• SretnaJa

    Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar

    Efter att ha läst många minst märkliga trådar så skulle jag vilja veta hur det ser ut för er!
    Ni som har barn - vilka har ert barn bäst relation med? Farmor/Farfar eller Mormor/Morfar? Varför osv?

    Varför jag frågar är för att jag blir galen på folks tankar om att döttrar får bättre relation till sina föräldrar som vuxna och att barnbarnen då per automatik får bättre relation till sina morföräldrar medan farföräldrar nästan aldrig har något att säga till om, och har de otur får de inte ens ha något med barnen att göra!

    Detta låter alldeles hemskt! Och jag får rysningar bara jag läser sådant. 

    Så vem har era barn bäst relation med? Vem träffar de oftast? Vem får passa dem och ta hand om dem? Vem litar ni mest på med barnen? Vem finns oftast där? Osv.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-01 22:08
    Kul att folk röstar!

    Ni får gärna berätta lite :) Vad är det som skiljer och varför? Om likadant, hur ser relationerna ut som är gemensamt för båda sidor?

    Vad brukar mormor/morfar och farfar/farmor göra, få göra osv? Passa? Hämta? Umgås ofta? Stör ni er på det eller tycker ni det är härligt?

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar
  • denlillablå
    SretnaJa skrev 2010-07-02 22:33:08 följande:
    Får jag slänga ut en fråga..

    Hur kommer det sig att vi mammor säger "Det känns naturligt för mig att fråga mina föräldrar", "Jag..." - Tänk om pappan skulle säga så och bestämma vart barnen ska vara?

    Tänker, varför är det så självklart att vi mammor är den avgörande.. oftast :) 
    För mig känns det mest naturligt att fråga mina föräldrar eftersom jag länner dom bäst, för min man känns det mest naturligt att fråga hans föräldrar. Förhoppningsvis lyckas vi få en bra mix av det Känner att det har blivit mycket bättre sedan amningen avslutades och min man liksom kunde ta del av "allt". Jag släppte mer på min del och han tog en större del själv. Nu i sommar ska han vara pappaledig till och från medan jag hoppar in på jobbet och då räknar jag kallt med att han och dottern kommer att träffa farmor och farfar mycket
    För mig är det jätteviktigt att våra barn får bra kontakt med både far- och morföräldrar. Själv har jag väldigt bra kontakt med mormor (och morfar då han levde, är död sedan 10 år) och har alltid varit mycket med dom när jag var liten men har tyvärr väldigt dålig kontakt med min farmor och farfar. De bor ca en mil från mitt föräldrahem och men har aldrig varit så intresserade av att träffa mig och min bror. När jag var liten så tänkte jag inte så mycket på det men nu som vuxen så kan jag sörja att det är så. Mormor träffar jag ofta och vi talas vid på telefon då och då. Farmor och farfar träffar jag bara på släktkalas och tyvärr ringer jag dom inte heller. Kommer inte ens på tanken, jag känner dem inte. Så vill jag inte att våra barn ska ha det. De ska få chansen att träffa både mor- och farföräldrar och  kunnaskapa en fin relation till dem! Vi har dessutom förmånen att bo 10 min gångväg från farmor och farfar och 2 mil från mormor och morfar
  • amalie79

    En annan fråga: känner dessa människor varandra? Alltså mor och farföräldrarna?

    När jag och exet var tillsammans så körde vi ganska tidigt ihop allihop- med hoppet om att de skulle finna varandra och bli kompisar. Papporna, nja, de är kanske lite för olika för att det skulle funka, men min mamma och hans mamma, de pratar med varandra än idag. Nu hann vi ju aldrig få några barn så det finns egentligen inget som binder ihop alla på det viset- men det blev väldigt lyckat trots allt.

  • MiaMarias

    Farmor och farfar, eftersom båda bor här i Skåne, medan mormor och morfar bor uppe i Dalarna, så de träffar man ju inte lika ofta. Så det är bara farmor och farfar som har suttit barnvakt och även faster.

  • LinnV

    Min dotter har bäst kontakt med farmor och mormor. Hennes morfar bor i södertälje, hennes farfar kör buss och har konstiga arbetstider och är för det mesta upptagen med sitt.

