Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hej alla. Japp, håller med. Måste bli några plus snart!!

För mig är det nu endast hmmm 36 h typ kvar till operation! Tjohooooo! Trodde aldrig den här veckan skulle komma. Och banne mig om jag inte tror att förkylningen givit med sig lite också. Känns så nu i a f.

Skönt nog får jag med mig en vän imorgon till sjukhuset, Min man kan inte komma ifrån jobbet två dagar irad och prioriterar i sådana fall när jag ska opereras. Då kommer han va med på uppvaket etc om han får för sjukhuspersonalen. Känns riktigt bra att inte gå till mötet med alla läkare etc själv imorgon i a f. Är nog rätt nervis...

Suck, mensen kom idag tyvärr. Så nu blir det att gå vidare med utredningen och spolning och hoppas utredningen kan ge lite svar och kanske kan vi få lite hjälp på traven beroende på vad testerna säger. Vi får se.

Håller tummarna för er andra som närmar sig BIM. Hoppas, hoppas på många plus. 

Hejsan Tjejer!

Har hållt mig borta från tråden lite för att lugna ner mig lite.
Jag har ögnat igenom tråden lite grann och det händer en del. För en del av oss medan det för andra känns som om tiden står stilla. 

ceke- Lycka till på operationen! Håller tummarna.

MD77- Lycka till!

Irmelie-tråkigt med att det fortfarande ger utslag!
MariaF79- Försöker verkligen tänka som dig!! Jag har inte börjat kissa på stickan ännu men det lär jag väl börja med snarast.

Välkommen SannaK!
 

Håller tummarna för dig. Det kommer säkert gå bra. Läkarna är jätteduktiga nuförtiden. Min kusin opererades i hjärnan när hon fick hjärnblödning pga ett medfött fel på en åder i hjärnan och hon har inga men efter detta. Helt fantastiskt. Jämfört med hjärnoperation så är säkert ditt ingrepp enkelt för dem, så de kommer säkert fixa det snabbt och lätt.  

MariaF79 - Det är samma sak för mig. Den här månaden har jag nästan varit FÖR avslappnad i min inställning till graviditet. Missade också äl-stickan vid nåt tillfälle och har glömt folsyretabletten minst två gånger. Men jag har också en resa på g i vår, så det kanske hänger ihop med det? Man har tankarna på annat håll. Vart ska du åka?

Astrogirl - Vad synd med mensen! Hoppas det funkar med spolning och sånt nu då. Ska du få extra hormon också eller? En kompis till mig fick sånt i tre månader och tredje månaden tog det sig.

Saftochbulle - Ja det är ju helt sjukt det där med alkohol och graviditetsmisstankar. Ska på en julfest med mina kollegor snart och förstår inte hur jag ska lyckas dölja att jag inte dricker alkohol. Men dina kollegor måste i alla fall få en eloge för att de åtminstone inte kommenterade till dig om sina misstankar. Till mig frågar de rakt ut och kommer med menande kommentarer!

Välkommen SannaK! Så tråkigt med missfallet men skönt att ni är på banan igen! Det som är bra med att ha fått missfall är ju att man åtminstone vet att man kan bli gravid naturligt. :)

Mallanis - Hoppas på att få se din lilla fisk på bild här i tråden sen. ;)

Lycka till med operationer, vul, gravtest m.m ni andra!

Åh tack, känns skönt att höra

Skit att det inte tog sig.. men bra att du får hjälp med utredning och spolning nu i a f. Skönt att få svar!

Lycka till med utredningen och hoppas på det bästa!

Oj  vad här händer saker!

Trist astro att det inte blev, lycka till med spolning, kan vara det som gör susen!!

Ceke, håller verkligen tummarna för dig, kommer vara såå skönt när det är över!! Så kände jag med att få ut mitt missfall, som om jag inte kunde börja leva förrän det var över, bara en lång väntan och fixering på en specifik dag. Sådan lättnad efteråt!! Skönt att du får med dig nån till mötet.

