Vi över 30 som längtar efter första barnet

Ernlia03: Styrkekram till dig! Förstår att det måste kännas jobbigt...Prata på du i tråden, men se till att få proffshjälp oxå. Det är ju inte helt ovanligt att vara deppig under graviditet.

MD77: Wow! Vilken härlig känsla det måste vara... Grattis!

Mallanis: Och...så klart... gratttis till milstolpen! Precis som du säger kan man inget annat göra än att vänta och hoppas på att allt går bra.  Håller med Irmelie -den här gången är det din tur, mallanis! Det kommer att gå vägen.
Något frustrerande i vår tid då vi tycker oss kunna kontrollera allting (med massor av tekniska prylar som bara ska fungera). I bebisverkstaden får man helt klart vara ödmjuk inför livet, men det är ju det som gör det hela spännande oxå!

Essalady: Ja, mina kollegor är ganska finkänsliga, vilket är bra.

Hej alla!

Det är så många inlägg jag vill svara på, men efter ca 4 st. lästa, tappar jag tråden

SannaK: Välkommen hit! 

MD77: Vad roligt för dig. Och vilken fin blogg du har. Min syster gjord precis som du (det tog sig på tredje försöket för henne också).

Mallanis: Grattis! En milstolpe att fira!

För mig väntar BIM i nästa vecka och känner typ ingenting. Jag var så fokuserad förra månaden att jag inbillade mig molvärk redan någon dag efter ÄL. Snacka om att man kan lura kroppen. Den här gången bestämde jag mig för att sluta inbilla mig. Det jag menar är att om jag kan få molvärk (som jag normalt inte brukar ha så tidigt efter ÄL), och ända inte vara gravid, ja, då är det kroppen och psyket som spelar mig ett spratt. Nu vet jag det - been there, done that - och jag tänker banne mig inte låta det hända varje månad. Då kommer jag att bli tokig. Så den här gången har jag inte känt den minsta molvärk. Däremot hoppade jag till under fikarasten igår när min arm råkade snudda ena bröstet som värkte (ja, båda två). Slutsats:

1. Jag är gravid - TJOHO!!!
2. Den fejkade molvärken har flyttat sig till brösten
3. Brösten var helt enkelt ömma

Jag hoppas på alternativ nummer 1.   

Känner igen det där med att fejka graviditetssymptom för sig själv, dumma kropp :). Även jag lider av ömma bröst, mest när jag känner efter i ärlighetens namn...

Jag känner också av fejksymptom. Lite irriterande att man kan lura sig själv så mycket. Men nånstans därinne hoppas jag att det är på riktigt.

Ernilia03: Jag har en kompis som var deprimerad när hon var gravid. Men hon slapp faktiskt förlossningsdepression, så det behöver inte komma. Min vän fick hjälp av av mödravården på något sätt. Prata med din barnmorska och skriv gärna här. Har du pratat med din sambo om hur du känner det? 

 Skönt Mellanis att du kommit in i vecka 12! Man pustar ut lite då.

Irmelie: Jag beundrar din optimism! Helt rätt!

Jag försöker ju komma i form igen efter gravidieteten då jag lyckades gå upp 4 kg under 15 veckor. Har rätt fort gått ner 2 kg men har svårt att komma ner ytterligare, så jag hade bestämt mig för att träna 5 ggr den här veckan och inte äta några sötsaker alls. Så visade det sig när jag kom till gymmet idag att jag glömt  en träningssko hemma. Rätt irriterande att träningsplanen föll på en gång. Om jag blir gravid igen ska jag försöka hålla igen lite på maten, äta ungefär som jag brukar, bara lite mer. Förra gången åt jag enorma mängder mat. En gång åt jag en halv falukorvsring till middag! 

Ett tips till er som är gravida förresten som ni kanske redan vet. Försök att undvik att bli förkylda. När man är gravid är immunförsvaret sänkt för att kroppen inte ska stöta bort fostret, så typ förkylningar blir ofta långvariga och då är det lättare att de utvecklas till bihåleinflammation. Jag hade min värsta förkylning nånsin när jag var gravid, det tog 4 veckor att bli hyfsat bra och jag fick för första gången i mitt liv bihåleinflammation. 

Millan 

Mycket aktivitet här varje dag. Hinner inte heller kommentera alla inlägg som jag skulle vilja kommentera. 

Om utredningen visar att jag behöver hormontillskott så får jag säkert äta Pergotime, men det beror ju på vad testerna säger. Återkommer när jag vet mer.

Styrkekram till dig Ernilia03. Hoppas humöret vänder och att du får prata med någon som kan hjälpa dig bli gladare igen. Här får du gärna prata av dig hur mycket du vill. Det är bra för alla att veta att det inte alltid är en dans på rosor att vara gravid. 

Skönt Mallanis att du kommit så långt. Hoppas bebben stannar så ni blir en liten familj nästa år. 

SannaK välkommen hit.

Ni andra som är gravida håller jag alla tummar för att allt kommer gå bra och att ni får se friska fina bebbar på VUL-en. 

Till er som försöker precis som jag. Kämpa på! Någon gång blir det vår tur också. Advent är ju väntans tider, som någon sade tidigare här i tråden och förhoppningsvis kanske vi kan få något att vänta på i nio månader.