Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hoppas det finns plats för en till i denna härliga tråd.  Har följt den och känner igen mig i så mycket...

Tack!

Lite om mig: Är 32år och min man är lika gammal.

Sent förra hösten kände jag mig äntligen redo för att försöka skaffa barn, maken hade redan varit det ett tag... Och vi lyckades bli gravida på första försöket! Då hade jag inte ens koll på när jag hade ägglossning...  För bra för att vara sant? Ja, det var det tyvärr för det slutade med missfall i vecka fem. 

Sedan dess har vi försökt att bli gravida igen. Med ägglossningstest och mys på det rätta dagarna, men utan att lyckas. Har nog varit lite naiv och trott att vi snart skulle lyckas igen eftersom det tog sig på första försöket förra gången, men i veckan var vår knodd beräknad att födas och vi har inte blivit gravida igen...

Sophy80: Tack! Vet att nio månader inte är lång tid, men just nu känns det verkligen som det. Kan ha att göra med att jag har mens denna vecka och samtidigt är förkyld, så humöret är inte på topp...  

Tack!

Beklagar verkligen ditt missfall. Hoppas att ni snart känner er redo att försöka igen, och så klart på en massa plus!

MariaF79: Vet hur det känns: flera kompisar har nyligen fått barn, kollegan är gravid, en annan kollegas fru är gravid, grannen är gravid, naturligtvis har jag ett föräldravikariat på jobbet osv. Och det känns tungt och ledsamt för man vill så gärna själv...
Men å andra sidan, om det finns så mycket gravidbaciller runtomkring oss så kan vi nog inte undvika att bli smittade snart!

Polarantis: Håller tummarna, det är ju fortfarande flera dagar kvar till BIM!
  

Jezza80: Imponerad av allt du har gjort för att må bättre! Var stolt över dina framsteg, det är ju du som gjort dem och du är värd att njuta av dem.   Hoppas att de snart leder till ett !

Försökte lägga till mig på BIM-lista, men det gick inte så bra... Kan någon hjälpa mig?
 

BIM 5:e okt, ÄL ca 19:e sep (försök nr 7 efter MF 10/1) 
 

 

MariaF79: Tack för hjälpen!   Livet med bebisverkstad går hårt åt känslolivet, men hoppas att det känns lite bättre idag. 

Idag är en deppig dag, vår knodd var beräknad att födas idag...  Känns bara tomt och tungt. Och på jobbet pratas det bara barn, orkar inte höra just nu.

Borde egentligen känna mig hoppfull och börja gosa loss med maken inför ÄL i helgen, men har liksom ingen lust. Orkar inte att hoppas och sedan bli besviken igen...

Tack alla för stödet, det värmer!  Speciellt när maken inte riktigt förstår varför jag är nere och ledsen. Enligt honom "blev det ju inget" och han är inte riktigt med på att just denna dagen känns extra jobbig. Hade verkligen trott att jag skulle vara gravid igen innan knoddens BF. Men så blev det inte heller...

Varma kramar till alla som kämpar på!