Ni bittra kvinnor...

Tack. Hade jag skrivit detta inlägg under ett anonymt nick hade jag kunnat göra det men nu känns det mest respektfullt att bara konstatera att med hjälp av tålamod och tid som förflutit löste det sig jättebra för oss. Jag hoppas för sonens skull att det får fortsätta vara fris i lägren och att det är viktigt att vara medveten om att det krävs arbete från samtliga inblandade. Ingen ska komma i kläm, alla har rätt till sina känslor och ett av mina bästa ordspråk är "Döm aldrig någon förrän du gått i den personens sandaler i ett år".

Inget illa ment, men det där med att ge konstruktiva tips och använda en god ton verkar inte vara din starka sida heller.
Så jag håller min linje, så får du hålla din linje.
Du verkar nämligen läsa mina inlägg som fan läser bibeln.

Vad jag försöker uppnå är att människor ska förstå vad det är dom sysslar med när dom kör sitt race.
Du kanske ska läsa lite trådar runt om på nätet med all skit som kastas mot bonusmammor så kanske du förstår vad det är jag reagerar på.
Men min gissning är att det inte är det som är intressant för dig.

Du verkar ha insikten att lyckas med att hålla det vid liv.
Och om du med din inställning tycker att bonusmamman och exet är bra människor, så borde ju dom oxå ha förutsättningarna för att hålla det vid liv! :)

Okej, så kan det bli. Jag misstänker att du blandar ihop det med de som valt att försöka få det tvångsdelat men som misslyckats och sen kanske inte precis skyltat med att de förlorade.

Så kan det säkert vara, det var ett tag sen vi forskade i det där.
Vi har gett upp det nu.

Du har inte funderat på att man kanske med sina inlägg här inte bara vill ha råd o upplysa folk utan även lufta sina problem så att man inte blir helt galen o får frispel hemma?
Det e väl bättre att man får det här än att man säger allt man tänker o går igenom hemma för det är tufft att vara bonusmamma o komma in i en familj som ens man startat med nån annan även om man bryr sig om barnen han redan har så e det en kamp varje dag.Och man har ju faktiskt känslor o behov fortfarande även om man e bonusmamma o valt att bo med en man med barn sen tidigare.Det har man ju även om man har biologiska barn.
Jag skulle aldrig lägga mig platt bara för att inte låta bitter då får jag väl va bitter då men har man inte lite rätt att vva det om man kämpar o kämpar för nån annans barns skull men bara får skit tbx?
Jag tycker personligen att tråden var bra o att jag hoppas det väckte några bittra ex iaf för det e ju trots allt deras barn som får lida när som trycker ner o förstör för sitt ex eftersom orken tryter o stämningen hemma blir ju rätt tråkig.Till slut så ger ju pappan upp för vem orkar leva i en hatisk stämning hela tiden det e ju inte bra för barnen heller o jag förstår om man vill bespara dom det o som bonusmamma hur mycket ska man orka ta för även om man bryr sig om barnen så vill man ju själv inte må dåligt för det e ju trots allt inte ens egna barn o man måste ju få prioritera sin egen hälsa o välbefinnande.
Man ska ju va glad som mamma om ens ex har träffat en bra tjej som behandlar barnen bra o som barnen tycker om.

