Blodpropp i benet - rädd

ag fick för tre dagar sedan veta att jag har en blodpropp i benet - djup ventrombos (DVT). Det kom som en total överraskning. Jag hade i några veckor varit lite öm i ena vaden och den var lite svullen - det skilde ca i halv cm i omkrets jämfört med den andra. Jag trodde att det kanske var en muskelbristning. Jag var hos läkaren två gånger som skrev ut anti-inflammatoriskt och smärtstillande. När det inte hjälpa skrev han en remiss till en ultraljudsundersökning av vaden - "för säkerhets skull". Och där får jag beskedet, DVT. Och sen skickar de iväg en och säger att man måste ta sig till sjukhuset. 

Ingen vet varför jag har fått detta. Jag är inte överviktig, jag röker inte, ingen i släkten har haft proppar. Jag är i princip hälsan själv. Och nu detta. Visserligen har jag ätit p-piller i flera år, men de trodde att det var osannolikt att det skulle bero på det.

Jag har börjat få ta medicin och sprutor, jag har varit på blodprov en gång redan och det är värdet stiger som det ska. Men...så började jag tänka på detta i dag när jag upptäckte att jag verkar ha tappat bort mitt Waran-halsband. Bara en sån sak. Att man nu måste bära något sådant runt halsen. Som pekar ut en som sjuk. Jag är bara 29 år!!! Jag fattar ingenting. 

Och nu då?  Tänk om någon del av proppen lossnar och vandrar till lungorna?! Tänk om jag dör? Läste en artikel på nätet om en tjej som haft DVT och som sa att hennes vener nu är förstörda för alltid. Är det så? Jag vill bara gråta. Hur hanterar man detta? Mentalt alltså. Att gå från frisk till diffust "sjuk". Jag mår inte dåligt fysiskt. Min vad är knappt svullen, jag har inte ens ont i den. Men ändå är det så allvarligt. Har någon annan varit med om DVT?
Kan ni berätta lite?