Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar

mormor och morfar litar jag på mer, vi har jättebra kontakt och de är superbra med barnen. Men de träffas kanske 1ggn/månad, medan farmor bor jättenära och vi träffas ofta, medan hon och barnens pappa inte har världen bästa relation dock, men som sagt vi träffas ofta och barnen älskar henne och sina morföräldrar.

Mina barn har bara en farmor på pappas sida och henne träffar dom ofta vi bor i samma stad.
Mormor och morfar träffar du periodvis mer men dom är inte närmare dom.
Min yngsta tjej gillar mormor mest och stora tjejen är farmors tjej så därför svarar jag båda

Men jag håller väl med om att det ofta är så att döttrar har en närmare relation med sina föräldrar som vuxna jämfört med söner?
Därför blir det väl mer naturligt också att morföräldrarna har en närmare relation med sina barnbarn?
Det är ju också så att det oftast är mamman som har det överhängande kontrollen över sina barn och om relationen inte är så bra med svärdottern kanske föräldrarna känner att dom inkräktar eller inte släpps in heller.
Jag lästa om det där i vetenskapens värld och där skrev dom att morföräldrar oftare är närmare sina barnbarn och sina vuxna döttrar.
Det skulle enligt den naturliga förklaringen bero på att dom ju vet att deras dotter är den biologisk förälder till barnbarnen.
När det gäller deras svärdöttrar kan dom ju inte till 100% veta att det är deras son som är pappan.

Bäst med mormor, sämst med morfar som har ny familj. Däremellan farmor o farfar. Barnen har lika kul med alla men mormor vågar lägga sig i mer och göra på sitt sätt eftersom hon är närmare mig och jag har större ansvar för barnen.  Därför blir hennes relation till barnen också närmare.

Ska kanske tillägga att ingen av dem träffar barnen mer än ett par ggr om året eftersom alla arbetar och bor mer än två timmar bort.

Våra barn har bäst kontakt med sin farmor.

Det är mormor och morfar som har bäst kontakt med sonen men det beror på att farföräldrarna bor 40 mil ifrån oss och vi träffar dem inte så ofta.

Farmor & farfar vinner pga geografisk närhet. De bor bredvid oss, och mormor tusen mil bort. Särskilt farfar hade mycket god hand med barnen när de var små, men nu när de är lite större börjar de föredra farmor  - hon "köper" dem med godis och glass. Min relation till svärisarna går lite upp och ner. Jag vet att de i grunden vill väl, men svärmor tycker att det är roligt att gå bakom ryggen på mig vad det gäller det mesta, och hjälper inte till när vi skulle behöva det, utan när det passar henne. Jag har påprackad barnvakt när jag ändå är hemma, och får släpa med mig barnen när jag ska till läkaren, och sen barnen föddes har maken och jag ännu inte kommit iväg på middag eller biobesök på tu man hand en endaste gång... men barnen är störstförtjusta, och det är väl det som är viktigast! Farmor lagar mat åt barnen ibland, det är förstås en hjälp. Och farfar hämtar gärna sonen på dagis om dottern skulle vara hemma pga sjukdom (fast aldrig tvärtom, av någon anledning).

Träffar mormor  morfar oftare än farmor. (farfar ärdöd sen många år tilbaka)
Detta beror mest på att mormor o morfar bor i samma samhälle som oss o farmor bor 4 mil bort så det blir 2-4 ggr/mån som ma träffar henne.,

morfar har de närmast relation till och träffar mest (förutom morbror). Mormor bor 35 mil bort, pratar i telefon några ggr/vecka och försöker ses varannan till var 3:e månad iaf. Mormor ringer lika ofta som vi gör. Mormor åker till oss varannan gång och vi till henne varannan.

Farmor och farfar bor 40 mil från oss. Vi förösker åka dit 2-3 ggr per år minst iaf. Farmor kommer till oss en vecka per år. Av hälsoskäl kan inte farfar komma till oss. Skulle gärna se att barnen träffade farmor/farfar mer men det är svårt att få till med skola/jobb osv...
Dom pratar i telefon en gån/vecka ungefär.

Jadu ts, statistiken här ser ju inte bra ut direkt.