• Anonym (rädd)

    Blodpropp i benet - rädd

    ag fick för tre dagar sedan veta att jag har en blodpropp i benet - djup ventrombos (DVT). Det kom som en total överraskning. Jag hade i några veckor varit lite öm i ena vaden och den var lite svullen - det skilde ca i halv cm i omkrets jämfört med den andra. Jag trodde att det kanske var en muskelbristning. Jag var hos läkaren två gånger som skrev ut anti-inflammatoriskt och smärtstillande. När det inte hjälpa skrev han en remiss till en ultraljudsundersökning av vaden - "för säkerhets skull". Och där får jag beskedet, DVT. Och sen skickar de iväg en och säger att man måste ta sig till sjukhuset. 

    Ingen vet varför jag har fått detta. Jag är inte överviktig, jag röker inte, ingen i släkten har haft proppar. Jag är i princip hälsan själv. Och nu detta. Visserligen har jag ätit p-piller i flera år, men de trodde att det var osannolikt att det skulle bero på det.

    Jag har börjat få ta medicin och sprutor, jag har varit på blodprov en gång redan och det är värdet stiger som det ska. Men...så började jag tänka på detta i dag när jag upptäckte att jag verkar ha tappat bort mitt Waran-halsband. Bara en sån sak. Att man nu måste bära något sådant runt halsen. Som pekar ut en som sjuk. Jag är bara 29 år!!! Jag fattar ingenting. 

    Och nu då?  Tänk om någon del av proppen lossnar och vandrar till lungorna?! Tänk om jag dör? Läste en artikel på nätet om en tjej som haft DVT och som sa att hennes vener nu är förstörda för alltid. Är det så? Jag vill bara gråta. Hur hanterar man detta? Mentalt alltså. Att gå från frisk till diffust "sjuk". Jag mår inte dåligt fysiskt. Min vad är knappt svullen, jag har inte ens ont i den. Men ändå är det så allvarligt. Har någon annan varit med om DVT?
    Kan ni berätta lite? 

  • Svar på tråden Blodpropp i benet - rädd
  • Anonym (rädd)

    Pratade med en sköterska idag som sa att OM det uppkommer en ny propp så tar det minst sju dagar för den att bildas från det att man slutar ta waran och sen ca ytterligare sju innan man känner av symptom. Och sen är det tydligen så att största risken för "återfall" finns just de första månaderna efter avslutad medicinering.

    Då jag ännu så länge minskat min dos waran men inte avslutat helt så trodde hon att risken var ganska liten för att det var en ny propp men tyckte att jag skulle avvakta några dagar och se hur det kändes.

    Sen sa hon också att det är många som just säger att det känns i benet när de avslutar behandlingen. Att benet känns lite stelt eller att blodet känns lite mer tjockare. Hoppas därför att det inte är något särskilt med det jag känner av.

  • ingvild01
    Medusan skrev 2010-12-15 13:17:47 följande:
    Undrar hur det kommer sig att vissa bara ombeds ha stumpor ett år medan andra ska ha den livet ut?  Varför menar de på att du ska ha dem livet ut?

    Har du haft besvär med det drabbade benet långt efteråt?

    Många frågor blir det, det är alltid guld värt att få svar från någon som varit med om detta för länge sen och gått igenom hela processen så att säga.
    Hej, nu är jag här igen! Det har blivit gjort speciella ultraljuds us av mina ben, efter att läkaren fått svar på denna us fick jag veta att jag jag ligger i högriskgruppen för att drabbas igen,därför skulle stödstrumporna användas livet ut.
  • Anonym (jag med)

    Jag är 31 år och fick min första propp år 2000. I bäckenet i kärl som går från vänster ben Hade p-piller och man har även konstaterat APC-resistens och MTHFR-mutation. Hade Waran i flera år och sattes sedan över på Trombyl. Fragmin under graviditeterna. För några år sedan valde man ändå att avsluta Trombylbehandlingen också och då fick jag tyvärr en ny propp efter ett år ungefär. I lungan.

    Jag har fortfarande besvär från vänster ben samt nedsatt lungkapacitet. Behandlas nu på livstid. slarvar med stödstrumpan men jag borde skärpa mig.

  • Anonym (jag med)

    Kan tillägga att även jag är "hälsan själv". Fysiskt aktiv. Smal. Bra blodfetter. Röker inte. Men för mig var det ju genetiken i kombination med p-piller.

  • knasigflikka

    Hej!
    Jag är en 17 årig tjej som åkt på en större propp i vänsterbenet, en större i magen och sen flera små längsmed samma ben. Jag har bahandlats sedan april 2010 och jag avslutade min behandling igår kväll. Men jag fick bara höra att jag kan avsluta tvärt, åt 4 tabletter och 3 st 3 ggr i veckan.

    Jag är verkligen livrädd för vad som kan hända nu, jag känner massa konstiga saker i benet, det har jag gjort i över en vecka, och det är precis som när jag fick proppen, samma känsla liksom, typ som att man kan känna propparna och att blodet inte kommer förbi.. Och jag har även hemskt tydliga vener på hela baksidan av mitt ben och de syns även nere på magen, ser förjäkligt ut, har ni haft så också och har det kanske försvunnit lite?
    Jag känner verkligen igen mig i det du säger med att det är jobbigt med att man hela tiden känner saker som man direkt får panik över, det är fan inte roligt alltså.. 

