• Mariohn

    Hjälper du barnet?

    Inspirerad av en annan tråd startar jag nu denna för att inte gå för mycket OT i den andra.

    Du befinner dig i en klädaffär/livsmedelsbutik/cyklandes/gåendes, med andra ord vart som helst. Plötsligt ser du ett ensamt barn som gråter. Du tittar dig omkring och ser ingen vuxen någonstans. Vad gör du??

    I den andra tråden finns det folk som tycker att man ska skita i det. Det är föräldrarnas ansvar om barn har kommit bort. Enligt min mening är det visserligen föräldrarnas ansvar att se till sina barn men OM barnet nu ändå är ensamt av någon anledning så är det ju barnet man straffar genom att inte hjälpa till?

    Dessutom vet man inte varför barnet är ensamt eller ledset. Jag hjälpte ett barn en gång. Det var en flicka som sprungit från skolan under dagtid för att en pojke i klassen var elak mot henne på rasten. Hon var helt förstörd. Det var knappast hennes föräldrars fel.

    Hur gör du när du möter ett ensamt, störtgråtande barn?  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-08 16:15
    För den som har lite svårare att förstå går det bra att t ex googla "inspiration".

    Inspirationstråden fick mig att minnas tidigare diskussioner kring just detta ämne. Som jag skrev första gången startade jag denna tråden för att inte gå för mycket OT i den andra EFTERSOM denna tråden INTE ENBART HANDLAR OM DEN ANDRA TRÅDEN UTAN OM ETT ANTAL DISKUSSIONER SOM BEHANDLAT FRÅGAN TIDIGARE.

  • Svar på tråden Hjälper du barnet?
  • Silverkatten06
    Mariohn skrev 2010-07-08 15:44:16 följande:
    Jag har hört lite olika i olika trådar som handlar om ensamma barn. Ett är att man aldrig ska gå fram till främmande barn för att man kanske är pedofil....ehrm, ja det är alltså inte MITT argument.

    Ett annat är att man inte ska göra det för att det inte är ens ansvar utan föräldrarnas.

    Och det senaste nu är att barnet är blygt och kan bli vettskrämt om en främling pratar med det.

    Inget av argumenten känns vettigt i min värld. 
    Men nu får du väl ge dig? Jag har själv följt den andra tråden och så där har väl ingen skrivit? Visa mig gärna de inläggen i så fall. De flesta exemplen i den tråden handlar ju inte ens om gråtande barn utan barn som råkar se ensamma ut i nån sekund. Inte jämförbart.
  • Polly S
    kalin skrev 2010-07-08 16:09:48 följande:
    bara barn...
    varför barn då? de är ju hjälplösare än andra...
  • kalin
    Polly S skrev 2010-07-08 16:10:20 följande:
    varför barn då? de är ju hjälplösare än andra...
    barn har foraldrar som borde ta ansvar
  • Love family

    Har tagit hand om en flicka på sex år, satt ensam ute sent på kvällen och grät utanför mitt fönster där jag bodde då. Tog mig mycket tid och fick hennes tillit. Hon berättade vad som hänt. Jag tog faktist med mig flickan upp till mig och ringde social jouren och berättade vad flickan sagt. Jag sa att jag inte vågade lämna henne hemma efter vad hon berättat  social jouren ryckte ut och kom hem till mig. Flickan blev tyst och sa INGET av rädsla. Tack och lov så fick jag åka med. satt med flickan och min dotter ( är ensamstående ) medan dom gick upp i flickans lägenhet. Flickan hade berättat för mig var hon bodde och det var tur. För dom tog henne med sig efter vad dom sett vad som pågick i hemmet. Min dotter sov som tur var så jag kunde ha flickan i knät, hon kramade mig hårt. Hon ville vara hos mig sa hon, men det fick hon ju inte såklart. Kändes så svårt att skiljas ifrån flickan då hon var så rädd. Men jag bad dom jätte trevliga kvinnorna från socialjouren att ta mitt nummer. Fick prata med flickan senare...hon verkade må bra och var hos en jourfamilj med väntan på ett familjehem antagligen.
    Gjorde jag fel? det var min tanke när flickan gråtandes togs ifrån mina armar...det skar i mitt hjärta.
    skulle absolut ingripa igen....


