasigflikka
    Anonym (rädd) skrev 2010-12-18 17:30:44 följande:
    Ja alltså venerna blir ju aldrig som förut. De har ju blivit lite skadade av proppen och fungerar inte precis lika bra som innan så det flesta lever ju med en viss svullnad jämfört med innan vad jag förstår. Min ena vad är iaf lite mer svullen än den andra, och enligt ssk:n så kan man inte hoppas på att allt blir som förut. 
    Men det kan finnas hopp, för jag har haft flera små proppar i hela vänsterbenet och en stor vid innersida lår, och mitt ben är inte svullet längre som det var i början, det svullnar inte alls längre, inte synligt i alla fall. Men äckligt synliga vener har jag däremot, hela mitt ben är blått och ser verkligen hemskt ut, så visst blir det inte som förr, men det kan ju bli bättre ju mer de nya blodkärlen som bildats för att hjälpa utvecklas och när deras kapacitet ökar så borde det inte bli lika påfrestande för de "sjuka" venerna kanske?
  • Medusan
    Knasigflikka

    När gjordes din utredning? Om det var när din waranbehanlnings inletts så bör den göras om för blodet blir ju direkt annorlunda så fort man börjar med waran. Jag ska göra en sådan utredning ett par veckor efter avslutad behandling är det sagt.

    Vem har sag att du ska vara "försiktig med allt" som du säger och att du bör ha stödstrumpa hela livet och varför? Om man har kraftiga anlag för blodproppar kan det vara rimligt tycker jag men inte när man som du har små? Funderar också på varför risken för blodproppar skulle vara så jättestor när du blir äldre? Många frågor, svara på det du orkar och ignorera resten

    Jag har inga problem alls med att ena benet är mer svullet än det andra, inte ens om jag skippar stödstrumpan någon dag blir det så så absolut att det inte behöver bli så för alla.

    Har för mig att det kallas posttrombotiskt syndrom det vissa kan få efter DVT (vilket innebär att venerna är skadade för alltid och att man bör bära stödstrumpa) men om jag förstått det hela rätt så är det långt ifrån alla som drabbas av det så jag tror absolut att det finns hopp
  • Medusan
    Anonym (jag med) skrev 2010-12-18 16:13:01 följande:
    Ok. Ja, då kan man ju bli svullen om benen förstås. Vad skönt att det inte var propp! Vet du vad det var för prov som visade att du skulle ha propp? D-dimer?
    D-dimer är ju standardprovet vid misstanke om blodpropp. Man brukar säga att det kan användas för att utesluta propp men ej för att bekräfta eftersom att värdet kan bli förhöjt av allt möjligt (inflammationer, graviditet osv). Om det ligger under ett visst värde kan man dock utesluta propp eftersom att värdet allti blir förhöjt om man har propp.
  • Medusan
    Maddisen80 skrev 2010-12-18 16:01:02 följande:
    ts de är inte roligt att du har blodpropp ,men om du får medicin för de försvinner de säkert ,jag trodde att jag hade blodpropp för jag är varm+svullen men jag har vätska i benen ,men blodprovet visar att jag har propp ,men dem hittar ingen. men de sa åt mig att jag ska köpa stödstrumpor med
    Fick du inte genomgå någon rötngen eller ultraljud? Det är det enda sättet att veta om det är proppar eller ej. Finns inget blodprov som med säkerhet säger att det är propp.
  • Medusan
    Anonym (rädd) skrev 2010-12-18 15:25:48 följande:
    Medusan - Men ett värde runt två borde väl räcka? Tanken är väl att man ska ha mellan 2 och 3. Det är ju så knepigt med Waran att det tar ett tag innan värdet ökar när man börjar ta fler tabletter så om man tar i för mycket så kan man lätt hamna i alldeles för höga värden. För mig tog det väldigt lång tid att komma upp i 2.0 och sen dess pendlade jag en del mellan 3 och 2. Mot slutet sänktes värdet en del trots att jag tog fler tabletter så då låg jag på ca 7 - 8 tabletter dagligen för att behålla ett värde runt två. 
    Jag skulle känna mig tryggare med att ligga närmre 3 än 2. Om det skulle vara så att jag är så proppbenägen att jag hör till den skara som kan få nya proppar under behandling så är det bättre att ligga i övre halvan (jag nojar rätt mycket över det eftersom att min syrra också haft samma som jag så det känns som att det är rätt så troligt att jag har anlag för det, suck!). Dock så hade jag ett helt gäng riskfaktorer när jag fick mina proppar så jag hoppas hoppas hoppas att det var dessa som och ej anlag som gjorde att jag drabbades.
    Anonym (rädd) skrev 2010-12-18 15:28:23 följande:
    Nu när vi ändå är några stycken här; var köper ni era stödstrumpor? Vilket märke/kompressionsklass mm? Hur ofta köper ni nya? Jag köper mina på nätet och köper JOBST Ultra Sheer. De går sönder lite då och då så jag har köpt på mig några par som jag växlar mellan. Hur många par har ni andra? 
    Jag använder bara de stödstrumpor som jag fick av sjukgymnasten. Det är en speciell typ av strumpa som är till för ben som man haft DVT i (mycket kraftigare kompression än sådana man köper på apotetk eller liknande). Har inte du fått några sådana? Vet dock att det finns många fina att köpa i webbutiker på nätet och jag kommer köpa på mig många sådana sen när jag ska sluta med de strumpor jag har nu (efter ett år). Googla på snygga stödstrumpor vettja

    Jag tvättar inte mina varje dag, skulle alrig palla att hålla på med det, tvättar dem när de börjar lukta lite skumt
Svar på tråden Blodpropp i benet - rädd