Ofinaste/dummaste kommentaren du fått för att du flaskmatar

Väl talat.

Jag gick på gympa där åldrarna var väldigt blandade. Pratade med en tant på ca 60. Sa att min mamma passade min son när jag gympade. Tanten frågade om han tog flaskan. Ja, sa jag, jag ammar inte. Men det som är så mysigt, sa hon. Det tycker inte min son, svarade jag. Han höll på att dö av amningen.

värst är väl alla dessa så kallade medsystrar som ska tycka och tänka en massa - och allra helst i kombination med tex att man är på en mammagrupp på BVC eller liknande.

12 mammor närvarande varav 9 ammar.... varav 5 var prematurbarn som ammades.  Att jag då satt med min prematur och kämpade med att överhuvud taget få i honom mat med flaska det fick givetvis en massa kommentarer...

att han också var mitt första barn gjorde ju inte mig mindre osäker som mamma heller...

Jag ber min son öppna sin kula... Vem vill du stoppa in först?

Ja, jisses... Det är 7 år sedan nu men jag minns att jag informerade henne om att jag någon vecka innan besöket avslutat amningen och påbörjat ersättning pga att jag fått ett skov av min Crohn (och jag hade då redan haft skitont i 1½ månad innan jag ringde min läkare och vi bestämde att börja med cellgiftsbehandling igen). Jag bad alltså inte om råd eller ville diskutera det hela eftersom det var så givet att det var såhär jag var tvungen att göra för att ö h t orka vara mamma så det var ren info från min sida.

Då sa hon ungefär såhär; "Men förstår du inte hur viktigt det är med bröstmjölk? Jag tycker att du är egoistisk som inte orkar bita ihop ett tag till för att din son ska få det bästa som finns. Det är väl viktigare att sätta honom först? så förfärligt jobbigt kan det väl inte vara att ha lite magont, du ser ju pigg ut?"
Typ.

Nämnas bör att jag åthögdos kortison parallellt med cellgifterna och kortisoneffekten är rätt omedelbar. Vilket gör att man känner sig och ser friskare ut än man är.

Hmm, ja det var nog när en ingift släktning till sambon, som jag aldrig tidgare träffat och som jag inte ens visste vad hon hette, frågade varför dottern fick flaska (hon hade ännu inte presenterat sig). Dum som jag var svarade jag att det var för att jag inte ammade. Hon stirrade på mig med uppspärrade ögon och fick ur sig "stackars, stackars ditt barn!"

Ytterligare en är " Jag tycker faktiskt att man ska amma, annars är man så himla lat och egoistisk och det är ju faktiskt det bästa i alla lägen". Just det där med "lat" tycker jag är en spännande egenskap som lyfts fram ganska ofta  Märkligt nog, sånt jäkla meck det är med flaskor, pulver, rätt napp och allt vad det nu är...

Oj vad det känns skönt nu inför nr.2 att man varit med ett tag och vet hur man ska bemöta liknande kommentarer

Tycker att det är tragiskt att man ska behöva stå ut med vad som helst bara för att man inte följer normen (vilket säkert långtidsammande stackars mammor också håller med om). Tänk om vi alla bara kunde respektera varandra lite mer. Och när det kommer från sjukvårdspersonla är det ju så att man blir mörkrädd

Anmälde du? Det hade fällts direkt.

Men hon använde alltså ordet egoistisk?

Hon använde ordet egoistisk och nej, jag anmälde inte.
Jag sa vad jag tyckte om det hela och lät det vara. Hade fullt upp med att bli bättre. I efterhand så kan man ju tycka att man borde ha gjort det men just då orkade jag inte riktigt hålla på med det.

Det kan det verkligen.
Vår BVC-sköterska har också varit helt fantastisk, hon var tvärtom förvånad över att jag efter omständigheterna ens lyckats upprätthålla en hyfsad mjölkproduktion i 2 månader innan dödsstöten med antibiotikan kom.

Hon var hela tiden uppmuntrande och påtalade att hon tyckte jag var duktig, men sade också vid varje besök att om jag skulle känna att det blev för jobbigt efter allt som hänt så skulle jag lägga ner. Hon menade att det är inte värt det om man börjar må för dåligt. Nu mådde ju inte jag direkt dåligt, utan av förklarliga skäl så försvann bara mjölken till slut.

Hon är nog överlag en fin, empatisk människa, när hon läste min förlossningsjournal och journalerna från neonatalen så grät hon :) Trots många års erfarenhet från både IVA och operation/uppvak.

Anyways, jag har inte brytt mig något vidare om amningsfascister och förstå-sig-på:are ärligt talat.
Känns lite som att när vi nu båda överlevde moderkaksavlossningen och förlossningen, och dottern tog sig igenom alla komplikationer och bakslag under tiden på neo utan några kvarvarande men alls, så är DET mer värt än något annat. Inget annat spelar någon roll. Att amningen inte funkade efter denna pärs känns i sammanhanget oväsentligt.

Men som sagt, att jag den där gången BLEV riktigt sårad var just för att, A) det var väldigt nära anhöriga till mig (familj) och B) de visste mycket väl om varenda detalj i min historia.

Då känns det nästan som att man enbart var ute efter att såra tycker jag nog.