Mallanis, hur känner du dig? 2v till VUL? Har icke-grav känslan gått över eller är du fortfarande i spökveckor?
Ser fram emot fisken efter nästa UL :)

Essalady och SoB, sjukt att så många verkligen bryr sig om man dricker eller inte, och att fråga är verkligen inte ok! Jag tycker till och med att man får ljuga om man är gravid och någon frågar innan man vill berätta. Man har ingen rätt att få veta om den andra inte vill berätta. 

Millan: håller tummarna stenhårt, när man minst anar det.. 

ja du jag har nått en milstolpe....! 12 +1 idag altså vecka 13!!! Så långt har jag aldrig gått!
MEN vågar inte hoppas ändå riktigt, brösten ömmar igen (tack och loooov!) men då jag haft MA så vågar jag inte hoppas på att allt är bra förän jag sett klimpen/fisken om två veckor.... Men har lovat mig själv att börja tro om allt ser bra ut då! Annars kommer jag inte orka....visst man kommer fundera men kanske inte ångest som det kan vara vissa dagar....

Hur går det med dig känner du dig redo på äl och starta om? Jag hade delade känslor inför "omstart" i bebisverkstaden....

Hej alla. Är här och läser lite nu och då, men orkar inte vara speciellt aktiv. Vet inte riktigt vad jag ska skriva ibland. Vet ju exakt hur ni känner er i er väntan och våndan, samtidigt som det redan känns som en hel evighet sen jag själv var i samma sits. En annan anledning till brist på skrivande är att jag helt enkelt inte mår speciellt bra. Illamåendet har lagt sig tack och lov, men psykiskt är det värre. Det påminner oroväckande mycket om känslorna när jag var deprimerad för ca 4 år sen. Och det är tydligen ganska vanligt att "få återfall" just under graviditet. Det är långt ifrån samma ångestkänslor som då, men liknande och oron finns att det ska bli värre. Min största fasa är att drabbas av förlossningsdepression. Jag vet att det finns hjälp att få, men jag vet också hur jobbigt det är att kämpa sig ur det där mörka hålet. 

Förhoppningsvis är det här "bara" en omställning för min kropp att hantera, att det stabiliserar sig ju längre tiden går. Hormonerna kan ju ställa till en hel del. Sist jag blev deprimerad var det pga p-piller så jag verkar vara känslig för det. 

Lite snopet bara att inte kunna njuta fullt ut att jag är gravid, det mesta känns bara tråkigt och är less på det mesta. Tänker knappt på att jag är gravid för det mesta. Eftersom jag inte mår illa längre är det enda symptomet större och ömma bröst. Kanske jag inte ens är gravid längre?!  

Inte meningen att dra ner stämningen i tråden eller bara dyka upp och beklaga mig, men vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till alla känslor. Ska till BM för mitt andra besök idag, ska ta upp det med henne och se om det kanske finns någon samtalshjälp eller nåt att få. Det brukar hjälpa en del för mig iaf.

Det pratades ju innan i tråden om funderingar på vad man verkligen ger sig in på och de känslorna har jag verkligen i allra högsta grad! Hade besök av en 4-månaders igår som var lite halvgrinig. Klart man funderar på hur man faktiskt orkar med det hela tiden, dygnet runt. Barnen är ju väldigt sällan griniga exakt hela dygnen, men vissa är ju mer besvärliga än andra. Men jag antar att den kärlek man har till sina egna barn uppväger allt sånt "jobbigt" som kommer med ett barn! Det är ju trots allt mera sällan någon helt sonika lämnar bort barnen...

Usch, så negativ jag låter! Riktigt så illa är det inte, men aningen jobbigare än vad jag hade föreställt mig. Jag berättade förresten för min chef idag och han blev glad för min skull! Sade t.o.m. att de i princip hade räknat med en mammaledighet för mig...

Ceke: Lycka till med din operation! Skönt att få det gjort så kan du förhoppningsvis börja med verkstaden ordentligt sen!

Astrogirl: Synd med mensen, men skönt att ni har kommit igång med utredning så snabbt. Måste ju vara en lättnad att bara bli tagen på allvar av så kompetenta läkare.