    Mamma till en dotter på jorden och en son i himlen 4 maj lämnade du oss..Vi har upplevt dig och kan aldrig förlora dig
  • Mariohn
    Silverkatten06 skrev 2010-07-08 16:10:08 följande:
    Men nu får du väl ge dig? Jag har själv följt den andra tråden och så där har väl ingen skrivit? Visa mig gärna de inläggen i så fall. De flesta exemplen i den tråden handlar ju inte ens om gråtande barn utan barn som råkar se ensamma ut i nån sekund. Inte jämförbart.
    Jag begriper inte varför folk har så svårt att förstå vad INSPIRATION betyder. Den andra tråden påminde mig om tidigare diskussioner kring detta ämnet. Den är inte fullkomligt underlag och allt som kommenteras här kommer inte från den tråden. 
    Mariohn skrev 2010-07-08 15:36:20 följande:
    Inspirerad av en annan tråd startar jag nu denna för att inte gå för mycket OT i den andra.
  • Polly S
    kalin skrev 2010-07-08 16:11:26 följande:
    barn har foraldrar som borde ta ansvar
    fast om barnet är ensamt och gråter finns ju just då ingen förälder att tillgå.
  • kalin
    Polly S skrev 2010-07-08 16:13:22 följande:
    fast om barnet är ensamt och gråter finns ju just då ingen förälder att tillgå.
    sungen dor inte av att vara ledsen...inte fan gar jag runt och trostar varenda vuxen person som ser lite ledsen ut...
  • Puan

    Jag hade pratat med barnet och hjälp det att hitta sina föräldrar! Det är en självklarhet för mig!
    Kan inte förstå hur man bara kan titta på och tycka att det inte är mitt ansvar, det är allas ansvar att vår värld är så egoistisk som den är. Blir så förbannad på folk som kör "sköt dig själv och skit i andra" stilen. Inte undra på att unga inte vet hur som ska bete sig!

  • Nenne666
    Mariohn skrev 2010-07-08 15:36:20 följande:
    Inspirerad av en annan tråd startar jag nu denna för att inte gå för mycket OT i den andra.

    Du befinner dig i en klädaffär/livsmedelsbutik/cyklandes/gåendes, med andra ord vart som helst. Plötsligt ser du ett ensamt barn som gråter. Du tittar dig omkring och ser ingen vuxen någonstans. Vad gör du??

    I den andra tråden finns det folk som tycker att man ska skita i det. Det är föräldrarnas ansvar om barn har kommit bort. Enligt min mening är det visserligen föräldrarnas ansvar att se till sina barn men OM barnet nu ändå är ensamt av någon anledning så är det ju barnet man straffar genom att inte hjälpa till?

    Dessutom vet man inte varför barnet är ensamt eller ledset. Jag hjälpte ett barn en gång. Det var en flicka som sprungit från skolan under dagtid för att en pojke i klassen var elak mot henne på rasten. Hon var helt förstörd. Det var knappast hennes föräldrars fel.

    Hur gör du när du möter ett ensamt, störtgråtande barn?  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-08 16:15
    För den som har lite svårare att förstå går det bra att t ex googla "inspiration".

    Inspirationstråden fick mig att minnas tidigare diskussioner kring just detta ämne. Som jag skrev första gången startade jag denna tråden för att inte gå för mycket OT i den andra EFTERSOM denna tråden INTE ENBART HANDLAR OM DEN ANDRA TRÅDEN UTAN OM ETT ANTAL DISKUSSIONER SOM BEHANDLAT FRÅGAN TIDIGARE.
    Ser att du gett dig på det omöjliga genom denna tråd, nämligen-att få folk att förstå. Vill önska dig lycka till och hoppas innerligt att du kommer någon vart med alla egoistiska jäklar som finns på den här planeten.

    (får se om jag själv finner tillfälle i att haka på)
  • Mariohn
    Nenne666 skrev 2010-07-08 16:19:47 följande:
    Ser att du gett dig på det omöjliga genom denna tråd, nämligen-att få folk att förstå. Vill önska dig lycka till och hoppas innerligt att du kommer någon vart med alla egoistiska jäklar som finns på den här planeten.

    (får se om jag själv finner tillfälle i att haka på)
    Vuxna människor som inte förstår ordet "inspiration" är mest pinsamt. Jag kan höra folk prata om svensk sjukvård och inspireras att starta en tråd om vårdköerna. Jag kan även använda mig av något jag hört i den inspirerande diskussionen när jag diskuterar. Utan att för den sakens skull låta bli att plocka in andra aspekter från andra sammanhang. Begriper man inte det förstår jag att man tar åt sig. 
Svar på tråden Hjälper du barnet?