Bra skrivet! Min sambos ex är en riktig satmara, fy fan säger jag bara. Vad han än gör så är det fel, hon säger till barnen att han inte bryr sig, skickar sms till  om att pappa inte bryr sig, vet för flickan visade mig det.
Han bryr sig verkligen om sina barn men det känns som hon håller honom utanför, just av den anledningen att hon ska kunna slänga det i ansiktet på honom. I dag ringde hon hit och gnällde om något, pratade med mig och försökte hela tiden börja tjata om vilken dålig pappa min sambo är och har varit, håll tyst sa jag åt henne, är det något ta det med sambon för fan.
Va fan tror hon verkligen att jag tänker snacka skit om min sambo med henne, min lojalitet finns faktiskt hos honom, kan hon vara så dum i huvudet att hon inte fattar det? 
Sen hotade hon mig " reta inte upp mig för då djävlar ska du få se på fan". Ja vad ska man säga: "intressant honom har jag aldrig träffat, fan alltså.
Han har verkligen försökt, vi sa upp oss från våra fasta jobb för att flytta till samma stad som barnen bodde(ca 15 mil bort) men hon tillät inte barnen att komma mer än varannan helg, han fick inte vara delaktig över huvudtaget, gnäller om att han inte åker ner dit till möten med skolan, men hur ska han kunna göra det när hon inte talar om att det är möten?
Nej, hon är en riktig bitsch, i början när vi träffades så gjorde hon allt för att förstöra, snackade skit om mig inför honom för hon trodde att han skulle lämna mig då, men där bedrog hon sig vår kärlek är starkare än så.
Hon unnar honom ingen lycka tror jag, fast det vär hon som låg med hans bästa kompis men det vet hon inte att jag vet.
Han ska bara vara någon som skäller på sina ungar när de gjort något hemmaa hos henne, hur kul kan det vara att sitta på tåget till pappa och tro att man ska få sig en rejäl utskällning?? Vilket de givetvis INTE får av honom.
Han är  någon hon hotar med om de inte sköter sig, t ex om de inte passar sig får de flytta hem till pappa, som om det skulle vara en slags bestraffning att göra det, fin inställning hon har.
Hotar hela att kasta ut dottern, som är 18 år nu hela tiden, schysst morsa!!
Sambon bara längtar efter att grabben ska fylla 18 år så han slipper ha ett skit med henne att göra mer, han är trött på att bara få en massa skit slängt i ansiktet..
En gång fikade vi där när vi skulle hämta barnen, då sitter haggan och talar om hur korkad och dum i huvudet grabben är och det har han minsann ärvt efter pappa medan storasyster hon är smart som mamma, säger man så när sonen sitter bredvid och lyssnar??
Dotter får höra att hon är en korkad blondin, ibland när hon pratar med sina barn om något i telefonen och de inte håller med henne så slänger hon på luren. Mycket moget av en kvinna på 38 år.

Ni Biomammor som inte är så där, ni är faktiskt guld värda!!! Ni som är elaka bitschar borde verkligen skämmas för sanningen är ju den som många redan skrivit, er elakhet drabbar inte bara exet utan även barnen och det slår fan så mycket hårdare mot dem.

Fy, så tråkigt "håller med".

Jag har en lösning åt er när det gäller möten. Be skolan (läraren) att skicka all information till er med post. Dom har skyldighet att göra det om ni ber om det. Bara att tala om att ni inte delges informationen annars.

Vill barnen verkligen bo med henne? Dom kan ju välja!
Lycka till!

Nja, grabben skulle nog vilja bo med pappa och mig, för honom betyder pappan mycket men han törs inte säga det till henne, dottern har kommit hit och varit flera veckor under sommarloven när mamma varit jobbig på henne. Men mamma är ju alltid mamma. Men nu ska den 18-åriga dottern gå på skola på annan ort så då kommer hon ju hemmifrån.
Det funkade ett tag med att skolan skickade med lappar till pappan som grabben tog med men det var när han var yngre, på den skola han går på nu funkar det inte. Ska säga till sambon att han ringer skolan och ppratar med dem
Men det jag tycker är jobbigast egentligen är ju att hon säger till barnen att deras pappa inte bryr sig om dem, för det gör han verkligen. Har dottern mått dåligt så är det pappans fel
Om sambon gör något/säger något som retar henne så säger hon till pojken att hon inte tänker betala tågbiljetten till pappan och då kan han inte komma för just nu har vi inte råd att betala åt båda riktningarna, tyvärr. Hon tror hon straffar sambon men det är ju grabben som också blir ledsen också men det tänker hon inte på.