    Min mamma vill gärna ställa upp och hämta och vara barnvakt men jag vill helst klara mig själv, ibland går det dock inte så då hämtar hon på förskolan, ibland förljer hon med till tandläkaren eller är barnvakt när jag ska på läkarbesök. 

  • ElinJohanna

    Farmor är den som är hos oss mest och som vår son är tryggast med. Men mina föräldrar bor 60 mil bort, så det är kanske inte så konstigt. Litar lika mycket på alla. Farmor är toppen, ställer upp i vått och torrt och har gjort sen dag 1. Farfar finns men är ganska svårt sjuk :( Men så har vi ju min farbror och hans fru och de är lite som stand-in för mina föräldrar (mormor o morfar) eftersom de bor nära :)


    Bästaste Marlon - 20090505
  • Katarina76

    Här får morfar resp farmor sitta barnvakt mm. Mormor kan inte p g a sjukdom och farfar är här för sällan att de inte känner varandra tillräckligt ännu.

  • Puffpinglan

    Jag svarade båda sidor lika mycket men jag vill förtydliga lite. Min son som blir åtta år i år har jättefin kontakt med sin farfar och sin mormor. Mest för att hans farmor alltid har varit så ointresserad av honom som liten och det gäller även min pappa. Min mamma däremot har haft honom hos sig ganska ofta ända sedan han var liten bebis och också hans farfar. Farfar och farmor är skilda och även mina föräldrar.

    Min pappa fick barn med en ny kvinna året innan jag fick min son. Jag har inte heller särskilt bra kontat med min pappa. Det är alltid mamma som har ställt upp för mig när jag behövt det.

    Nu har jag och min (nya) man fått ett gemensamt barn och jag ser ju redan att det är mormor som kommer att ha den mesta kontakten där. Farfar i det här fallet är inte min mans ritkiga pappa utan han och hans bror är adopterade av honom. Sedan min mans mamma dog för några år sedan så är intresset för barnen (hos farfar) näst intill noll. Tråkigt, men vad ska man göra? Man kan ju inte tvinga sig på dem när intresset så uppenbart inte finns där.

    Jag och min syster hade jättefin kontakt med min farmor när jag var liten. Många av mina bästa barndomsminnen kommer därifrån. Blir fortfarande ledsen när jag tänker på att hon inte finns mer även fast det var över 10 år sedan hon dog.

    Det beror ju på intresset far- och morföräldrarna visar barnen, vilka som kommer att ha bäst kontakt genom livet. Jag tror inte att könet spelar så stor roll.


    Rasmus och Ebba är det bästa jag gjort!
  • Lajkie

    1. Min mamma
    2. Sambons mamma o pappa
    3. Min pappa

    Min mamma umgås vi alltid med. Jag är ganska "mammabunden". Sambons föräldrar är dock barnvakt mestadels.
    Min egen pappa har vi knappt någon kontakt alls med.


    Mamma till världens bästa trio! ♥ Sandra 061124 ♥ Nelly 081009 ♥ William 100330 ♥
  • Mimmi P
    SretnaJa skrev 2010-07-01 22:51:52 följande:
    Underbara du! Vad härligt det låter! Och jag är så glad att sonen har en så fin mamma som anstränger sig så mycket för att han ska få ha en fin och nära relation till sina farföräldrar som älskar honom så mycket och vill vill vill hela tiden :)

    Tummen upp för dig och det borde finnas fler som dig!

    Jag skulle göra samma sak om jag fick komma dit sådär för svärisarna. Det är väl där problemet ligger. Inte att de är min sambos föräldrar istället för mina, utan helt enkelt att de inte är "på" och jag tror att detta är den avgörande faktorn - att man ska vara på, oavsett om man är mormor eller farmor (eller morfar/farfar) 
    Tack :). 

    Jag tror också att det beror väldigt mycket på vilket intresse mor-, och farföräldrar visar.  
  • gryning2

    Min son är mest hos sin farmor, helt enkelt för hon är mest intresserad och jag litar på henne 110 %. Farfar träffar han också men inte så vi brukar lämna honom där, farfar känns lite osäker och jag tror inte han själv vill vara barnvakt heller (de är skilda). Mina föräldrar är lite äldre och speciellt min mamma orkar inte alls med att vara barnvakt p.g.a sjukdomar. Pappa brukar hjälpa oss ganska ofta så han är nr 2 barnvakt.

Svar på tråden Farmor/Farfar VS Mormor/Morfar