Vi över 30 som längtar efter första barnet

Hehe, tack tjejer för att ni inte vill att jag ska slänga mig på tippen Tjaaa, jag har ju inte haft feber sedan i mitten av förra veckan, så borde inte va det som spökar.. eller vad vet jag. Rätt spännande med tempen dock. Den sjönk som en sten precis innan jag fick mensen o den här morgonen va den + 0,4 igen o när jag gick på toa inte minsta tillstymmelse till färg i skyddet. Hmmm, jag brukar ha störtfloder på morgnarna!

Gravtest.. mm, tog ju ett på BIM+1, typ 15 min innan mensen kom och det va toknegativt.

Det här med att få ett sjukt barn. ja, o vilken mardröm det skulle va. Tyvärr, på tal om just det, fick jag precis hemska nyheter från min vän. Deras lilla pojk som kom i v. 27 somnade in i fredags och hade samma diagnos som storebror som de förlorade för några år sen. Som tur va har de mellanbrodern kvar som är pigg o frisk att leva vidare för. 

Det där känner jag igen.

Inte så rädd för förlossningen för egen del, smärta kan jag uthärda (men vill helst inte få men såsom inkontinens etc så klart) men jag är superrädd att barnet ska dö eller få syrebrist och bli cp-skadat eller liknande under förlossning.

Eller att det ska ha någon medfödd sjukdom/fel som för att det lider.
Därför tänker jag göra KUB-test om jag blir gravid och kolla det man kan.

Ett friskt litet barn, är det så mycket begärt..........

Ursäkta mitt tomma inlägg där uppe, jag skulle visa syrran FL-appen och råkade posta ett tomt inlägg och tydligen är det ingen check här på om inlägget innehåller nån text eller ej. :)

Angående förlossningsskräck: För mig är det delvis rädsla inför smärtan, fast jag tror att jag allra mest är rädd för att nåt ska gå fel. Det är ju så kritiskt att föda, både för barnet och mamman. Det är som du säger Jojjo att kvinnor har fött barn i alla tider - men förr var det faktiskt också många som dog i samband med förlossningen. Så det är tur att vi har så mycket hjälpmedel nu för tiden.

Jojjo: Jag är lite rädd för att få ett sjukt barn, men framför allt i så fall ett gravt handikappat barn. Men jag är fullt medveten om hur ett sjukt barn kan förändra hela ens liv. Min syster har ett barn som har en svår genetisk sjukdom och även om han är som vilket barn som helst utåt så ligger det flera timmar daglig behandling och många sjukhusbesök per år bakom. Plus att framtidsutsikterna inte är lika ljusa som för ett vanligt barn. Men för dem har behandling och allt blivit en naturlig del av vardagen, ungefär som alla andra bestyr. Och de har aldrig en sekund ångrat att de fick honom.

ceke - Jag tror liksom Millan att det är lunginflammationen som spökar. Hela kroppen är säkert ur form. Hade du gjort nåt gravtest?

Millan - Ja det är mängder med snö här också. Skottade igår så jag har träningsvärk idag.. inte ett dugg sugen på att ge mig ut och skotta idag igen..

ceke - Du hann visst skriva igen ang gravtest m.m innan jag hann publicera mitt inlägg. Ånej vad sorgligt med din vän... :(( Man kan ju inte ens börja förstå hur det måste kännas att förlora ett barn för andra gången. Så fruktansvärt hemskt.. Hoppas de repar sig så småningom och tur som sagt att de har ett friskt barn i alla fall.

Usch vad jobbigt för dem!
Vissa har det verkligen inte lätt.

Nä, fy, kan nog aldrig föreställa mig. Åh, de är verkligen de starkaste människorna jag vet....

Ni som tempar. Ärligt.. har ni varit med om nåt så skumt i kurvan? Är det DET som är problemet med alla mina spottings.. att jag inte har nån riktig ägglossning och knas med hormonerna på det sättet?? Nåja.. om några timmar är jag väl kissnödig igen o då åker nog både ett gravtest och ett ägglossningstest fram, bara för att... NÅT skumt är det i görningen....

ceke - Tempar du i munnen? Tydligen kan temperaturen ibland gå lite upp och ner där, det blir säkrare resultat där nere (fast jag brukar alltid tempa i munnen ändå). Jag har iofs aldrig tempat just under mensen, utan bara övriga veckor, men för mig har det varit så att ibland har tempen gått upp en dag o sen sjunkit igen..

Japp, tempar munnen. Får hoppas på att den går ner imorrn igen.. Fast mensen är som bortblåst.. Hmmm..

Har i a f äntligen fått tillbaka lite krafter o sitter o tillverkar tackkort från bröllopet i somras. Huuuva mig.. det borde ha gjorts för länge sen, men har liksom inte fått tummen ur... Men nu är de påbörjade i a f!

Har ni nåt bra tips.. Min vän frågade om jag kunde komma dit imorrn om jag orkar. Klart jag ska se till att försöka orka det. Hon kommer va själv hemma under dan imorrn o kan ju inte lyfta lillkillen då det blev kejsarsnitt, så behöver lite hjälp o sällis..  Frågan är om jag ska ta med mig nåt. Vad passar egentligen för ett sånt här tillfälle? Godis? Blommer känns så konstigt..

Hmmm, nu är jag fundersam igen. Det är klart att kroppen ska spela en spratt just när man ska börja försöka, tidigare har jag ansett att mina ÄLsymptom varit som en klocka och tänkt att det är ju bra, det som varierat är längden på hela cykeln m några dagar.  Men som jag skrev i måndags så anade jag lite blodstrimor i ÄLsekretet mån o tis (framförallt tis), på tis började vi ha sex och har haft varje dag t o m fredag, igår orkade vi inte men funderar på att fylla på idag kanske . Men, idag har jag inte långre kännt av ÄL-sekretet direkt tills nu....när jag var ute och gick så fick jag känslan av att det liksom forsade ur mig, kollade upp det och ja, ngt som såg ut som ÄLsekret igen men med blodstrimmor i igen! Någon som vågar sig på en analys? Varför detta blod liksom? Skavsår ? Och om man får en ÄL-blödning så fattade jag det som att den varar ca 1-2 dgr, jag verkar ha fått det dels i början men även nu i slutet???? Suck, inte klokt vad detta kan uppta en tankar... Nån med bibeln kanske har ett svar ?

Nu har jag slutat blöda efter mitt mycket tidiga missfall (5+2)
Kan vi börja försöka redan nu eller måste man vänta? Har man ägglossning som vanligt eller ska mensen komma först? Är så otålig