  • Medusan
    Anonym (rädd) skrev 2010-12-15 18:21:59 följande:
    Pratade med en sköterska idag som sa att OM det uppkommer en ny propp så tar det minst sju dagar för den att bildas från det att man slutar ta waran och sen ca ytterligare sju innan man känner av symptom. Och sen är det tydligen så att största risken för "återfall" finns just de första månaderna efter avslutad medicinering.

    Då jag ännu så länge minskat min dos waran men inte avslutat helt så trodde hon att risken var ganska liten för att det var en ny propp men tyckte att jag skulle avvakta några dagar och se hur det kändes.

    Sen sa hon också att det är många som just säger att det känns i benet när de avslutar behandlingen. Att benet känns lite stelt eller att blodet känns lite mer tjockare. Hoppas därför att det inte är något särskilt med det jag känner av.
    Hur är det med dig nu? Känns det fortfarande konstigt. När man läser vad andra skrivit verkar det ganska vanligt att man kan känna lite extra efter att man slutat så det är säkert inte konstigt men samtidigt ska man ju inte låta bli att kolla upp saker heller om man har en stark oro eller känsla för att något är fel på riktigt.
    ingvild01 skrev 2010-12-16 05:09:36 följande:
    Hej, nu är jag här igen! Det har blivit gjort speciella ultraljuds us av mina ben, efter att läkaren fått svar på denna us fick jag veta att jag jag ligger i högriskgruppen för att drabbas igen,därför skulle stödstrumporna användas livet ut.
    Ok, på så sätt. Jag skulle också vilja göra ett sådant UL på mina ben för jag har länge misstänkt att jag har lite dålig blodcirkulation i benen (är alltid kall om fötterna och ofta lite blåaktig i hudfärg om fötterna osv). Hade du märkt av några problem med benen innan du fick dina proppar?
  • Anonym (rädd)

    Mitt ben har plötsligt blivit lite bättre. Har ännu inte helt slutat med Waran, och blev tvungen att flyga iväg på en begravning lite plötsligt, så jag fick en fragminspruta utskriven som jag tog igår. Men ännu så länge känns det bra. Jag har hittills bara gjort ett utredningsblodprov men i och med att det var under behandlingen så kunde man inte se alla faktorer. Men på de som gick att se så verkar det inte som att jag hade några genetiska anledningar till proppen. 

  • Anonym (jag med)
    knasigflikka skrev 2010-12-17 13:16:35 följande:
    Hej!
    Jag är en 17 årig tjej som åkt på en större propp i vänsterbenet, en större i magen och sen flera små längsmed samma ben. Jag har bahandlats sedan april 2010 och jag avslutade min behandling igår kväll. Men jag fick bara höra att jag kan avsluta tvärt, åt 4 tabletter och 3 st 3 ggr i veckan.

    Jag är verkligen livrädd för vad som kan hända nu, jag känner massa konstiga saker i benet, det har jag gjort i över en vecka, och det är precis som när jag fick proppen, samma känsla liksom, typ som att man kan känna propparna och att blodet inte kommer förbi.. Och jag har även hemskt tydliga vener på hela baksidan av mitt ben och de syns även nere på magen, ser förjäkligt ut, har ni haft så också och har det kanske försvunnit lite?
    Jag känner verkligen igen mig i det du säger med att det är jobbigt med att man hela tiden känner saker som man direkt får panik över, det är fan inte roligt alltså.. 
    Och nu då? Du ska väl koagulationsutredas hoppas jag? Eller är du utredd redan? Använder du stödstrumpa?
  • Anonym (Waran-ssk)
    Anonym (rädd) skrev 2010-11-20 15:49:59 följande:
    Var på utredningssamtal igår. Eftersom min waran-behandling fortfarande pågår kunde de inte mäta alla genetiska faktorer mm, men av det de kunde se (2 av 6) så hade jag inte genetiskt högre risker för blodpropp. Jag avslutar min behandling den 9 december och sen ska jag ta ett nytt prov ca fyra veckor senare.

    Dock sa läkaren att jag måste ta en fragminspruta när jag ska flyga ca 1 h runt nyår. Och att man måste ta den på planet i samband med att det startar. Det kommer att bli intressant. Ser framför mig flygpersonalens överförtjusta miner när jag tar fram sprutan och börjar injicera medan de visar säkerhetsåtgärderna...
    Man behöver inte ta den precis innan man startar utan det räcker att man tar sprutan just innan man går på planet.
  • Anonym (Waran-ssk)
    Anonym (lungemboli) skrev 2010-07-02 23:57:20 följande:
    Som jag fattat det är en propp i hjärnan samma sak som en stroke, en i hjärtat kallas hjärtinfarkt och en i lungan kallas lungemboli. Rätta mig om jag har fel.
    Hur mår du då? Känner du av den och hur yttrade sig den proppen, alltså på vilket sätt märkte du den?
    En blodpropp i hjärtat kan leda till hjärtinfarkt, men det är inte automatiskt en hjärtinfarkt.
Svar på tråden Blodpropp i benet - rädd