Blodpropp i benet - rädd

Jo det görs även en utredning nu (där jag bla ingick) där de sett att kvinnor som tar fragmin ofta har snabba förlossningar. Det hade även jag....Hur har det förresten varit för er andra?

En anna sak: det här med stöd-/kompressionsstrumpa verkar väl vara uthärdligt när man har långbyxor på sig eller när det är lite kallare ute, men såhär på sommaren när man vill ha kjol, klänning, shorts, flipflops - hur har man gjort då? Man kan ju inte ha något av detta om man inte tydligt vill visa att man har en "sexig" stödstrumpa på ena benet?! Hur har ni gjort då?

På sommaren är det inte kul med stödstrumpa och hör med din läkare hur ofta du behöver ha dem på. Om du är uppe och rör dig så kanske cirkulationen är tillräcklig ändå. Eller kanske räcker med en tid i början innan medicineringen stabilisretas. Jag hade bara stödstrumpa vid långsittningar som vid bio, flygresor, tågresor etc.

Om du nu måste ha stödstrumpor på så finns det en massa fina nu . Behöver inte vara de hudfärgade fula från apoteket.

Googla "stödstrumpor snygga" etc så kommer det upp en massa fina färger och mönster.

Förstår att det känns stort och läskigt nu, men snart har du kommit in i det med medicinering och blodprovstagningar (som minskas ner med tiden) och du kommer inse att det inte är en sådan stor grej som det känns först i början.

Jag tipsar om att du ska injicera Fragminet väldigt långsamt, då svider det inget. 

Tack för råd om strumporna!

När jag tog fragmin-sprutan i dag så sved det mycket mer än vanligt! Jag kanske träffade ett dåligt ställe med nålen? 

Så hade jag under hela grav-tiden när jag tog dem. Blir en himla massa sprutor det och ibland kändes det inte alls och andra ggr började jag lipa för det gjorde tokont. Som du säger handlar det nog lite om hur och var man träffar. För mig hjälpte det att andas ordentligt. Djupa andetag in genom näsan och ut genom munnen lungt. När jag andades ut så stack man. Lite som profylaxandning och det hjälpte en nålrädd mig .

Får testa att andas lite nästa gång jag tar sprutan.

Nu har jag ännu inte kommit till det stadiet i mitt liv att jag jättegärna vill ha barn, men för er som visste att ni skulle behöva ta sprutorna dagligen i flera månader vid en graviditet - verkade detta någonsin avskräckande så att ni drog er för att skaffa barn?

Nej aldrig!!! Ett barn uppväger alla ev sprutor med hästlängder! 
Min koagulationsutredning visade ju att jag inte hade några rubbningar men jag fick ändå ta sprutor drygt halva graviditeten. Och sen är det precis som nån annan skrev så att de som tar fragminsprutor ofta får snabbare och lättare förlossningar än andra, dock blev min väldigt utdragen och slutade med akutsnitt pga värksvaghet, men det var knappast pga fragminet. Jag hade inga extrakollar pga min tidigare DVT under min graviditet.

Och spruta in fragminet jättesakta, och känn efter med nålen först så att du hittar nåt ställe där nålen inte känns. Sen tycker jag att det gör mycket mindre ont att sätta sprutan i magen än i låret. Och det gjorde jag även när jag var gravid. 

Och by the way, be din Bm om minipiller direkt istället, ingen bra idé att chansa genom att fortsätta med p-pillren när det högst troligtvis torde va dem som orsakat din DVT från första början, om du är frisk i övrigt.

Hej!
Jag har inte haft någon DVT, däremot har mina släktingar haft proppar varför jag tog några prover innan jag skaffade barn, det visade sig att jag hade en ärftlig proppbenägenhet. Det fick jag veta efter att ha ätit p-piller i 16 år och jag fick aldrig någon DVT. När jag blev gravid gjordes en fullständig koagulationsutredning för att  faställa behov av läkemedel under graviditeten. Under graviditeten hade jag inte ökad propprisk, däremot efter så jag fick ta Fragmin 6 veckor efter förlossningen.

Det jag ville tala om är att koagulationssystemet är oerhört komplicerat och består av massa olika ämnen. Behandling vid graviditet beror vilket fel man har i koagulationssystemet.Därför tror jag inte du får svar hur det är just för dig förrän du gjort din utredning. 

Att du tänker och funderar tycker jag verkar vara helt frisk och sund reaktion på att bli sjuk. Jag tror att du bearbetar och ställer dig in på din nya situation. Tror inte heller din DVT kommer att påverka dig så mycket efter en tid. Jag fick ledgångsreumatism för ett år sedan, och det var också chockartat, men efter en tid orkar man inte längre bekymra sig och fundera, man lever bara med sjukdomen, i sin vardag.

Kram och lycka till!