• Anonym (rädd)

    Blodpropp i benet - rädd

    ag fick för tre dagar sedan veta att jag har en blodpropp i benet - djup ventrombos (DVT). Det kom som en total överraskning. Jag hade i några veckor varit lite öm i ena vaden och den var lite svullen - det skilde ca i halv cm i omkrets jämfört med den andra. Jag trodde att det kanske var en muskelbristning. Jag var hos läkaren två gånger som skrev ut anti-inflammatoriskt och smärtstillande. När det inte hjälpa skrev han en remiss till en ultraljudsundersökning av vaden - "för säkerhets skull". Och där får jag beskedet, DVT. Och sen skickar de iväg en och säger att man måste ta sig till sjukhuset. 

    Ingen vet varför jag har fått detta. Jag är inte överviktig, jag röker inte, ingen i släkten har haft proppar. Jag är i princip hälsan själv. Och nu detta. Visserligen har jag ätit p-piller i flera år, men de trodde att det var osannolikt att det skulle bero på det.

    Jag har börjat få ta medicin och sprutor, jag har varit på blodprov en gång redan och det är värdet stiger som det ska. Men...så började jag tänka på detta i dag när jag upptäckte att jag verkar ha tappat bort mitt Waran-halsband. Bara en sån sak. Att man nu måste bära något sådant runt halsen. Som pekar ut en som sjuk. Jag är bara 29 år!!! Jag fattar ingenting. 

    Och nu då?  Tänk om någon del av proppen lossnar och vandrar till lungorna?! Tänk om jag dör? Läste en artikel på nätet om en tjej som haft DVT och som sa att hennes vener nu är förstörda för alltid. Är det så? Jag vill bara gråta. Hur hanterar man detta? Mentalt alltså. Att gå från frisk till diffust "sjuk". Jag mår inte dåligt fysiskt. Min vad är knappt svullen, jag har inte ens ont i den. Men ändå är det så allvarligt. Har någon annan varit med om DVT?
    Kan ni berätta lite? 

  • Svar på tråden Blodpropp i benet - rädd
  • Anonym (rädd)

    Men jag gjorde ingen röntgen i början utan de undersökte vaden med ultraljud och det är väl inte farligt? Och sen är det väl ganska relevant att veta om blodproppen är borta så att man kan anpassa sig efter det och inte bara vänta på att få en igen innan man gör något nästa gång. Det känns lite läskigt att inte alls ha kolla på om den håller på att växa tillbaka. Samma sak med om venerna är skadade och hur mycket; man bör väl även där få ledning av deras tillstånd för att avgöra hur länge man ska gå med stödstrumpa mm.  Är det förresten rimligt att använda en sån i ett eller två år? Hur vet man hur länge? Det känns som att allt sådant skulle bli mycket mer tydligt med en ordentlig uppföljning istället för gissningar baserade på statistik. 

    Värdet låg förresten på 2.3 idag så inga fler sprutor för tillfället! 

  • Anonym (sjuksköterska)

    Jag gissar bara att man måste göra kontraströntgen för att se hur kärlen ser ut (dvs skadan), proppen ses ju på ultraljud, precis som du säger. Jag har inte hört talats om att patienter gör vare sig ultraljud eller kontraströntgen efter en konstaterad propp och gissar därför att det är ovanligt. (Har jobbat inom invärtesmedicin och primärvård i 15 år). Venerna bildar nya vägar runt proppen, så kallade kollateraler. Kroppen lagar sig själv med andra ord. Mycket av behandlingar bygger på forskning som gjorts på tidigare patienter och därifrån har ju läkarna fått sina kunskaper och man baserar vården på dessa studier. Man får inte gissa när man behandlar patienter och det tror jag knappast att läkarna gör heller. Problemet kanske är att de uttrycker sig dåligt och informerar för lite så att det verkar så. Jag tycker du ska skriva ned alla dina frågor och försöka få ett besök eller en telefontid med din läkare så att du får veta det du önskar veta.  Tror att du skulle känna dig lugnare då. Vad skönt att värdet låg bra!

  • Anonym (rädd)

    Tyvärr verkar det ont om läkartider nu så jag väntar fortfarande på min utredning. Den kommer nog inte bli av förrän om tidigast en månad verkar det som. Men men. Kanske får jag då lite bättre svar. 

    Jag hoppas verkligen att de inte gissar. Men det lät lite så när sköterskan berättade. Att man har genom studier kommit fram till ditten och datten och då gäller nog det för dig också. Fast rent statistiskt borde jag inte ens ha fått en blodpropp så det känns inte som en tröst att titta på statistiken.  

  • Anonym (rädd)

    Det är ju så varmt ute och då vill man ju helst kunna gå i klänning någon gång utan denna stödstrumpa. Mitt ben verkar inte alls vara svullet längre. Var det någon av er som struntade i strumpan någon dag då och då? Eller måste man ha den hela tiden?

  • Anonym (lungemboli)

    Hej igen!
    Nu har jag varit hos läkaren som tagit en massa prover. Idag ringde hon upp och sa att jag måste ha järntabletter då feratinet (tror det hette nåt sånt) var nästan obefintligt i kroppen. Detta och att jag har ett väldigt lågt blodtryck gör att det svartnar hela tiden. hb-värdet låg i underkant på skalan också sa hon. Jag är ändå glad att det inte var nåt annat och hoppas nu att jag ska få ordning på yrseln.
    Sen pratade hon om vikten av att inte stressa, att anstränga hjärtat så det får jobba, men ändå inte för mycket så jag blir för flåsig. Svår balansgång det där..

  • Anonym

    i som verkar kunna detta med proppar, är det samma som ni har haft som gör att man får proppar i huvudet?

    Jag var inne akut för snart ttre veckor sedan och de misstänker att jag har haft en liten propp i huvudet.
    Jag äter nu tombyl och något mot blodfetterna.

    Jag går och väntar på besked från MR som jag har gjort för att se om jag har några skador på hjärnan 

  • Anonym (lungemboli)

    Som jag fattat det är en propp i hjärnan samma sak som en stroke, en i hjärtat kallas hjärtinfarkt och en i lungan kallas lungemboli. Rätta mig om jag har fel.
    Hur mår du då? Känner du av den och hur yttrade sig den proppen, alltså på vilket sätt märkte du den?

  • Anonym (66)
    Anonym (lungemboli) skrev 2010-07-02 23:57:20 följande:
    Som jag fattat det är en propp i hjärnan samma sak som en stroke, en i hjärtat kallas hjärtinfarkt och en i lungan kallas lungemboli. Rätta mig om jag har fel.
    Hur mår du då? Känner du av den och hur yttrade sig den proppen, alltså på vilket sätt märkte du den?
    Det var ingen propp tack och lov. Är hemma på nattpermis från neurologen.
    Halva mitt ansikte och min höger arm har domnat bort och innan hängde halva ansiktet men detr gått över.

    Nu luter läkarna att jag har en infektion i huvudet som ger symptomen, då jag har haft feber och har fruktansvärd huvudvärk.
    Ska ta ryggmärgsprov i morgon.

    Tack för du svarade.

    Jag blev sämre så vi åkte in akut i stället för att vänta på svaren från MR DT.scanen osv
  • Anonym (lungemboli)

    Men oj, det lät inget bra! Hoppas du får bra hjälp och mår bättre snart.

  • Anonym (rädd)

    Hur har det gått, Anonym (66)? Hoppas du mår bättre!

Svar på tråden Blodpropp i benet - rädd